Farväl
Igår var det skolavslutning, med god lunch på herrgården. Men framför allt så var det många jobbiga farväl. På kvällen var de flesta av oss som inte redan flyttat ut och åt pizza. Jag hatar att säga hejdå, och jag menar det när jag säger att vi ses igen. För även om få från klassen skulle vara beredda att resa för att träffa mig, så är jag beredd att verkligen anstränga mig för att få träffa dem igen. De jag absolut vill träffa igen kommer jag också att träffa. Så länge de är vid liv och bor i Sverige så finns det inget bra skäl till att inte träffa dem. Bra vänner växer inte på träd och jag tänker inte förlora underbara människor bara för att man plötsligt råkar på olika orter. Jag vill inte stå där och ångra mig när det är försent. Ingenting är omöjligt, och även som fattig student kommer jag på något vis att ta mig till dem jag helst vill träffa. Sen får man ju hoppas att folk tar sig iväg på återträffar och att de inte alla med sina nya framgångsrika liv och många nya vänner glömmer bort klassen och den härliga tid vi haft tillsammans.
Nyss var det dags för det svåraste, nämligen att säga hej då till min älskade granne, Kristin. Trots att jag säkert vet att vi kommer ses igen så känns det väldigt tungt. Har inte alls någon lust eller ork till att fortsätta flyttstäda nu, vill helst bara sitta och gråta!
2010-05-29 @ 11:29:15 Permalink Vardag Kommentarer (1) Trackbacks ()
www.bloglovin.com/
www.l8nyberg.se/