Avund
Jag avundas alla dem vars nära och kära är vid liv. De som ännu inte förlorat en familjemedlem eller nära vän kan skatta sig lyckliga. De som kan skratta helhjärtat och vara helt i genom glada, de har tur. De som aldrig fylls med vemod då alla andra tycks vara så lyckliga och de som sällan gråter sig till sömns, de har sådan ofantlig tur. Vet ni det själva, hur lyckliga ni är?
Ni som aldrig ångrat att ni inte visat er kärlek eller sagt si och så, ni som aldrig fått erfara att allting varit för sent, ni är sådana jävla lycksamma jävlar. Lev i nuet och sprid er kärlek och värme, för det finns inget värre än att för evigt hata sig själv för saker man inte gjorde.
Jag kan sällan känna äkta glädje, ändå är jag lyckligt lottad. Jag har en familj som troligen älskar mig, och jag har världens finaste pojkvän som jag älskar och som älskar mig, ändå är det så mycket som fattas mig. Jag känner mig trasig inombords som om mitt hjärta vore ärrat.
I mina ögon består livet mest bara utav förluster. Alla de jag älskar skall en dag försvinna, och den dagen tycks alltid komma mycket tidigare än väntat.
Ni som har chansen, sprid er kärlek och låt era nära och kära veta hur mycket de betyder!
2009-12-13 @ 00:17:46 Permalink Vardag Kommentarer (2) Trackbacks ()
www.bloglovin.com/
www.l8nyberg.se/