Simpor och grodfötter
Tänk om man kunde vara barn igen, om än bara för en stund. Stora delar av min barndom har jag förträngt, och den var nog inte särskilt idyllisk. Men ändå så var livet mestadels så lätt. Om jag gjort en del saker annorlunda under min uppväxt så hade jag mest troligt varit en mycket starkare människa idag och jag hade inte behövt ångra en del av mina val. Någonstans under mina barndomsår förstördes min relation med pappa. Jag önskar så innerligt att det varit annorlunda mellan oss. Så lyckligt ovetande om verkligheten man var ändå, när ens största dröm var att få bli en prinsessa, liksom de apatiska, underordnade prinsessorna i alla sagor. Inte såg man falskhet och orättvisor på samma sätt.
Jag skulle så gärna veta varför ingen tyckte om mig när jag var liten, varför jag alltid fick höra hur ful och äcklig jag var. Jag som var ett väldigt vackert litet barn. Kan inte minnas att jag någonsin medvetet gjorde något dumt, jag ville bara vara alla till lags. Jag levde stundom i en fantasivärld och delade gärna med mig av mina "lögner" (i min värld var de något helt annat. Det borde väl alla förstå att sådana fantastiska saker som de jag berättade knappast kunde vara sanna. Önskedrömmar utan verklighetsförankring var vad de var). Jag kan än idag minnas hur ont det gjorde i mig när jag blev osams med någon kompis, och hur jag utan tvekan bad om ursäkt för miljontals av saker som inte ens varit mitt fel. Jag lät mig så lätt bli nedtryckt. Några av mina gamla klasskamrater var med om samma sak. Vi var några som hade varsin starkare, överlägsen "kompis" som kunde forma oss hur som helst och få oss att lyda deras minsta vink. Jag var en marionettdocka när jag var ett barn. Så många andra höll i trådarna, och jag dansade allt vad jag kunde. Jag var värdelös. Det jag så tidigt fick inpräntat i mig kommer aldrig att lämna mig. Jag är ful, äcklig och dåligdåligdålig!
Novalee är här i helgen. Jag fullkomligt älskar den ungen, och gör vad som helst för att hon skall få en lycklig och underbar barndom. Jag vill ge henne redskapen att våga stå för sig själv, sina tankar, värderingar och känslor och för att kunna kämpa för att förverkliga sina drömmar. Jag vill överösa henne med kärlek och är beredd att dö för hennes skull. Barn är det underbaraste som finns! Jag längtar tills min allra käraste syster ska föda, så att jag kan bli världens bästa moster. Den ungen kommer ju dessutom att få "världens bästa" mamma och kanske även pappa. Kanske behöver den då inte mig, men jag vill ändå finnas där.
Fasters lilla prinsessa (Novalee alltså) var så sockersöt när hon idag skulle bädda ner mig. Det hör till en av hennes favoritsysselsättningar att beordra mig att lägga mig i sängen, stoppa om mig och sedan läsa saga för mig. Så pussade hon mig, gosade lite och smög försiktigt iväg. Hon släckte lampan, viskade "såd gott" och stängde tyst dörren. Så fort den var stängd ropade hon jättehögt "faaaaster sååååååååådeeeer!". Så gulligt! <3
När jag tänker på min barndom så kommer jag att tänka på alla de barnprogram man sett i sina dagar. Det fanns många bra när jag var liten, så att rabbla upp dem alla är ingen mening. Dock så tycker jag att de blir bara sämre och sämre med tiden. Idag är de hemska, fult tecknade och ja..Usch! Ett par barnprogram som gick när jag var liten har gett mig men för livet, Simpor och grodfötter är ett sådant. Jag har inget starkt minne av programets handling, men de otäcka karaktärerna ger mig rysningar än idag. Det handlade i alla fall om en familj snurpingar som försökte passa in i människornas samhälle. De var iklädda läskiga kroppsstrumpor och simfötter och var riktigt otäcka. Vad jag kan se så går det inte att finna det någonstans på nätet.. Jag som skulle vilja se det igen för att utreda om det verkligen var så hemskt som jag minns det. Verkar som om Svt faktiskt har raderat det helt, kanske skäms de? Ett par bilder lyckades jag dock hitta, efter mycket möda, dessvärre visar de inte hur hemska karaktärerna såg ut..
Ett annat barnprogram jag verkligen hatade (och fortfarande ogillar skarpt) är Skrotnisse och hans vänner. Jag mår illa bara av att tänka på det och tål verkligen inte att se det. Eremiten och Ture Björkman är nog de värsta karaktärerna. Rösterna till detta program är så fruktansvärt vidriga. Helge Skog och Robert Gustavsson gör visst ett par av rösterna till dessa..Men nej. Huvva. Klarar inte ens av att tänka på det längre :P
Charlies trädgård och Bamsebjörns bilderbok var också hemska program vill jag minnas. Speciellt minns jag Bamsebjörns galna skrik "kyyyyyyyyyyyckliiiiiiiiiing" och hur oerhört förståndshandikappat denne lät när han svarade...Björnes magasin tyckte jag ganska mycket om, samtidigt som jag på något vis var rädd för Björne. Han är ju inte särskilt snäll, utan ganska självisk och ja..kanske rentav elak? Nej usch.
Huff vilken nostalgitripp det blev. Vilka barnprogram hatade/älskade du? Berätta!
På tal om barn... Jag skulle inte ha något emot att föda på detta Hello Kitty-BB! :) (är dock vansinnigt att flickor måste ha rosa och pojkar blått!)
2009-01-31 @ 15:03:55 Permalink Funderingar Kommentarer (2) Trackbacks ()
www.bloglovin.com/
www.l8nyberg.se/