Fall
Jag är trasig. Är sjuk igen, men det är väl mitt minsta problem just nu. Tillvaron är ett enda kaos och jag är vilsen. Jag trivs inte alls, inte med mig själv, inte med att inte ha nåt hem och inte så mycket med utbildningen heller. Så många andra har "hittat rätt" och är lyckliga. För en vecka sedan trodde jag att jag ville bli konditor, nu är jag inte lika säker längre. Rädslan att vara dålig övervinner det mesta. Dessutom verkar det svårt att bli konditor utan att ha gått Livsmedel på gymnasiet, vilket jag faktiskt sökte till och hade tänkt gå, men jag kom bara in i Falkenberg och inte hade jag kunnat sticka dit. Men livet hade helt säkert sett helt annorlunda ut om jag gjort det. Hade nog inte träffat och lärt känna älskling, men kanske mig själv. Och jag hade kunnat tillverka egna chokladpraliner att trycka i mig stunder som denna.
De negativa tankarna är mitt mantra, min trygghet. Jag upprepar dem av gammal vana, och det är inte alltid jag känner något negativt innan jag uttalat orden. Jag inbillar mig att om jag bara får ett hem och kanske någon vän, så blir allt bra. Men det kommer inte att lösa sig då heller va? Så länge jag inte står ut med mig själv kan ingen heller stå ut med mig, och ja, jag förstår dem.
Jag har lyckat vända nästa veckas Italienresa till något helt negativt, jag fokuserar på risken att planet kraschar innan jag kommer fram, i stället för på det roliga. Sådan är jag. Men ibland måste man tillåta sig att förlora kontrollen och falla handlöst. Jag måste släppa taget om de negativa tankarna. Och det har blivit bättre den senaste tiden, det är bara det att vanan att rabbla upp allt som skulle kunna ses som negativt inte försvinner, tankarna uppfyller mig sällan fullt lika mycket som förr, men jag uttalar ändå orden som får allt att rasa.
Jag ska gå nu.
2010-10-23 @ 14:18:22 Permalink Funderingar Kommentarer (3) Trackbacks ()
www.bloglovin.com/
www.l8nyberg.se/