Ingen kan vara nere med en ballong.
Usch. Min värld är utochinbakochframochuppochned idag, kaos!
Varför ska saker bara snubbla in och ställa till det? När man skall min tillvaro kännas perfekt? Kan den ens det förresten?
Extra kinkig har jag känt mig också.. Tårarna började rinna under filosofin, där vi även denna gång pratade om döden. Jag blir så ledsen när jag tänker på den, den stora, okända, mörka döden. Och en del människor verkar inte alls anse att man skall sörja varken andras eller sin egen död. Jag klarar inte av det, kan inte hjälpa att jag tar det personligt. Sorgen äter upp mig och den kommer vare sig jag vill det eller inte. Visst önskar jag ibland att jag slapp sörja, men är inte det något nödvändigt? Är inte det något som visar hur mycket man tycker om de som lämnat en? Jag är rädd för min egen död också men jag brukar ändå tänka att jag hellre dör än upplever fler av mina älskades bortgångar. Eftersom jag inte vet vad det innebär att dö (även om jag ju har mina teorier) så ser jag det som något hemskt. För mig har ju döden hittills bara haft negativa konsekvenser. Kanske kommer min egen död som en räddning en dag,men det kommer jag ju inte att veta förrän det är för sent, om ens då.
Oälskad känner jag mig med. Nej, jag vet, jag är inte det. Men man kan inte styra över sina känslor? Det är som om en våg av värdelöshet sköljer över mig med jämna mellanrum, så att jag inte ska få för mig att jag betyder något, för någon.
Ibland kan det verka lönlöst att visa mig någon uppskattning, men ni som ändå gör det är guld värda, det är ni som håller mig vid liv. Fast att vara vid liv och att leva är väl inte samma sak...? Äsch!
2009-03-30 @ 21:06:06 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()
www.bloglovin.com/
www.l8nyberg.se/