Hemma

 

 

Så var man äntligen på plats i älskade Jämtland. Tågresan i lördags gick bra för min och älsklings del, men desto värre var det för mamma, Joel och Novalee. Deras tåg var mycket försenat så tillsist fick de åka taxi hela vägen hem, och anlände klockan 3.30. Det tåg de skulle ha åkt skulle ha gått 14.00, men hade avgått först kl 20, 6 timmar försenat! Som tur var så fanns det någon vänlig själ på stationen som hjälpte till att ordna så att de slapp vänta i alla de timmarna.

När jag och älskling anlände till Östersund så var vi ut och tog någon öl, men det blev ändå en ganska tidig kväll för oss.

I söndags tog jag 8-bussen till Mattmar där jag fick pulsa hem genom snön. Det är iskallt här hemma och jag förstår inte hur mamma klarar av det, jag håller på att frysa ihjäl. Dock låter det som om hon tänker sälja huset innan nästa vinter, vilket gör mig mycket ledsen. Visst förstår jag henne, men det gör så ont att allt jag håller av försvinner. Snart har jag alltså inte ens ett hem att återvända till, inte en enda fast hållpunkt. Hoppas innerligt att jag i alla fall får uppleva en sista jul här. Det är ju i detta hus alla minnen bor, det gör det också lite jobbigt och svårt att vara här förstås.

Igår var en misslyckad kväll på folkan i Mörsil. Allt var sig likt, somliga människor hade t.o.m samma kläder som vanligt. Dock så har alla karlar skaffat sig nya, yngre tjejer, men det är fortfarande tydligt att alla ligger med alla. Det var lite kul att se bekanta ansikten iaf, det var länge sedan sist.

Nyårsplanerna är ännu oklara, men jag har inga förväntningar alls, nyår är överskattat.


2009-12-29 @ 13:58:15 Permalink Vardag Kommentarer (1) Trackbacks ()



Kommentarer

Postat av: Junie

Då blir vi två om att inte känna sig riktigt hemma någonstans då... Jag saknar verkligen huset vi hade i Vattjom :/


2009-12-30 @ 14:40:53
URL: http://sockeriogat.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback