Filosofi?

 

 

Sitter och funderar över framtiden, vilket som alltid är oerhört ångestframkallande. Hur ska man veta vad man vill ägna sitt liv åt? Jag har trott mig veta att jag vill skriva, men hur och vad vet jag inte. Det finns många yrken jag kan tänka mig, men som jag inte vill utbilda mig till, samt många utbildningar jag vill gå men inte jobba inom.

Men i allt det jag tror mig vilja finns det något som skrämmer mig och får mig att tveka. Jag vill så mycket, men vågar så lite.  Jag vet att jag måste våga, att jag måste ta beslut och tillåta mig att misslyckas.

I gymnasiet var filosofi ett av mina absoluta favoritämnen. Läraren lovordade mig hela tiden, sade att jag var en stjärna "näst intill oslagbar" och på universitetsnivå redan i Filosofi A. Hennes ord och känslan av att hon förstod mig och mitt sätt att tänka gjorde mig mer och mer övetygad om att jag skulle läsa filosofi på universitet.

Nu är det hög tid för mig att söka utbildningar och ta beslut. Jag kommer att söka Praktisk och även Teoretisk filosofi vid Uppsala Universitet. Jag vet inte vilken av dem jag helst vill läsa eller om jag ens kommer ha en chans att lyckas med någon av dem. Jag hade ju tidigare den uppfattningen att filosofi verkligen var min grej, men när älskling nu läser Filosofi A på universitets-nivå så har jag blivit avskräckt. Det finns så mycket regler och ramar att anpassa sig efter och hålla sig inom. Det verkar så strikt och så svårt! Jag vill ju få filosofera mer fritt. Hur kunde hon, min underbara lärare, inbilla mig att jag var duktig? Jag kommer inte klara detta!

Jag får ont i magen och vill kräkas bara när jag tänker på alla kommande tentor, jag som har så svårt för prov! Det känns som om jag ska svimma när jag tittar i älsklingens kurslitteratur eller på hans uppgifter. Varför ger jag mig då in i något som jag vet att jag kommer lida så mycket av!? Ja, svaret är väl det att jag måste bevisa för mig själv att det verkligen inte är något för mig, innan jag tillåter mig att ge upp drömmen helt. Ändå är jag så rädd för misslyckandet!

Bara att läsa filosofi känns som ett misslyckande i sig. Det kommer inte att ge mig några bättre förutsättningar yrkesmässigt sett, jag kommer inte på något sätt att komma närmare mitt yrkesval. Alla tjatar om hur onödigt det är att läsa filosofi. Men jag skulle ju läsa det för att jag vill det  (eller för att jag inte vill)!

Jag vet ju inte vad jag vill bli! Och jag vågar inte skriva in mig på något flerårigt program innan jag har någon aning om ifall det är rätt eller inte. Ja, jag må vara en fegis, men jag tänker i alla fall våga försöka det jag en gång visste att jag ville göra, även om det är skrämmande!


2010-04-07 @ 11:08:30 Permalink Funderingar Kommentarer (3) Trackbacks ()



Kommentarer

Postat av: felicia

ja men jag mena inte bokstavligen. Brukar säga att saker är cp och med det menar jag konstigt eller ja överdrivet typ.


2010-04-07 @ 18:58:00
URL: http://feliiiciah.blogg.se/

Postat av: Jov

Kjempe fin blogg!



Kommentere tilbake? (A)


2010-04-07 @ 20:17:47
URL: http://jov.blogg.no

Postat av: Julia

Hej, jag skulle behöva lite hjälp med Bikinitips på min blogg, hoppas du kan hjälpa och ge lite tips, kram


2010-04-08 @ 18:54:54
URL: http://juliahanson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback