Patetisk
Jag börjar bli less på Hällefors och tillvaron här. Om det inte varit för älskling, och alla andra goa människor så hade jag nog inte stått ut. Men det känns bra att vi är fler som känner oss vilsna i denna håla, tillsammans kan vi ju få saker att hända och göra det bästa av situationen. I fredags bowlade vi, åt pizza och drack vin. Det var mycket trevligt. Ikväll blir det troligen bio.
En del av mig vill ändå bara fly härifrån, vart vet jag inte. Klumpen i bröstet säger mig att jag inte skulle kunna finna ro någonstans just nu. Jag trivs för tillfället inte i min kropp eller i mitt liv. Denna dystra känsla kom likt ett regnfyllt moln, från ingenstans. Men jag försöker att hantera den, för jag vet att efter regn så kommer solsken och att tiden läker alla sår. Det är bara inte alltid som tiden räcker till.
Jag är pank och har ingen lust till någonting. Idag blir det ingen dikt, för ingen poesi ljuder inom mig nu, det är melankolins sorgsna melodi som tagit över. Och jag känner mig som en patetisk poet utan ord.
2009-09-20 @ 14:37:38 Permalink Vardag Kommentarer (2) Trackbacks ()
www.bloglovin.com/
www.l8nyberg.se/