Ajvide Lindqvist och Ljusberg
Livet har varit ganska fint ett tag nu. Den senaste veckan har jag träffat både nära och kära, det har varit härligt. Somliga gör livet värt att leva, men ni andra, ni som sviker, ni gör det svårt ibland.
Jag har ätit sockervadd, sett bra filmer, ätit god mat, träffat trevligt folk, lekt och bara varit. Har insupit den speciella atmosfär som bara infinner sig i Östersund under Storsjöyran. Har tyvärr jobbat på kvällarna och inte kunnat delta så mycket i festligheterna.
Idag hann jag dock vara på ett författarsamtal och lyssna till John Ajvide Lindqvist, en av mina favoriter bland svenska författare. Det var inspirerande och roligt att höra honom, och det räckte att han skulle tala om hur hans skrivprocess ser ut för att jag skulle bli inspirerad och få en innerlig längtan efter att börja skriva igen, och inte ge upp.
Efter jobbet ikväll hann älskling och jag faktiskt ner på stan så att vi ståendes på en trappa utanför staketet vid stortorget kunde höra/se presidenttalet. Det var genialiskt som alltid, Ewert Ljusberg kan sin sak. Hans tal var inspirerande, roligt och samhällskritisk, och det innehöll självklart massor av kärleksförklaringar till vårt Jämtland. Jag får en speciell känsla då jag hör så oerhört många människor stolt ropa "Jamtland, jamtland, jamt å ständut!" och ser dem stolt vifta med vår fana. Önskar att jag kunde stå mitt i publikhavet och bara insupa kärleken.
Till veckan blir det Urkult, och efter det är det äntligen dags för lilla Boston att flytta in. Längtar så efter den lilla krabaten!
2011-07-31 @ 01:11:23 Permalink Vardag Kommentarer (3) Trackbacks ()
www.bloglovin.com/
www.l8nyberg.se/