Hällefors
Vad tusan har jag gett mig in i? Vad tänkte jag med? Jag har bott ungefär ett dygn här i Hällefors och vill redan härifrån. Nej, det är ingen vanlig flyttångest, det är panik och rädsla.
Att det verkar vara en liten håla är inte det största problemet. Lägenheten är stor och rätt ok, men skavankerna är en hel del. Det var inte riktigt städat när vi kom hit igår, våra lägenheter (förlåt, våra gamla lägenheter) är tusen gånger mer välstädade. Vi tycks vara de enda som bor i hela detta "bananhus". Nej, vi bor inte i en banankartong (även om det finns vissa likheter) utan i ett gult hus som är krökt som en banan.
Vi lyckades inte packa upp så mycket igår, då vi har för få möbler. Vi sov hyfsat gott vår första natt. I morse försökte vi komma på hur vi skulle ta oss någonstans för att inhandla mat. Bredbandet ville inte fungera så vi kände oss helt vilsna. Vi skulle hämta resten av nycklarna i Grythyttan, men hade ingen aning om hur vi skulle ta oss dit. Vi ringde till bostadsföreningen men fick bara flummiga svar på allt. Vi skulle inte behöva åka dit, utan skulle gå typ till nåt grannhus någon gång på måndag.
Trötta och hungriga begav vi oss ut på upptäcksfärd. Jag mådde lite bättre när vi hittade en loppis med det lite knepiga namnet Kaloppis. Jag hittade en del jättefina saker som jag villvillvill ha. Priserna var mycket trevliga, så vi gör nog ett besök där i morgon igen. Vi åt hamburgare till frukost på vårt lokala hamburgerhak. Sedan traskade vi till en Ica-butik där vi inhandlade en massa mat.
När vi kommit hem igen råkade vi somna och sov bort några timmar. Klockan 19 vaknade vi igen och begav oss ner i källaren. Där nere saknades det några dörrar, vilket gör att typ vemsomhelst kan ta sig in till förråden, vilka förövrigt såg ut att ha brutits upp ett antal gånger. Det känns väldigt otryggt, även om vi bara skall förvara kartonger där nere. Någon vaktmästare tycks inte existera. Vi vet inte ännu var tvättstuga, soprum och sådant är. Det känns tomt och läskigt i detta hus.
Bostadsområdet skulle kunna vara rätt ok, men det syns knappt till några människor och vi har utsikt över en elcentral där någon klottrat en gigantisk kuk. Hurra.
Jag är glad att jag flyttade hit tillsammans med min älskling, själv hade jag nog inte överlevt ens en dag här. Hoppas att det flyttar in mer folk snart, att jag trivs i skolan och att det händer nåt spännande (dock inte något såsom inbrott i lägenheten eller så, vilket jag befarar). Vill att någon ska komma hit och hälsa på oss snarast möjligt, men kanske har jag skrämt bort alla potentiella besökare. Så illa är det inte...
2009-08-13 @ 21:07:00 Permalink Vardag Kommentarer (5) Trackbacks ()