Världen är liten
Jag har precis avslutat ett intressant telefonsamtal. Det hela började med ett missat samtal och ett röstmeddelande från Ewalill på skolan. Hon talade om att en Irene Rös hade ringt och frågat efter mig, utan att nämna sitt ärende. Ewalill kunde inte lämna ut mitt nummer, så jag ombads istället att ringa upp kvinnan i fråga, vilket jag efter viss tvekan gjorde.
Det visade sig att Irene var tremänning med min pappa, kommer från Mårdsund och att hon nu är bosatt i Hällefors. Så jag har alltså släkt här nere! Hade pappa levt så hade han troligen upplyst mig om det, men nu hade jag ingen aning, och jag hade inte direkt anat att det var det samtalet skulle handla om. Jag tycktes dock väcka viss besvikelse genom att inte besitta några konstnärliga egenskaper, men men.
Jag fick i alla fall veta att jag är välkommen på en kopp kaffe någon dag, så jag antar att jag bör acceptera det erbjudandet och ta mig iväg dit, snarast möjligt.
Jag låg sömnlös i natt och tänkte på pappa, det var riktigt hemskt. I ren desperation så önskade jag mig något slags tecken, kanske var detta ett sådant, eller också så var det bara en slump att hon just nu skulle få reda på att jag studerade här. Hur som helst så vet jag att pappa hade velat att jag skulle gå och hälsa på, så därför tänker jag göra det.
Är dock lite rädd för att jag inte skall uppnå eventuella förväntningar. Jag har ju kontakt med så få släktingar att det skulle kännas tråkigt om de inte tyckte om mig, men nej, jag tänker faktiskt bara vara mig själv...
Tänk vad världen är liten ibland!
2010-03-10 @ 17:34:10 Permalink Funderingar Kommentarer (1) Trackbacks ()
www.bloglovin.com/
www.l8nyberg.se/