De omnibus rebus et nonnullis aliis

Grissjukan

 

 

I onsdags läste jag dikter ur min senaste bok på Agdas Café. Det var en del folk, dock mest äldre. Det känns lite tråkigt att så få ungdomar tycks bry sig om poesi, det  är ju kanske lättare för dem att förstå och känna igen sig i mina ord än vad det är för äldre damer. Men, men. Jag sålde de flesta av mina böcker och det var en relativt lyckad kväll.  De som deltog verkar ha varit nöjda, och det är det viktigaste för mig.

Igår var jag till Britt-Inger och köpte en hel hop av hennes otroligt snygga ljus. Jag gruvar mig lite för hur i hela friden jag skall få med mig dem hem till Hällefors. Jag som hade hoppats på att ha mindre packning på hemvägen, så blev det minsann inte.  Om vi har tur så får vi även med oss en hamsterflicka hem.

Ikväll bär det av in till Östersund. Vi ska äta god mat och festa lite. Vet inte än exakt vilka planer vi har, själv känner jag för att ta det väldigt lugnt.

Känns inte bra alls att åka härifrån nu och lämna mamma med allt detta elände och i denna svinstia. Men jag måste ju. Har ingen som helst lust att åka tillbaks och börja plugga igen, men det säger sig ju självt att jag bör åka dit i vilket fall.

2009-10-30 @ 10:33:28 Permalink Vardag Kommentarer (0) Trackbacks ()

Mattmar

 

 

Så var man äntligen hemma i Jämtland. Under tågresan skrev jag ett par rejält långa blogginlägg, som av någon anledning inte gick att publicera. Men, jag kan inte påstå att ni missade något, jag beskrev mest hur eländigt det kan vara att resa utan numrerad sittplats och med flera byten. Vi kom i alla fall fram, i någorlunda gott skick.

På fredagkvällen gick vi hem till älsklings far och fick i oss en bit mat. Sen mötte vi Madde och fick en bur och lite smågrejer till Hugo. Vi gick hem, bytte om och begav oss sedan av till Rex. Det var trevligt att få träffa alla igen! Vi intog lite (i alla fall jag, som hade feber) alkoholhaltiga drycker och hade det mysigt. Anneli kom förbi också. Sedan gick vi till Marité. Det kunde ha varit schysst om jag inte hade haft så ont i mina fötter och om jag inte känt mig så gammal. Det är inte klokt. På bara ett par månader tycks alla 14-åringar ha gått och blivit 18. Nyss var ju jag bland de yngsta, men nu kryllar det av vad som i mina ögon bara är småungar. Jag träffade i alla fall Hanna, till min stora förvåning, och glädje :D

Efter många om och men kom vi alla fall hem till Thorbjörns far igen för att sova. Då hade Hugo rymt från sin skokartong (som var hans provisoriska resebur) och satt utanpå den. Det kunde ju ha gått riktigt illa, han hade kunnat springa lång och gömma sig. Men som tur var så gick det bra och han fick sen flytta in i sin nya bur.

I går (lördag) så gick jag på stan heeeela dagen, vilket såklart resulterade i en hel del onödig shopping som jag lär få ångra bittert framöver. Jag fick i alla fall sällskap av Hanna, annars hade jag nog blivit galen. Vi tog en fika och struttade runt.

Nu är jag i Mattmar och har busat med Novalee så mycket jag bara orkat. Dessvärre så känner jag mig ganska hängig så det är lite jobbigt. Det är inte kul att komma hem och finna att allt är precis såsom det var när jag for. Det kunde ha varit tryggt, men det gör bara ont att det inte ens tycks har blivit städat medans jag varit borta. Alltså klarar mamma sig inte så bra utan mig. Det visste jag väl iofs, men jag hade ändå hoppats på att hon skulle få hjälp. Ingen städar till min hemkomst, såsom jag alltid har fått slita när mina systrar ska komma hem.

Ska försöka hinna fräscha upp här i alla fall, när jag blir piggare. Nu tänker jag bara njuta av mammas mat och bakverk. Härligt att för en gång skull få hinna längta efter älskling också, det blir inte riktigt så när man ses varje dag.

2009-10-25 @ 17:58:32 Permalink Vardag Kommentarer (0) Trackbacks ()

Kotte

 

 

Jag har ägnat dagen åt allt annat än vad jag borde ha gjort. Tiden har bara runnit iväg, och eftersom jag kände mig liten och skruttig så tog jag det väldigt lugnt. Alltså kom jag absolut ingen vart med skolarbetet. Däremot så har jag kokat knäck och varit på danskurs.

Idag dansades det samba. Eftersom jag och älskling missade dansen förra veckan så låg vi lite efter, och jag hade vansinnigt svårt att hänga med. Jag är en överanalyserande människa som skulle lyckas så mycket bättre med allt här i livet om jag bara slappnade av och lyssnade till rytmen. Men det är svårt och jag är less på allt det svåra. Kan inte tillvaron vara lite lätt ibland?

Nu ska här ätas knäck och mjuk pepparkaka! :D

Har för övrigt förälskat mig i världens sötaste små minikottisar (grishörningar)!


http://www.expressen.se/husdjur/1.1748276/nya-trendhusdjuret-pygmeigelkott

2009-10-21 @ 21:28:51 Permalink Vardag Kommentarer (2) Trackbacks ()

Älsklingar

 

 

På skolan hade vi skissning, något av det absolut värsta jag vet. Det slog mig idag när jag satt där och led att jag ju själv försatt mig i denna situation. Jag har själv valt att gå denna utbildning, vilken skissningen är en viktig del av. Men i och med att valet är mitt så har jag ju också möjlighet att sluta.Varför skall jag göra något som jag tycker så illa om och som får mig att må dåligt? Visst finns det andra moment som jag tycker betydligt mycket mer om, men ibland måste man välja bort sådana saker med. Jag kan inte både äta kakan och ha den kvar, hur härligt det än vore. Jag tror att jag skall tillåta mig själv att misslyckas och att hoppa av skolan. Jag skall inte behöva lida. Fast det är ju inte riktigt så enkelt heller, allt kommer inte bli bra för att jag ger upp, men jag slipper i alla fall återuppleva högstadiets mardrömslika bildlektioner. Kanske är jag feg som flyr undan det jag är dålig på.


Jag var faktiskt tvungen att gå hem ett tag innan lunch idag. Jag mådde inte bra alls. Mensvärk, feber, illamående och en skrikande hunger. Dessutom saknade jag ju mina älsklingar! <3

2009-10-21 @ 11:31:38 Permalink Bilder Kommentarer (1) Trackbacks ()

Höstmörker

 

 

Tänk att man  märker så fort vilka av ens så kallade vänner som är något att ha. Att bryta ett aldrig så litet löfte kan åsamka stor skada för den drabbade, i detta fall mig. Det är så få personer som finns där när man behöver dem som mest. Men de som aldrig avviker från ens sida, de är guld värda! De andra fyller nog en viktig funktion de med, även om de så ofta får mig att känna mig utnyttjad och alldeles för snäll. Men jag försöker ju i alla fall verkligen att vara en god vän, för vänskap är det viktigaste som finns! Utan våra vänner är vi ingenting!

---

Idag har vi varit och tittat på en sommarstuga tillhörande en tjej i klassen. Vårt nya projekt går ut på att lägga fram förslag på hur den kan göras om. Det var ett jättehärligt hus med massor av färger, fräna gamla tapeter och 50-tals möbler, dock så gav allt detta ihop ett tämligen rörigt och gräsligt intryck. Jag har redan massor av idéer för hur jag vill styla samt bygga om. Problemet är bara att jag till följd av min starka vilja och stora visioner har valt att arbeta individuellt istället för i grupp, vilket får till följd att jag även måste göra allt det hemska, svåra alldeles själv.

Vi skall börja med en planlösning i 2D och sedan göra en i 3D i Sketch Up, ett program som jag aldrig använt tidigare. Jag vill ju starta upp med mina stylingidéer direkt och få göra något jag är någorlunda bra på och älskar.

Jag tänker i alla fall behålla nästan alla möbler, måla dem svarta och vita, samt måla alla väggar ljusa (alltså, detta är saker jag kommer att göra i mitt huvud, på riktigt skall jag inte göra något annat än att föreslå det för "kunden") Mitt syfte är att skapa en lantlig, charmig stil, men med lite mer maskulina inslag. Lite shabby chic blandat med svart romantisk stil. Är livrädd att alla andra skall ha liknande visioner, så att jag bittert skall få ångra att jag valde att arbeta ensamt.

Jag har ångest och längtar bara bort från allt, framför allt från mig själv. Det var riktigt länge sedan jag kände mig så ful, äcklig, fel och enormt dålig. Om det nu mot all förmodan skulle finnas någon Gud så måste han hata mig. Visst är jag en självömkans drottning ibland, trots att mina I-landsproblem inte är särskilt mycket att komma med när det gäller topplistan i lidande. Men jag kan inte göra något åt klumpen i bröstet och den otur som ständigt förföljer mig. Det går utför.

2009-10-19 @ 22:49:51 Permalink Vardag Kommentarer (0) Trackbacks ()

Future?

 

 

Allt fortsätter att gå dåligt för mig, men jag försöker att ta vara på de ögonblick då det är bättre. Nog borde det väl ändå vända snart?

Jag har sökt 20 kurser/program på Uppsala Universitet till våren, för att ha några alternativ om jag nu bestämmer mig för att inte stanna kvar här.

Livet har aldrig känts så begränsat som det gör just nu. Det finns ingenting att göra här när man inte har några pengar. Nog för att det finns trevligt folk att umgås med (när de nu är hemma/har tid), men det känns tråkigt att inte kunna göra något tillsammans. Ingen bio, ingen shopping, ingen fika, osv.

Igår var det lite folk här och vi hade filmkväll. Det var trevligt, visst var det det. Men jag får så dåligt samvete när jag inte har något att bjuda mina gäster på. Jag brukar nästan alltid ha bakat något eller kastat ihop något tilltugg. Jag är konstig, det är jag minsann. Mat är ju liksom livet, god mat och goda vänner är en oslagbar kombination!

Om en vecka befinner jag mig hemma i Mattmar, det ska bli så oerhört skönt att komma hem! Ska träffa så många som möjligt av mina vänner, vara med familjen, ta långa skogspromenader, festa och bara vara. Det ska bli underbart. Tänk så bortskämd jag var när jag bodde i Mattmar/Östersund. Man inser inte vad man har förrän man håller på att förlorar det.

Nu ska jag och älskling krypa ner i sängen och kramas, för det har vi gjort oss förtjänta av <3

2009-10-18 @ 00:19:06 Permalink Vardag Kommentarer (2) Trackbacks ()

In hell

 

 

Jag är så jävla less på alla människor som inte kan bete sig som folk när de är berusade. I helgen var det utgång i Örebro som gällde. Jag fick känna mig som en tråkig gammal tant bara för att jag drack måttligt, tog varannan vatten, inte köpte något på krogen eller drack efter klockan 24. Dessutom hade jag med mig bekväma skor att byta till. Jag är knappast smartare eller förståndigare än någon annan, men jag har lärt mig av mina misstag och försöker att ta hand om mig själv. Det är illa när vuxna människor dricker sig redlösa och beter sig som svin. Jag blev exempelvis trampad på på dansgolvet ett antal gånger, av samma kille. Varje gång träffade han på fotknölen och jag vek mig dubbel av smärta. Inte ens en ursäkt fick jag. Om jag råkar trampa på någon så vänder jag mig automatiskt om och ber om ursäkt, dock så brukar personen redan vara försvunnen, men det hör väl ändå till vanligt folkvett att man ursäktar sig?

Varför blir så  många saker acceptabla på krogen, som aldrig skulle godtas exempelvis på stan en vanlig dag? Många kvinnor bryr sig inte om att de blir tafsade på eller får förnedrande, sexistiska kommentarer på krogen. Men hade det hänt på arbetsplatsen eller dylikt så hade de flesta genast gjort en anmälan.

För någon dag sedan, mitt i veckan, så väcktes jag ur min skönhetssömn av att en hop skitungar stod utanför vårat hus. De var uppenbart berusade, skrålade, skrek och bråkade som galningar. De var så oerhört högljudda och det är så vansinnigt respektlöst. Hela kvarteret borde ha blivit väckta. Det är förjävligt.

---

Men nej, alla eländiga aspackade personer är varken det viktigaste eller det värsta i mitt liv nu. Det känns som om precis hela världen är emot mig. Brödet jag bakade här om dagen blev misslyckat, jag har gjort illa mig på alla tänkbara vis, jag har misslyckats med allt jag tagit mig ann, det är kallt och jävligt, jag är stressad och lyckas inte uppnå mina mål, jag kommer få betala dubbel frakt för en hamsterbur på vift, datorn bråkar med mig och slänger bort de program jag ska använda, jag plågas av mardrömmar om nätterna.. Ja, jag kan fortsätta hur länge som helst. Det är inte många rätt nu inte. Det spelar ingen roll hur positivt jag än försöker tänka. Jag känner mig så totalt värdelös just nu.

Kanske värst av allt är att min älskling inte mår bra alls här i Hällefors, utan hatar den jävla hålan. Det viktigaste för mig är ändå att han mår bra. Men jag känner mig så maktlös och vet inte vad jag ska kunna göra. Just nu lutar det dock åt att jag måste hoppa av utbildningen så att vi kan flytta härifrån. Det känns dessvärre förjävligt att ge upp också.

2009-10-15 @ 09:59:22 Permalink Funderingar Kommentarer (1) Trackbacks ()

Åskrosor

 

 

Måndag. Måndagsspökena härjar hejvilt i mitt inre. Jag är rastlös och less. De bra dagarna är få. Det börjar bli riktigt kallt här och jag längtar bort. Så fort vi får ihop lite pengar så drar vi utomlands, eller hur älskling?

Vi planerar att köpa en fru åt Hugo så att vi får en bunt söta hamsterungar. Det vore mysigt såhär i höstmörkret. I väntan på egna bebisar så får vi väl nöja oss med små ludna krabater liksom. Dessutom har Hugo det så ensamt. Har beställt diverse hamsterprylar, leksaker och burar. Najs :)

Helgen var ungefär så spännande som en helg i Hällefors kan bli. Det kalasades lite i fredags, jag var dock jättetrött och helt nykter (duktig som jag är). Lördagen ägnades bara åt filmtittande och soffmys, större delen av söndagen likaså. Dock så var vi hos Sebastian och smaskade kanelbullar på kvällen, dagen till ära. Det ver riktigt gott och mysigt. Sedan kom Kristin över och såg på Mannen under trappan med oss.


Junie! Jag villvillvill att vi åker på kryssning snarast möjligt! Damn. Vi måste lösa detta!


Dagens dikt är till min älskling, för att han är så underbar.




I det dystra
höstregnet
gick du ut
trotsade
de makter
som sköt
blixtar
i din väg

du gjorde
det ingen annan
någonsin gjort
för mig
du återvände
med ett fång
av de ljuvaste
åskrosor

kärlek är
att ta risker
och att finna
det lilla
magiska
som kan få ett
fruset hjärta
att smälta



Älskar dig!

2009-10-05 @ 16:11:34 Permalink Dikter/Skrivande Kommentarer (2) Trackbacks ()

Höstglöd

 

 

Livet känns rätt okej för tillfället. Vi håller på med ett riktigt roligt projekt i skolan och jag känner mig för första gången riktigt inspirerad och taggad. Vi skall designa en möbelgrupp utifrån valfritt tema/koncept. Jag har valt eskapism som tema och har redan skapat några modeller. Jag hoppade över skissningnen då det ju verkligen inte är min starka sida, och började skapa direkt, så mycket enklare för mig. Även om slutresultatet inte blir så bra som jag hoppas så har jag i alla fall roligt och ser fram emot de kommande två veckorna då arbetet skall fortsätta.

I förra veckan var jag och kikade lite på en lägenhet/samlingslokal som jag skall inreda. Det ska bli en jätterolig utmaning. Jag vet ingen budget än och har därför inte börjat tänka så mycket. Men jag hoppas verkligen att det blir bra, och om inte annat så kan det absolut vara en nyttig erfarenhet. Förhoppningsvis känner jag snart vad jag ska rikta in mig på om jag skall plugga vidare, dekoratör eller designer.

Biljetten hem till Östersund är bokad, 23/10 kommer jag och älskling hem och stannar till 2/11  Ska bli så skönt att komma hem, träffa alla människor och bara vara. Längtar till den jämtländska skogen och till min älskade moder. Det känns jobbigt att inte kunna vara hemma och hjläpa mamma när jag vet att hon verkligen skulle behöva det. Det vore ju liksom det minsta jag kunde göra. Utan henne skulle jag ju inte finnas till, hon är guld värd! Ska fundera ut någon bra present till henne. Jag anser att mammor bör uppmärksammas betyligt oftare än bara på morsdag. Kom att tänka på en dikt jag skrev till mamma då hon fyllde 60. Den får faktiskt bli dagens dikt, för att mammor (speciellt min!) är underbara! 



Hur ska jag kunna tacka dig
som givit mig
den största utav gåvor?

Hur ska jag kunna tacka dig
som givit mig
livet?

Jag kan inga ord
som kan beskriva
så mycket tacksamhet,
och kärlek
som jag känner

Jag kommer för evigt
att stå i skuld till dig,
aldrig kommer jag
att kunna
betala tillbaka

Utan dig, ingen jag,
ty du gav mig livet
och lärde mig
hur det skall levas

Mamma, du vet väl
att du för mig,
är bäst
i hela världen?




Ha det bra gott folk! Krama era mammor (eller/och andra nära och kära) och låt dem veta hur mycket de betyder! Min mamma och min allra käraste syster förtjänar all världens kärlek! <3

2009-10-01 @ 15:25:25 Permalink Dikter/Skrivande Kommentarer (1) Trackbacks ()