Välkommen till livet
Så har man tagit studenten. Hela studentveckan var underbar och minnesvärd. Det känns dessvärre fruktansvärt att jag mest troligt aldrig kommer att sätta min fot på skolan igen. Jag sade inte hejdå till alla underbara skolkamrater och lärare, vilket jag nu ångrar bittert, kanske möter jag inte heller dem igen.
Nåväl. I dag har det varit en ganska meningslös dag. Jag mår inte bra. Jag är lite sjuk, men mest så är jag rädd. Jag är arbetslös nu. Jag skulle vilja säga att jag är fri, att det är en av mina första dagar i total frihet, men jag känner mig inte fri. Nej, jag är snarare fängslad av samhällets normer och krav. Detta blir min sista lediga sommar, någonsin (!) och jag borde verkligen göra något vettigt av den. Jag vill resa och uppleva världen, jag vill känna att jag lever. Fast, jag vill också bara vara och njuta av ledigheten. Men den plågar mig, jag behöver någon slags struktur på tillvaron. Jag känner mig vilsen.
Idag skulle pappa ha haft namnsdag, och moster Astrid skulle ha fyllt 60 år. Jag blir vansinnig på telefonförsäljare som ringer och frågar efter pappa, alldeles som om de visste hur ont det gör att svara "han finns inte längre", och njuter av att veta hur mitt hjärta börjar blöda. Såren får aldrig läka. Sorgen bor i mig som ett djupt, starkt oövervinnligt mörker. Jag vet att jag aldrig blir kvitt den, och jag hatar det. Jag hade velat göra pappa stolt på min studentdag. Vad ska jag med mina fina betyg till när jag inte kan visa dem för honom? Inget blir någonsin detsamma. Folk drar sig undan. Vårt hem lever inte på samma sätt utan pappa. Inget är som det en gång var, såsom det borde, och ska vara. Inget.
En dikt, som beskriver lite av den ångest jag känner.
Som väntat har du nått fram
till ett vägskäl
det första av många
än kommer vägen att klyvas
igen och igen
tusen gånger om
Till vänster finns
den säkra asfalterade vägen
där du så lätt kan
följa med strömmen
i hög hastighet
utan att behöva tänka
Till höger finner du
en smal och snårig stig
svårframkomlig och farlig
med många dolda fallgropar
dock kantade utav
drömmar och möjligheter
Ingen kan du rådfråga
beslutet måste vara ditt
och vad du än väljer så
kommer du bittert att ångra
dina val och förbanna dig själv
välkommen till livet
Ni underbara människor som alltid finns där oavsett vad som händer, och även om jag ibland inte ser er, jag älskar er!
2009-06-09 @ 23:18:38 Permalink Dikter/Skrivande Kommentarer (1) Trackbacks ()
www.bloglovin.com/
www.l8nyberg.se/