Måndagsmänniska

 

 

Det blev inte mycket sömn för min del inatt inte. Jag vaknade kring 00.30 av ett metalliskt läte som jag fick för mig innebar att någon höll på att bryta sig in någonstans. Det fortsatte att låta i säkert två timmar och det var riktigt otäckt. Jag gick upp och tittade såklart, men såg ingenting misstänkt.

Sedan vid 02-tiden så började grannen först att gå omkring i sin lägenhet med tunga steg och sjunga, sedan tog han en lång dusch och lät vattnet stå på oavbrutet i över 20 minuter. Så jävla irriterande! Det är vansinnigt lyhört i dessa hus, så det är extra respektlöst!

Jag har i alla fall varit på skolan ovanligt mycket idag, och fått ovanligt mycket gjort. Dessvärre så var inte Karin där, så det gick inte så jättebra. Det känns som om vi kommer få väldigt stora problem med att bli klara i tid, men men. Just nu är mitt största problem att det Illustrator jag har hemma är en nyare version än den på skolan. Så allt det jag har gjort hemma går inte att öppna på skolan, plus att det skiljer en hel del mellan versionerna, vilket försvårar arbetet ytterligare. En del saker är bättre på skolan och en del här hemma, jag blir vansinnig!  Vill bara bli klar med detta projekt, men önskar ju verkligen att jag kan göra kunden nöjd, det känns väldigt viktigt! Dock så kommer vi ju få de kompletterande uppgifter vi behöver för att ens komma igång ordentligt alldeles för sent.

Jag har fortfarande inte fått de mail jag inväntar från en skola, en jobbsida och bloggpartner, det är svårt att komma framåt när man möter så stora motgångar över allt!


Dagens dikt:

Den blygsamma våren
vågar inte slåss
hon besegras så lätt
av vinterstorm

Den blygsamma våren
flyr undan
då snön virvlar vit
och hotfull

Den blygsamma våren
är så snäll och vän
hon inväntar
troget sin tur



2010-03-22 @ 16:04:33 Permalink Dikter/Skrivande Kommentarer (0) Trackbacks ()



21 mars

 

 

Idag är det två år sedan jag upplevde en av de absolut värsta dagarna i mitt liv. Fast då var denna dag långfredag, bitter långfredag. Det är nämlingen två år sedan min pappa gick bort. Jag har nog fortfarande inte riktigt insett att han verkligen är borta.

Jag drömde om honom inatt, det var väl ganska väntat. Det var en väldigt skrämmande dröm, inte särskilt läskig, bara väldigt konstig och obehaglig.

Jag är livrädd att jag skall komma ihåg honom såsom han var den sista tiden, sjuk och till synes 20 år äldre, och inte som den person han var större delen av sitt liv. Jag vill komma ihåg de bra stunderna vi hade, även om de var sällsynta. Vi bråkade i princip varje dag, men jag tror/hoppas ändå att han innerst inne älskade mig lika mycket som jag älskar honom. Vi var lika envisa och vägrade båda att ge oss, vi var så oerhört elaka mot varandra.

Jag kommer aldrig förlåta mig själv för att jag var så trotsig och uppkäftig, ibland helt i onödan. Jag kände det ofta som om han önskade att jag aldrig blivit född, men jag vet i alla fall att jag är glad att jag fick känna honom, som den stora människa han faktiskt var. Han var inte älskad bara av sin familj, utan av hela bygden.

I dag får det bli tre dagens dikter istället för en, tre stycken tillägnade min pappa! Den första skrev jag innan han gick bort, den andra strax efter och den tredje några månader senare, men den känns fortfarande lika aktuell.




Dumma cancer

Hur uttalar man de där orden som bränner på tungan
men som ärrar hjärtat och själen om de förblir osagda?


Du borde veta, du borde veta att jag älskar dig
och jag hoppas att du känner det samma


Varje gång du kastar glåpord och elakheter efter mig
så gråter jag inombords när jag häftigt svär till svars


Vi är för lika varandra, lika envisa och med samma temperament
fast jag hatar att erkänna våra likheter, jag ville aldrig bli som du



Rädslan har tagit över nu, jag är rädd att förlora dig innan jag funnit dig
och dina rädslor, ja dem vågar jag inte ens tänka på



Pappa, kanske är jag en misslyckad dotter, så som du brukar säga
förlåt mig, men det är svårt att göra rätt när allt blir fel ändå


Jag brukar undra vad som krävs för att du ska bli stolt
och jag sliter för att försöka bli accepterad

Döden och rädslan är det vi har att bekämpa
jag önskar att vi sida vid sida skall kunna slåss



Dumma cancer, nu släpper du taget om min pappa, och hör sen!



Fullt är det ark

Fullt är det ark
ditt liv fyllt med stavelser
Släckt är ljuset vars låga
så starkt och varmt brunnit


Torkat är det bläck
med vilket sanningen nedtecknats
Borta är guldet
du förgyllde vardagen med


Tomt är det glas
som brukade släcka din kunskapstörst
Tystnat är skrattet
som klingande så glatt


Trasiga är de hjärtan
du efterlämnat i sorg
Kvar finns alla de minnen
vi för evigt bär med oss av dig




Pappa kom hem

Varje natt ser jag dig födas
till en värld så ond
men som du skall komma att älska


Varje natt ser jag dig leva
med hela din själ, ditt hjärta
och din enorma styrka


Varje natt ser jag dig plågas
av smärta så olidlig
och den pinar även mig


Varje natt ser jag dig tyna bort
och slukas av mörkret
utan att jag hinner bedyra min kärlek


Varje natt ser jag dig återuppstå
lite blek och svag
men nästan som då du var hel


Maran vakar över mig
och mina drömmar
liksom hon var hos dig dina sista nätter


Hon påminner mig ständigt
som om jag skulle kunna glömma
att du för evigt kommer fattas mig


Men det är mornarna som är värst
när jag tvingas torka tårarna
och inse att du faktiskt är borta


2010-03-21 @ 15:33:41 Permalink Dikter/Skrivande Kommentarer (3) Trackbacks ()



Vårkänsla!

 

 

Älskling och jag var precis ute och gick i det superfina vädret i en timme. Det var jätteskönt att komma ut. Jag älskar verkligen våren, man blir så glad och sprallig i kroppen, dessvärre så leder det till att jag får svårt att koncentrera mig på "viktiga" saker.

Här nedan kommer en liten dikt jag kastade ihop idag. Vad tycker ni, ska jag försöka att skriva en "dagens dikt" varje dag?


Blygsam är våren i år

hon smyger sig fram

mellan tunga snötäcken

och ler så varmt och ljuvt

att de sakta smälter


Blygsam är våren i år

långsamt färgar hon

gräsmattor gröna

och föder sköra

små blomsterknoppar


Blygsam är våren i år

men hon är på väg

till min älskade

för att tina upp hans hjärta

och väcka fjärilar till liv


2010-03-20 @ 14:27:42 Permalink Dikter/Skrivande Kommentarer (5) Trackbacks ()



Artikel

 

 

Jag är med i ÖP idag, felciterad som vanligt! Det är verkligen jätteirriterande. Nu var det ändå en av de bästa artiklarna gällande Järnvägsskrot, och det stod inget jättefarligt, men ändå! Det står till exempel att jag läser inredningsarkitektur (istället för inredningsdesign!) och att jag beskrivit min bok på ett sätt som inte är korrekt, då det är någon annan som gjort den beskrivningen, samt att jag brukar diskutera poesi med andra bloggare, vilket inte heller stämmer! Artikeln tycks inte finnas på nätet då den var i en bilaga, men ni kan läsa den här nedan.


2010-03-18 @ 11:37:48 Permalink Dikter/Skrivande Kommentarer (5) Trackbacks ()



Till min älskling

 

 

Idag fyller min älskade Thorbjörn år, så då vill jag tillägna honom denna dikt som handlar om hans oerhörda skönhet! Älskar dig hjärtat!




Guldstoft vilar på din hy
solskensfräknar
lyser upp

Dina ögon är djupa
likt trolska skogar
fyllda med äventyr

Busiga små troll
och skygga djur
bor däri

Ditt hår är skimrande
nyansrikt och
färgat av solen

Ditt leende
smittar och
får fjärilar att födas

Du är det vackraste
jag någonsin sett
och jag faller igen

igen, och igen



2010-03-12 @ 09:22:36 Permalink Dikter/Skrivande Kommentarer (2) Trackbacks ()



Alla <3-ans dag!

 

 

Jag har världens underbaraste älskling! I morse fick jag två fantastiska böcker, den ena full med helt ljuvliga recept på sötsaker och den andra med kärleks-citat! Så oerhört gulligt!





Idag ska vi bara mysa och laga god mat :)


Älskar dig Thorbjörn, du är finast i världen! Denna dikt handlar om dig, det vet jag nu! <3


Den stora kärleken

När man aldrig vill gå
då man känner sig hemma
och redo att bosätta sig vid
hans/hennes nyckelben
och ingen nyckel krävs
för att inga dörrar skall låsas


När varje centimeter av
den älskades kropp
är kartlagd på ens näthinna
och man alltid hittar rätt
även om man blundar
och är miltals därifrån


När ord sällan behöver uttalas
blickar, läppar, tungor och andetag
ger de budskap som skall fram
och man aldrig behöver tvivla
på att sanningen blir förvrängd
då man alltid vet hur allt är


När inga eiffeltorn eller
Michelangelotavlor behövs
och när alla kärlekssånger bleknar
för att inga ord är starka nog
och musiken finns i den älskade
den behöver bara kyssas fram


När närheten aldrig blir överflödig
och läppar aldrig får nog
då törsten aldrig kan släckas
man vill drunkna i varandra
och låter bli att simma trots
att man alltid kunnat


När livet inte är värt någonting
om det inte delas med den älskade
och smärtan är olidlig
om han/hon går
och ensamhet är ett påhitt för dem
som aldrig vågat älska


När någon känner såsom en själv
då något främmande inte existerar
allt är till för att delas
och nätter är till för att avnjutas
i hans/hennes famn
och lyckan sveper om älskande par



Då vet man att man har mött kärleken




Jag önskar alla goa människor en underbar dag! Oavsett om man har någon partner eller ej så är det en dag då man bör unna sig något extra och bara mysa!




2010-02-14 @ 13:00:28 Permalink Dikter/Skrivande Kommentarer (1) Trackbacks ()



Moder Jord

 

 

Om Gud finns så skapade han/hon människan för att förvalta över jorden, vilket är ett arbete vi helt klart skulle ha blivit avskedade från för länge sedan. Oavsett religion så borde vi kunna enas om att vår planet är den viktigaste grundförutsättningen för vår fortsatta existens. Ändå är de få människor som faktiskt vördar jorden näst intill obefintliga i förhållande till alla de som misshandlar den.

 

Vem har gett oss rätten att förstöra jorden? Är vi verkligen så egoistiska att vi överlag inte bryr oss? Spelar det ingen roll om våra barn/barnbarn inte kan leva på denna planet, och alltså troligen inte ens kommer att födas?

 

Om jag bara kunde så skulle jag förändra allt så att vi levde i harmoni med jorden, men problemet är att jag inte är kapabel att göra det själv. Det är verkligen på tiden att vi alla samarbetar och gör något tillsammans, innan det är försent. ”Ingen kan göra allt, men alla kan göra något”

 

Det är så frustrerande att se hur nonchalanta vi människor är, jag kan inte påstå att jag är något undantag jag heller. Dessa frågor är så stora och svåra att greppa, de är skrämmande och det är lätt att välja att blunda för dem. Men, hur länge kan det fortgå?

 

Om alla bara hjälps åt och tar små, små steg, ett i taget, så kan vi göra skillnad! Sortera dina sopor, välj ekologiskt, promenera istället för att ta bilen; det behöver inte vara svårare än så! Din insats räknas!

 

Jag skrev för några veckor sedan en dikt på temat:

 

Moder Jord

 

Du kan vörda din moder

eller sparka och slå henne

Du kan ge henne din kärlek

eller fortsätta misshandeln

 

Hon som är en förutsättning

för allt liv, så även ditt

har väl aldrig någonsin

gjort dig något ont

 

Förgiftad, förorenad,

ändå är hon alltid trogen

och du tar henne förgiven

men hon är inte evig

 

Mörda henne inte!

 

 



2010-01-18 @ 11:17:53 Permalink Dikter/Skrivande Kommentarer (1) Trackbacks ()



Jag i radio

 

 



Sitter och lyssnar på mig själv när jag gör bort mig i radio, vill du också höra så finns det här!
Dessutom har de lagt ut en helt gräslig bild på mig, fy tusan! Jag hatar verkligen min röst, speciellt eftersom jag var hes och eländig där. Men, visst låter det som att jag pratar lite "norrländska"? Har aldrig tänkt på det förr...




2010-01-13 @ 15:34:03 Permalink Dikter/Skrivande Kommentarer (5) Trackbacks ()



NA

 

 

Med posten idag fick jag ett ex av det uppslag i NA där det står om mig. Jag har bara läst det här på internet innan, och då irriterat mig över att det stod Matsnar och inte Mattmar. Men nu när jag fick se hur det såg ut i tryck så började jag faktiskt att gråta! Det var en jättehemsk bild på mig där varenda liten skavank (plus några icke existerande) syntes fruktasvärt väl. Jag såg dessutom tjock ut. Nej, det var nog den värsta publicerade bilden hittills.

Till råga på allt så hade de lagt in en dikt (vilket journalisten fick en bok gratis för att kunna göra). Dikten hörde absolut inte till de bättre, och var dessutom helt ihoptryckt, vilket förstör rytmen totalt! Nej, det var rysligt upprörande.

Det lär ju knappast locka någon att köpa boken i alla fall. Men, skulle det ändå finnas intresse så finns den att köpa här



2010-01-05 @ 19:01:05 Permalink Dikter/Skrivande Kommentarer (0) Trackbacks ()



Radio

 

 

Så var det dags att göra bort sig i radio igen då. Blev idag intervjuad av Stefan Hanberg från Radio Jämtland. Han är en mycket trevlig karl. Men det gick minsann inte bra alls. För det första så bråkar min hals väldigt mycket med mig, vilket inte direkt gav mig de bästa grundförutsättningarna. Dessutom så svarade jag vansinnigt korkat på alla frågor. Antingen så trasslade jag in mig rejält, eller så sade jag "Ja, precis". Nej, usch! Jag tänker i alla fall inte lyssna på programet (som troligen sänds nästa onsdag). Jag låter nog jätteblåst, vilket jag inte direkt kan påstå att jag är. Till råga på allt så tog han bilder på mig för att lägga ut en på deras hemsida, jag var förstås inte alls beredd på att bli fotograferad, så jag ser säkerligen ut som ett miffo också. Det är ju härligt! Förhoppningsvis lyckas jag i alla fall sälja någon bok så att det var värt besväret.

Läs gärna artikeln om mig i NA, här.

Fyller nu ut detta inlägg genom att svara på lite frågor jag fann i en annan blogg.




Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Det gjorde jag säkert..


Höll du några av dina nyårslöften?

Jadå, jag höll faktiskt några av dem.

Dog någon som stod dig nära?

Ja.

Är det något du saknade  år 2009 som du vill ha år 2010?

Pengar och lycka!

Vad var din största framgång 2009?

Troligen att jag publicerade min andra bok.

Största misstaget?

Allt som hände 30:e april.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Thorbjörn!

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?

"Pockets" av Eric Bibb är en klar vinnare. Kommer inte på någon mer just nu.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Svårt att säga. Jag tror att jag en period var gladare och en ledsnare.

Vad önskar du att du gjort mer?

Tränat och ansträngt mig för att förverkliga mina drömmar.

Vad önskar du att du gjort mindre?

Slöat och ätit onyttigheter.

Hur tillbringade du julen?

I Uppsala med familjen.

Blev du kär 2009?

Ja, det blev jag!

Vad gjorde du på din födelsedag 2009?

Bjöd över klasskamraterna på fika.

Vad fick dig att må bra? 

Min älskling.

De bästa nya människorna du träffade?

Hela klassen nere i Hällefors, Kristin är dock den jag kommit närmast. Också träffade jag ju förstås min älskling, hans vänner och hans familj, de är underbara hela bunten.


2010-01-04 @ 14:06:38 Permalink Dikter/Skrivande Kommentarer (1) Trackbacks ()



Skam

 

 

Idag blev det en sovmorgon för min del, jag behövde verkligen lite extra sömn så dåligt som jag sovit i veckan. Gick till skolan efter lunch och hade redovisning. Jag har nog aldrig skämts så mycket, det var fruktansvärt. Alla andra är superduktiga, men jag var värre än någonsin denna gång. Vet inte om jag vågar sätta min fot där igen, så dåligt var det. Det är egentligen inte ens värt att må dåligt över.

Sedan har älskling och jag varit ute en sväng, lagat och ätit mat samt myst och tittat på film. Nu ligger han här i soffan och snarkar så sött.

Riktiga vänner skall alltid finnas där för varandra. Riktiga vänner sårar inte varandra. De tar inte plötsligt bort en från vännerlistan på facebook, blockar en på msn och ignorerar sms totalt, allt detta helt utan förklaring eller rimlig anledning. Det gör faktiskt ont.





Visst är skammen tung att bära
men du kan glömma
att lämna den hemma
Somliga är födda till att misslyckas
och du är en av dem

Du trodde för en sekund
att du kunde göra någonting
att en liten sak kunde bli rätt
Sådant straffar sig alltid
tids nog




2009-12-17 @ 19:47:25 Permalink Dikter/Skrivande Kommentarer (2) Trackbacks ()



Julklapp?

 

 

Har nu fått hem en del exemplar av min bok Järnvägsskrot. Köp den Här eller direkt av mig, det går också bra att beställa den av mig för 150 kr, frakt tillkommer då. Den kanske är en bra julklapp till någon av dina nära och kära, eller kanske till dig själv? Julen är kärlekens tid, och i denna bok finns gott om kärlek, i all dess former.






2009-11-25 @ 14:56:04 Permalink Dikter/Skrivande Kommentarer (1) Trackbacks ()



Kninen

 

 

Försov mig i morse, hann med en hel del mardrömmar innan jag vaknade och hade förjäkla ont i halsen. Jag var trög i starten också såklart. Hade ändå tänkt att arbeta hemifrån, men hade verkligen behövt de timmarna jag sov bort. Har fått lite gjort idag i alla fall. Synd bara att Sketch Up-modellen inte skall användas i presentationen, så där har jag lagt ner många, många timmar i onödan. Visserligen har jag lärt mig lite nytt, men verkligen inte så mycket att det känns värt att ha slösat all den tiden.

Igår pratade jag med läraren om hur jobbigt jag tycker att det är med skissningen samt att jag funderat på att hoppa av. Hon verkade tycka att det var modigt av mig att berätta hur jag kände och att det vore synd om jag slutade. Jag ska i alla fall försöka fram till jul, och ha privata skissning med henne. Det känns väldigt gruvsamt, men hellre det än att behöva göra bort mig inför alla. Måste bara hinna skissa lite så att jag har något att visa upp. Det hade jag såklart hunnit om jag inte suttit med SketchUp i tusen timmar.


Ibland vaknar jag upp och undrar hur tusan jag hamnat där jag befinner mig. Det behöver inte nödvändigtvis vara så att jag befinner mig i en dålig/konstig situation. Hur hamnade jag i Hällefors? Och hur i hela friden kom det sig att jag träffade Thorbjörn och flyttade ihop med honom? Jag förstår liksom inte hur det gick till, men det sistnämnda är minsann bara trevligt (nåväl, mestadels :P)

Dagens dikt blir några rader som jag skrev på tåget påväg hem från Östersund. Den beskriver ganska bra hur jag har känt det den senaste tiden.

Malplacerad
fucking missanpassad
Jag platsar inte här
Ingenstans
Jag måste ha
hamnat på fel
jävla planet


Nu ska jag gå till skolan en sväng. Hoppas på att vara mer effektiv i morgon och få till en snygg presentation. Men lyckas jag inte med det så kan jag ju alltid skylla på att jag inte riktigt planerat mitt arbete så bra/missat instruktionerna om Sketch Ups betydelse.


2009-11-04 @ 22:49:08 Permalink Dikter/Skrivande Kommentarer (0) Trackbacks ()



Get

 

 

Så befinner jag mig återigen på ett tåg, denna gång påväg bort från mitt kära Jämtland. Vistelsen har varit bra, men jag är lite sårad och besviken över de som inte verkar ha velat träffa mig. Lite bilder från helgens festligheter kommer upp senare, men det blev inte alls så storslaget som ryktena sade att det skulle bli. Jag som alltid är beredd på det värsta blev väl egentligen inte så förvånad.

Lägger upp en liten bitter dikt som jag skrev på tåget på vägen upp..

 


 

Svininfluensa

 

Huvudet värker

och kroppen

är öm

febern omtöcknar

bäddar in mig

i det tjockaste av

duntäcken


Grisarna grymtar

hånfullt

skrattar att

”nu jävlar, nu fick vi dig allt”

och jag vet att

jag varit svinig


2009-11-01 @ 11:00:46 Permalink Dikter/Skrivande Kommentarer (1) Trackbacks ()



Åskrosor

 

 

Måndag. Måndagsspökena härjar hejvilt i mitt inre. Jag är rastlös och less. De bra dagarna är få. Det börjar bli riktigt kallt här och jag längtar bort. Så fort vi får ihop lite pengar så drar vi utomlands, eller hur älskling?

Vi planerar att köpa en fru åt Hugo så att vi får en bunt söta hamsterungar. Det vore mysigt såhär i höstmörkret. I väntan på egna bebisar så får vi väl nöja oss med små ludna krabater liksom. Dessutom har Hugo det så ensamt. Har beställt diverse hamsterprylar, leksaker och burar. Najs :)

Helgen var ungefär så spännande som en helg i Hällefors kan bli. Det kalasades lite i fredags, jag var dock jättetrött och helt nykter (duktig som jag är). Lördagen ägnades bara åt filmtittande och soffmys, större delen av söndagen likaså. Dock så var vi hos Sebastian och smaskade kanelbullar på kvällen, dagen till ära. Det ver riktigt gott och mysigt. Sedan kom Kristin över och såg på Mannen under trappan med oss.


Junie! Jag villvillvill att vi åker på kryssning snarast möjligt! Damn. Vi måste lösa detta!


Dagens dikt är till min älskling, för att han är så underbar.




I det dystra
höstregnet
gick du ut
trotsade
de makter
som sköt
blixtar
i din väg

du gjorde
det ingen annan
någonsin gjort
för mig
du återvände
med ett fång
av de ljuvaste
åskrosor

kärlek är
att ta risker
och att finna
det lilla
magiska
som kan få ett
fruset hjärta
att smälta



Älskar dig!


2009-10-05 @ 16:11:34 Permalink Dikter/Skrivande Kommentarer (2) Trackbacks ()



Höstglöd

 

 

Livet känns rätt okej för tillfället. Vi håller på med ett riktigt roligt projekt i skolan och jag känner mig för första gången riktigt inspirerad och taggad. Vi skall designa en möbelgrupp utifrån valfritt tema/koncept. Jag har valt eskapism som tema och har redan skapat några modeller. Jag hoppade över skissningnen då det ju verkligen inte är min starka sida, och började skapa direkt, så mycket enklare för mig. Även om slutresultatet inte blir så bra som jag hoppas så har jag i alla fall roligt och ser fram emot de kommande två veckorna då arbetet skall fortsätta.

I förra veckan var jag och kikade lite på en lägenhet/samlingslokal som jag skall inreda. Det ska bli en jätterolig utmaning. Jag vet ingen budget än och har därför inte börjat tänka så mycket. Men jag hoppas verkligen att det blir bra, och om inte annat så kan det absolut vara en nyttig erfarenhet. Förhoppningsvis känner jag snart vad jag ska rikta in mig på om jag skall plugga vidare, dekoratör eller designer.

Biljetten hem till Östersund är bokad, 23/10 kommer jag och älskling hem och stannar till 2/11  Ska bli så skönt att komma hem, träffa alla människor och bara vara. Längtar till den jämtländska skogen och till min älskade moder. Det känns jobbigt att inte kunna vara hemma och hjläpa mamma när jag vet att hon verkligen skulle behöva det. Det vore ju liksom det minsta jag kunde göra. Utan henne skulle jag ju inte finnas till, hon är guld värd! Ska fundera ut någon bra present till henne. Jag anser att mammor bör uppmärksammas betyligt oftare än bara på morsdag. Kom att tänka på en dikt jag skrev till mamma då hon fyllde 60. Den får faktiskt bli dagens dikt, för att mammor (speciellt min!) är underbara! 



Hur ska jag kunna tacka dig
som givit mig
den största utav gåvor?

Hur ska jag kunna tacka dig
som givit mig
livet?

Jag kan inga ord
som kan beskriva
så mycket tacksamhet,
och kärlek
som jag känner

Jag kommer för evigt
att stå i skuld till dig,
aldrig kommer jag
att kunna
betala tillbaka

Utan dig, ingen jag,
ty du gav mig livet
och lärde mig
hur det skall levas

Mamma, du vet väl
att du för mig,
är bäst
i hela världen?




Ha det bra gott folk! Krama era mammor (eller/och andra nära och kära) och låt dem veta hur mycket de betyder! Min mamma och min allra käraste syster förtjänar all världens kärlek! <3





2009-10-01 @ 15:25:25 Permalink Dikter/Skrivande Kommentarer (1) Trackbacks ()



Att vara en fisk

 

 



Jag kände att det var dags att blogga, trots att inspirationen tryter. Jag mår inte så bra idag, känner mig hängig, som om jag är på väg att bli sjuk. Jag är dock inte särskilt orolig för svininfluensan, jag är ju inget svin.

Thorbjörn och jag har varit i Uppsala över helgen, det var mycket trevligt. Vi hann med att gå ut och rocka loss på Orange's dansgolv, äta jättegod asiatisk buffé, shoppa, kika på fina grejer, sova, gosa med underbaraste lilla Ellen och fika mumsigt fika. Ja, av någon anledning har just maten en förmåga att stanna kvar i mitt minne. Jag älskar mat :D

Var inte särskilt länge på skolan idag, utan beslutade att arbeta hemifrån. Dessvärre har inte så jättemycket blivit gjort, då jag ju som sagt inte mår så bra. Men jag har i alla fall läget under kontroll, känns det som just nu..


Vart går gränsen mellan vanligt trevligt "bry sig om" och kvävande "bestämmande" över någon annans liv? Hur mycket av sin medkänsla, oro, etc vågar man visa innan det uppfattas som att man lägger sig i?

Jag skulle helst låsa in alla de jag älskar och bryr mig om i vadderade rum där inget ont kan nå dem. Nej, kanske inte riktigt så.. Man måste få lära sig av sina egna misstag (till viss del!) och leva sitt liv såsom man vill. Men om inte för sin egen skull, så för andras, kan man väl vara försiktig? Nej, man skall inte heller vara rädd för allt. Att våga är en förutsättning för utveckling och lycka.

Jag vill aldrig bli en sådan som kväver. Jag vill stödja mina nära och kära, och finnas där för dem när än de behöver mig. Men jag tycker ändå någonstans att det finns en gräns. Vissa saker vill jag inte veta av, för att de är så totalt vansinniga och dömda att leda till betydligt värre saker (nej, det är inte meningen att någon skall känna sig träffad här, även om det kanske skulle kunna uppfattas så)

"Sköt dig själv och skit i andra" Vill man leva så? Vill man verkligen inte att någon ska bry sig?

Jag vill i alla fall att folk ska bry sig, vara uppriktiga och ärliga, men absolut inte försöka fatta beslut åt mig och säga att jag gör "fel". Tips och råd kan vara välkomna, det kan de verkligen. Ibland behöver man (i alla fall jag) någon som öppnar upp ögonen för mig och visar vad det är jag håller på med. Jag kan göra tokiga saker, vara medveten om att jag gör dem, men ändå inte ta tag i dem förrän någon annan påpekat det.


Det finns nog inget facit när det gäller sådana här saker, de lär vara väldigt individuella. Men jag tycker i alla fall att man skall tänka till en extra gång innan man anklagar någon för att lägga sig i, kanske är det bara lite välment (om än kanske ouppskattad) omtanke.


Dagens ord: Glödlampa


Dagens dikt


Man önskar ibland
att livet
var annorlunda
att jorden var platt
och att havet och
himlen bytte plats
att rätt fick vara fel
och att godis
var nyttigt
kanske önskar man
även ibland att man
kunde få en sådan där
riktigt bra idé
då det dyker upp en
starkt lysande glödlampa
ovanför ens välfrisserade huvud
som för att markera att
här, här finns ett
riktigt geni




Ge mig ett nytt ord till nästa gång!


2009-09-07 @ 17:30:44 Permalink Dikter/Skrivande Kommentarer (4) Trackbacks ()



Välkommen till livet

 

 

Så har man tagit studenten. Hela studentveckan var underbar och minnesvärd. Det känns dessvärre fruktansvärt att jag mest troligt aldrig kommer att sätta min fot på skolan igen. Jag sade inte hejdå till alla underbara skolkamrater och lärare, vilket jag nu ångrar bittert, kanske möter jag inte heller dem igen.


Nåväl. I dag har det varit en ganska meningslös dag. Jag mår inte bra. Jag är lite sjuk, men mest så är jag rädd. Jag är arbetslös nu. Jag skulle vilja säga att jag är fri, att det är en av mina första dagar i total frihet, men jag känner mig inte fri. Nej, jag är snarare fängslad av samhällets normer och krav. Detta blir min sista lediga sommar, någonsin (!) och jag borde verkligen göra något vettigt av den. Jag vill resa och uppleva världen, jag vill känna att jag lever. Fast, jag vill också bara vara och njuta av ledigheten. Men den plågar mig, jag behöver någon slags struktur på tillvaron. Jag känner mig vilsen.


Idag skulle pappa ha haft namnsdag, och moster Astrid skulle ha fyllt 60 år. Jag blir vansinnig på telefonförsäljare som ringer och frågar efter pappa, alldeles som om de visste hur ont det gör att svara "han finns inte längre", och njuter av att veta hur mitt hjärta börjar blöda. Såren får aldrig läka. Sorgen bor i mig som ett djupt, starkt oövervinnligt mörker. Jag vet att jag aldrig blir kvitt den, och jag hatar det. Jag hade velat göra pappa stolt på min studentdag. Vad ska jag med mina fina betyg till när jag inte kan visa dem för honom? Inget blir någonsin detsamma. Folk drar sig undan. Vårt hem lever inte på samma sätt utan pappa. Inget är som det en gång var, såsom det borde, och ska vara. Inget.



En dikt, som beskriver lite av den ångest jag känner.



Som väntat har du nått fram

till ett vägskäl

det första av många

än kommer vägen att klyvas

igen och igen

tusen gånger om


Till vänster finns

den säkra asfalterade vägen

där du så lätt kan

följa med strömmen

i hög hastighet

utan att behöva tänka


Till höger finner du

en smal och snårig stig

svårframkomlig och farlig

med många dolda fallgropar

dock kantade utav

drömmar och möjligheter


Ingen kan du rådfråga

beslutet måste vara ditt

och vad du än väljer så

kommer du bittert att ångra

dina val och förbanna dig själv

välkommen till livet




Ni underbara människor som alltid finns där oavsett vad som händer, och även om jag ibland inte ser er, jag älskar er!


2009-06-09 @ 23:18:38 Permalink Dikter/Skrivande Kommentarer (1) Trackbacks ()



Ellen

 

 

Vilka härliga dagar det har varit! Jag har umgåtts med underbara människor och verkligen försökt njuta av den sista skoltiden. Jag vill helst inte tänka på det faktum att det snart är över, då jag blir alldeles för sorgsen då. Kalas veckan ut, kalas och glädje. Tårarna får komma först senare, nu måste jag ta vara på denna tid. Det är dock svårt att leva loppan när pengarna börjar ta slut. Attans så jobbigt det känns. Men, så länge jag har kärlek och vänskap kan jag inte känna mig ensam.

Har äntligen fått träffa underbara lilla Ellen, och jag är världens stoltaste moster! Hon är så oerhört sockersöt att man bara vill äta upp henne. Jag vill lära henne allt jag kan, och skänka henne all världens visdom och alla värdefulla skatter. Jag längtar så efter en egen liten bäs, men än får det dröja några år.




Lilla hjärtegull
så svårt det är
att tro att du
är en människa

Du liknar mest
en välgjord
bedårande
liten docka

Men du är
en människa,
en människa
i miniatyr

Dina klarblå ögon
har ännu inte sett
den stora vida världen,
så oskuldsfulla och rena de är

Skulle kunna
betrakta dig i timtal
så fascinerande är dina
rörelser och alla ansiktsuttryck

Dina händer är de
minsta jag någonsin sett
och jag hoppas att du alltid
skall ha någon att hålla fast vid

Det är en ängel, en prinsessa
och en krigare jag har i min famn
du är det närmaste
man kan komma perfektion

Smeker din silkeslena lilla kind
kysser din panna
och ger dig
motvilligt tillbaka till din mor




Här i livet har allt två sidor, så jag måste även dela med mig av en dikt som beskriver den mörkare sidan...


Sliter brutalt av dig rustningen
vänder ut och in på ditt inre
sökande
glufsar i mig dina inälvor

Du kommer inte undan
mitt krig är evigt
som en cancersvulst
och jag lämnar dig aldrig!


Två dagar kvar till studenten, nu blir det mer partyy! :D <3


Puss på mina älsklingar!


2009-06-03 @ 18:39:25 Permalink Dikter/Skrivande Kommentarer (0) Trackbacks ()



Skrot

 

 

Jag skulle göra massa nytta idag, det var lättare sagt än gjort. Allt blev liksom fel redan från början. Vaknade kallsvettig efter ett par mardrömmar. Egentligen borde de inte ha varit så otäcka, men det var de. Jag hade ingen kontroll och det skrämmer mig.

Jag var trög i starten, eller ja, faktum är att jag nog inte riktigt kommit igång än. Så mycket som måste göras, och jag är så jäkla less på att städa det här helvetet, det blir ju inte direkt bättre. Ja, jag är bitter! Får dessutom jättesvårt att andas av allt damm, som flyger upp när jag börjar städa. Rör jag ingenting så ligger det i alla fall kvar på plats. Nej, jag vet. Det är inte särskilt mycket bättre det heller. Men jag börjar bara bli less på att göra allt själv.


Tänk om jag hade pengar. Eller... Tänk om jag vore en superhjälte!



Har beslutsångest..Vet inte om det är värt att åka till Malmö eller inte. Hur mycket tid, pengar och energi är det värt att lägga på en dröm, som kanske ändå inte går i uppfyllelse? Det är inte säkert att jag kommer in på utbildningen, och om jag gör det så är det ändå inte helt säkert att jag väljer att gå just den. Attans. Det finns underbara människor som nästan mer än jag själv vill att jag ska förverkliga mina drömmar, och som kämpar för att hjälpa mig. Det finns underbara människor. Och det finns idioter. Jag är en av dom.



Har äntligen gjort lite ändringar i bokmanuset samt valt en bild till baksidan, och skickat det till förlaget. Nu är det bara att vänta.. :D  Ni tänker väl köpa min bok när den kommer?



"En dikt börjar som en klump i halsen, en känsla av orätt, en hemlängtan, en förälskelse. Den finner tanken, tanken finner orden"


Precis så är det! Ovanstående visdomsord kommer från Robert Frost, och de är sanning för mig! Nej, jag vet. Jag tror inte på sanningar. Men...ändå så älskar jag dem, när de väl kommer till mig. Mina egna sanningar måste jag få tro på? De känns viktiga och värdefulla.


2009-05-21 @ 21:52:21 Permalink Dikter/Skrivande Kommentarer (0) Trackbacks ()



Tidigare inlägg Nyare inlägg