Hoppjerka
Meningslöshet. Tomhet. Mörker. Saknad. Ångest.
Fem ord som beskriver mitt liv såsom det känns just nu. Jag vet inte riktigt varför allt känns så hopplöst men plötsligt så tycks allt och alla vara emot mig. Jag är extremt nedstämd för tillfället.
Det positiva som sker och de underbara människorna jag har i mitt liv räcker liksom inte. Inte idag. Och inte igår. Inte förrän jag får vara närmast.
Jag känner mig utmattad och ja, tom. Som om ingenting spelar någon roll längre.
Jag har strosat omkring i evigheter. Känns som om jag inte har någonstans att ta vägen, som om jag inte hör hemma någonstans. Skulle kunna sitta i timmar och bara stirra, eller gå och gå tills benen inte bär mig längre.
Förhoppningsvis så kommer ett biobesök med Junie få mig på bättre humör och förgylla min kväll.
- Vad sitter du på?
- En stol.
- Men du darrar ju.
- Elektjisk...
Puss på er som alltid finns där, ni är guld värda.
2009-04-01 @ 14:22:47 Permalink Funderingar Kommentarer (1) Trackbacks ()
www.bloglovin.com/
www.l8nyberg.se/