In hell
Jag är så jävla less på alla människor som inte kan bete sig som folk när de är berusade. I helgen var det utgång i Örebro som gällde. Jag fick känna mig som en tråkig gammal tant bara för att jag drack måttligt, tog varannan vatten, inte köpte något på krogen eller drack efter klockan 24. Dessutom hade jag med mig bekväma skor att byta till. Jag är knappast smartare eller förståndigare än någon annan, men jag har lärt mig av mina misstag och försöker att ta hand om mig själv. Det är illa när vuxna människor dricker sig redlösa och beter sig som svin. Jag blev exempelvis trampad på på dansgolvet ett antal gånger, av samma kille. Varje gång träffade han på fotknölen och jag vek mig dubbel av smärta. Inte ens en ursäkt fick jag. Om jag råkar trampa på någon så vänder jag mig automatiskt om och ber om ursäkt, dock så brukar personen redan vara försvunnen, men det hör väl ändå till vanligt folkvett att man ursäktar sig?
Varför blir så många saker acceptabla på krogen, som aldrig skulle godtas exempelvis på stan en vanlig dag? Många kvinnor bryr sig inte om att de blir tafsade på eller får förnedrande, sexistiska kommentarer på krogen. Men hade det hänt på arbetsplatsen eller dylikt så hade de flesta genast gjort en anmälan.
För någon dag sedan, mitt i veckan, så väcktes jag ur min skönhetssömn av att en hop skitungar stod utanför vårat hus. De var uppenbart berusade, skrålade, skrek och bråkade som galningar. De var så oerhört högljudda och det är så vansinnigt respektlöst. Hela kvarteret borde ha blivit väckta. Det är förjävligt.
Men nej, alla eländiga aspackade personer är varken det viktigaste eller det värsta i mitt liv nu. Det känns som om precis hela världen är emot mig. Brödet jag bakade här om dagen blev misslyckat, jag har gjort illa mig på alla tänkbara vis, jag har misslyckats med allt jag tagit mig ann, det är kallt och jävligt, jag är stressad och lyckas inte uppnå mina mål, jag kommer få betala dubbel frakt för en hamsterbur på vift, datorn bråkar med mig och slänger bort de program jag ska använda, jag plågas av mardrömmar om nätterna.. Ja, jag kan fortsätta hur länge som helst. Det är inte många rätt nu inte. Det spelar ingen roll hur positivt jag än försöker tänka. Jag känner mig så totalt värdelös just nu.
Kanske värst av allt är att min älskling inte mår bra alls här i Hällefors, utan hatar den jävla hålan. Det viktigaste för mig är ändå att han mår bra. Men jag känner mig så maktlös och vet inte vad jag ska kunna göra. Just nu lutar det dock åt att jag måste hoppa av utbildningen så att vi kan flytta härifrån. Det känns dessvärre förjävligt att ge upp också.
2009-10-15 @ 09:59:22 Permalink Funderingar Kommentarer (1) Trackbacks ()
www.bloglovin.com/
www.l8nyberg.se/