Hopplöshet
Jag måste vara världens mest hopplösa människa. Har samlat på mig så mycket grejer genom åren, massor av saker som jag har så svårt att skiljas från. 10 vaser, 35-40 handväskor, 20-30 par skor, ca 25 klänningar, osv.. Massor av allt... Och prydnadssaker och ljuslyktor till förbannelse. Jag försöker nu verkligen att rensa ut och göra mig av med saker. Ska skänka/sälja en hel del, ändå är det knappt märkbart. Varje liten pryl har jag en särskilt relation till, de är fyllda av minnen, är gåvor från särskilda personer, inköpta på särskilda ställen, eller bara vansinnigt snygga.
Har idag fått diagnosen GAD (genereliserat ångestsyndrom), samt depression. Kan vara därför jag klamrar mig fast så vid alla mina prylar. Egentligen betyder de ju inget, eller de ska inte göra det.. Måste skärpa mig, för att jag vill, kan och måste. Eller, så köper jag bara ett stort hus med plats för alla mina grejer. Det kan också funka. Jag som inte ens vet hur jag ska få råd att fortsätta gå till psykolog, och eventuellt börja med medicin.. Men ja, ett hus...
Har för övrigt kommit på att det nog är lärare jag vill bli (trots att jag tidigare sagt att det är något jag absolut inte vill bli..), så jag har sökt lärarutbildningar till hösten. Om allt går som det ska så flyttar vi till Uppsala, men risken är stor att vi inte får något boende nu heller.. Svenskalärare på gymnasiet är i alla fall vad jag tror att jag vill bli. Men egentligen så har jag nog ingen aning...
2011-04-11 @ 22:46:22 Permalink Vardag Kommentarer (4) Trackbacks ()
www.bloglovin.com/
www.l8nyberg.se/