De omnibus rebus et nonnullis aliis

Mattmar

 

 

Så var man äntligen hemma i Jämtland. Under tågresan skrev jag ett par rejält långa blogginlägg, som av någon anledning inte gick att publicera. Men, jag kan inte påstå att ni missade något, jag beskrev mest hur eländigt det kan vara att resa utan numrerad sittplats och med flera byten. Vi kom i alla fall fram, i någorlunda gott skick.

På fredagkvällen gick vi hem till älsklings far och fick i oss en bit mat. Sen mötte vi Madde och fick en bur och lite smågrejer till Hugo. Vi gick hem, bytte om och begav oss sedan av till Rex. Det var trevligt att få träffa alla igen! Vi intog lite (i alla fall jag, som hade feber) alkoholhaltiga drycker och hade det mysigt. Anneli kom förbi också. Sedan gick vi till Marité. Det kunde ha varit schysst om jag inte hade haft så ont i mina fötter och om jag inte känt mig så gammal. Det är inte klokt. På bara ett par månader tycks alla 14-åringar ha gått och blivit 18. Nyss var ju jag bland de yngsta, men nu kryllar det av vad som i mina ögon bara är småungar. Jag träffade i alla fall Hanna, till min stora förvåning, och glädje :D

Efter många om och men kom vi alla fall hem till Thorbjörns far igen för att sova. Då hade Hugo rymt från sin skokartong (som var hans provisoriska resebur) och satt utanpå den. Det kunde ju ha gått riktigt illa, han hade kunnat springa lång och gömma sig. Men som tur var så gick det bra och han fick sen flytta in i sin nya bur.

I går (lördag) så gick jag på stan heeeela dagen, vilket såklart resulterade i en hel del onödig shopping som jag lär få ångra bittert framöver. Jag fick i alla fall sällskap av Hanna, annars hade jag nog blivit galen. Vi tog en fika och struttade runt.

Nu är jag i Mattmar och har busat med Novalee så mycket jag bara orkat. Dessvärre så känner jag mig ganska hängig så det är lite jobbigt. Det är inte kul att komma hem och finna att allt är precis såsom det var när jag for. Det kunde ha varit tryggt, men det gör bara ont att det inte ens tycks har blivit städat medans jag varit borta. Alltså klarar mamma sig inte så bra utan mig. Det visste jag väl iofs, men jag hade ändå hoppats på att hon skulle få hjälp. Ingen städar till min hemkomst, såsom jag alltid har fått slita när mina systrar ska komma hem.

Ska försöka hinna fräscha upp här i alla fall, när jag blir piggare. Nu tänker jag bara njuta av mammas mat och bakverk. Härligt att för en gång skull få hinna längta efter älskling också, det blir inte riktigt så när man ses varje dag.

2009-10-25 @ 17:58:32 Permalink Vardag Kommentarer (0) Trackbacks ()