Frostnatt
Jag känner mig totalt värdelös. Jag är helt utmattad, har ingen inspiration och är extremt dålig på detta. Jodå, jag visste att det skulle vara en utmaning att studera något jag verkligen inte kan, jag är ju liksom här för att lära mig. Ändå så känns det jättejobbigt just nu. Designprocessen är verkligen krävande och påfrestande. Jag kan inte rita och inte pyssla. Självfallet ska vi skissa massor, och bygga modeller. Jag blir jättestressad och får ångest. "Alla andra" är så duktiga och gör så fina saker. Själv tycks jag inte bli helt klar med något av projekten.
Jag är väl bortskämd. Jag är van vid att vara bra på det jag gör och att helt enkelt undvika att nyttja de sidor som inte är mina starkaste. Trots det har jag ju försatt mig i en situation där jag inte kan använda mig av mina färdigheter, utan istället känner mig dum och dålig.
Att instruktionerna om vad exakt det är vi skall göra ständigt ändras gör inte saken bättre. För tillfället skapar vi koncepthus, baserade på olika stolklassiker. Till en början verkade det som om huset skulle vara inspirerat av stolen och ha samma koncept, men inte se ut som den. Sedan fick jag (och andra med mig) uppfattningen att huset skulle se ut i princip som stolen och att man direkt skulle kunna se vilken stol man utgått från. Men nu helt plötsligt så har somliga fått kritik då de gjort hus som liknar stolarna för mycket.
Själv har jag inte kommit långt alls med detta, jag har kört fast och är rädd att göra "fel". Jag har svårt att ta kritik när det gäller saker jag kämpat hårt med, och känner mig dessutom ovanligt känslig för stunden. Att behöva "skrota" något jag lagt ner tid och energi på skulle få mig att gå sönder inombords. Tidspressen gör mig handlingsförlamad och de fantastiska idéer jag har i mitt huvud vägrar att låta sig återskapas på papper eller som modell. Kommer jag någonsin lära mig att hantera detta?
Idag har jag äntligen varit hos frissan, så nu ser jag inte fullt lika hemsk ut som tidigare. Frisörskan tyckte att jag ser ut som Lisbeth Salander. Jag tog det verkligen som en komplimang och mådde riktigt bra en stund. Men sen tog förnuftet över. Jag ser inte alls ut som henne, i varje fall inte såsom jag tänker mig att hon ser ut enligt böckerna. Och framför allt, även om jag skulle vara lik henne till utseendet så är jag ju inte alls som henne till sättet. Jag är inte smart, stark och genialisk. Jag är ingen Salander, även om jag kanske leker med elden.
Dagens ord kommer från Junie, och är: Snöstorm
Dagens dikt:
Det är kallt nu
de isande vindarna
blåser tvärs igenom
mitt ärrade hjärta
och det känns
som om
jag befinner mig
mitt i en
kvävande, fruktansvärd
snöstorm
och jag undrar om
jag kanske borde
släppa taget
och följa med
snön dit där
isarna aldrig smälter
2009-09-15 @ 15:50:10 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()
www.bloglovin.com/
www.l8nyberg.se/