Människor

 

 

Jag var på extremt dåligt humör när jag somnade igår kväll. Det kändes som om hela världen vilade på mina axlar, jag var frustrerad och kände mig helt maktlös. Jag var väldigt upprörd över det kvinnoförtryck som råder här i världen, och över de kvinnor som själva väljer att blunda för det, och/eller rent av inte bryr sig.

Först när män och kvinnor är jämställda kan vi ta tag i och lösa de större problemen vi har. För mig är det en självklarhet att jag själv skall ha samma värde som en karl, därför är det också självklart att vara feminist. Att vara kvinna utan att vara feminist är som att skita sig själv i ansiktet.

Jag anstränger mig verkligen för att inte se kön utan istället bara människor, individer. Men jag har ändå såsom de flesta andra formats till en kvinna, med allt vad det idag innebär. Ända sedan barnsben har jag fått lära mig hur jag skall vara och det är starkt inpräntat i mig. Ska man skilja på manligt och kvinnligt så som vi gärna gör så är jag väldigt svag typiska "kvinnosaker". Jag tycker om allt som glittrar, att bära kjol och klänning (gärna rosa), att laga mat och jag älskar barn. Visst är det troligt att jag lärt mig att det är ok för mig att tycka om dessa saker, men jag har i alla fall insett att jag inte måste tycka om dem och att jag inte behöver avstå från andra saker bara för att passa in i en mall. Jag är jag. Jag är ett neutrum.


Ingen skall behöva fara illa på grund av sitt kön. Inte heller på grund av sina åsikter, ursprung, religion etc. Alla måste få en chans att finna sina innersta jag och att leva i harmoni med jaget.


"Man föds inte till kvinna,man blir det"



För övrigt så är jag på mycket bättre humör idag. Jag vaknade i princip med ett leende på läpparna och har lyckats behålla det hela dagen, trots att det varit en ganska jobbig dag. Jag har pratat om svåra saker som tär på mina krafter och jag har också varit ute och gått i ca 1.5 h. Hälsade på min älskade mamma på Remonthagen.

Har blivit kallad till ännu fler antagningsintervjuer nu. Vet inte vad jag ska ta mig till. Jag kan omöjligt fara på alla, och jag har inte ens råd/tid/möjlighet att ta mig till den som känns allra viktigast, det gör ont. Måste lösa detta på nåt sätt, men gud vet hur! Eller nej, gud finns inte så inte ens han/hon/den/det vet hur.



2009-04-28 @ 21:22:19 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()



The dead travels fast

 

 


Jag är sjuk och har därför knappt kunnat njuta av det underbart fina vädret, det suger. Jag vill bli frisk. Men mest av allt så vill jag bort härifrån. Jag vill fly till någon vacker plats där tiden står still och ingen stress existerar. Jag försöker hålla kvar harmonin som infunnit sig i mitt liv den senaste tiden, men det är inte lätt.

Idag var Junie och jag på NFI och diskuterade våra håruppsättningar. Jag tror mig veta ungefär vad jag vill ha och hoppas verkligen att det blir fint. Har köpt lite hårsmycken och beställt löshår för ca 2000. Det är ju verkligen inte värt det! Vågar inte tänka på hur mycket pengar jag kastar bort på bara en enda kväll, må den bli alldeles, alldeles underbar! Okej. Jag kan ju förhoppningsvis använda håret, klänningen, smyckena och skorna igen, men man vet ju aldrig. Nej, det får helt enkelt ta att bli en oförglömlig kväll. Det är inte långt kvar nu! Klockan 9.00 15/5 ska jag och Junie till NFI och få våra hår uppsatta. Är lite rädd att uppsättningen skall hinna förstöras innan kvällen, det vore enormt surt!

Vi har också haft projektredovisning idag. Finns väl egentligen inget att säga om det, mer än att det är skönt att det är över. Nu är det bara rapporten kvar, men det ska väl gå bra..





Till mammas stora förfäran har jag gått och förälskat mig, men inte i vem som helst, nejdå. Föremålet för min nyfunna kärlek är Don Henrie.


From Wikipedia, the free encyclopedia


"Don Henrie, also known as "The Vampire Don" and the self-proclaimed "Emperor", is best known for his role in the Sci-fi Channel reality show Mad Mad House, which first aired March 4, 2004.[citation needed] Prior to this, he worked nights as a micro electronics engineer[1] in San Diego.

Henrie has gone on to pursue a television career as well as model casually. He is currently the spokes model for Exile Asylum,[citation needed] a developing agency that promotes gothic and alternative models. The image he commonly depicts in his work is that of a vampire with Victorian influences to his fashion as well as usually incorporating colored contacts and artificial fangs.

He has also appeared at gothic-themed conventions and events as a personality and speaker[2][3], such as the February 2009 Paracon in Las Vegas[4].

Henrie suffers from fibromyalgia and sleeps in a coffin as a means of sensory deprivation to help relieve some of the pain and sensitivity associated with the condition[5]. He also prefers to stay away from sunlight as he suffers from sun poisoning[6]."







Är han inte underbart vacker!? Han dricker blod, har huggtänder, sover i en kista, tål inte dagsljus, har inget fett på kroppen, är ofattbart stark och har ett väldigt välutvecklat luktsinne. Han är en vampyr och jag vill ha honom! Han får jättegärna komma och bita i min hals!

Varför är vampyrer så himla sexiga? Får man önska sig en vampyr i studentpresent tro?








2009-04-27 @ 21:34:26 Permalink Vardag Kommentarer (2) Trackbacks ()



Harmony

 

 

Nu är det inte långt kvar till studenten och det stora tomrummet. Det är spännande och härligt, samtidigt som det känns sorligt och oerhört skrämmande. Jag måste ta beslut som kan vara livsavgörande. Men de senaste dagarna har jag faktiskt inte tänkt särskilt mycket på det utan för ovanlighetens skull bara varit och tagit allt så som det kommit.


Spontanitet kan verkligen vara något underbart och jag har kunnat njuta av tillvaron i veckan. Det är jätteskönt att bara släppa stressen, alla krav och måsten. Jag har för första gången på evigheter tagit mig tid att sitta och filosofera, skriva poesi, titta på stjärnorna och prata strunt. Jag har begett mig ut på mer eller mindre tokiga äventyr och barnet i mig är överlyckligt över att få leka.

Jag har också accepterat ett misslyckande och känt mig nöjd med att ha gjort ett försök, något som är väldigt ovanligt för att vara jag. Kan det vara våren som förvandlar mig så? Tänk vad lite solsken och värme kan göra! Och ja, goa människor hjälper förstås också. Det är så jävla viktigt att kunna leva i nuet ibland! Mitt jag är helt i balans med livet och tillvaron just nu.

Fan. Bara därför föddes massa tankar om allt jag har att göra. Men, jag tänker inte ta tag i dem i dag. Jag måste väl få passa på att njuta av mitt välmående när jag för en gångs skull faktiskt känner mig glad, och det trots att jag har ont i halsen och feber! Skolarbetet kan väl knappast vara viktigare? Det får i alla fall inte vara det idag...






Puss på er goingar, speciellt på dig som behöver det extra väl och min ljuva, ljumma sommarmånad (Junie) <3





2009-04-22 @ 20:43:21 Permalink Funderingar Kommentarer (2) Trackbacks ()



Alla kan inte och somliga vill inte. Så är det bara.

 

 


Idag är det den 16:onde april, och det är inte vilken dag som helst vill jag lova. Det är nämligen Isaks födelsedag! Hurra!
För övrigt så är det en ganska trist och grå dag full av ensamhet.  Det är en sådan där dag som man helst sover bort, vilket jag i och för sig nästan gjorde... Jag borde plugga lite, men har ingen som helst lust. Det känns mycket mer lockande att baka något smarrigt till helgens födelsedagsbarn. Ja, om jag kunde så skulle jag såklart kasta ner något sött och gott till skåne också!


Har äntligen skickat iväg skolansökningarna, 14 stycken blev det. Men det finns fortfarande mycket jag skulle behöva ta itu med. Det är så typiskt mig... Jag vet ju att jag är den enda som kan forma min framtid och förverkliga mina egna drömmar, ändå är jag slå slö ibland. Är ju inte bra att bara låta tiden rinna iväg. Man lever ju (troligen) bara en gång, och man vet aldrig hur länge... Det gäller att komma på vad som är viktigast här i livet, vad som bör prioriteras. Själv ägnar jag mest tid åt att oroa mig. Jag är medveten om det, men ändå gör jag sällan något åt det. Skyller på att jag faktiskt anser mig ha ovanligt mycket att oroa mig över. Så är jag ju tydligen också en tokunge och då kan det mesta bli ganska tokigt.










Ha en bra dag alla goingar, speciellt förödelsedagsbarnet <3


2009-04-16 @ 14:34:26 Permalink Vardag Kommentarer (2) Trackbacks ()



Glid pisk

 

 

Jag är oerhört less just nu. Tror att jag slog mitt huvud riktigt rejält när jag sprang in i en stolpe i onsdags, jag är jättetrött och har ont i det. Jag har även ont på massa andra ställen och i hjärtat.

Har förlorat massor av pengar, har tappat säkert 400 kr totalt. Eftersom jag nu börjar bli pank känns inte det särskilt bra.  Jag har dessutom massor att göra som jag bara skjuter upp till sista sekunden. Måste få iväg skolansökningarna i morgon, så är det bara. Hoppas verkligen att jag hinner få koden så att jag kan söka till Uppsala Universitet också! Tror nästan att kurserna där är de roligaste.

Hur mycket skit ska man behöva ta, hur mycket elände ska man stå ut med? När är det rätt att säga ifrån? Jag vill inte låta någon köra över mig, jag vill inte behöva känna mig värdelös! I vanliga fall tar jag sällan nån skit. Men nu försvarar jag hellre min älskade mamma än mig själv. I mitt hjärta sitter redan så många, djupt nerborrade knivar att det aldrig går att läka. Men mamma, älskade mamma, hur kan man vilja henne något ont? Jag skulle döda och själv dö för hennes skull, och för Gudruns såklart.


Det är tur att det finns goa människor som bryr sig och som ställer upp när man behöver dem. Synd bara att de är alldeles för få och för långt bort. Men de finns i alla fall, och det är guld värt. Just nu skulle jag verkligen behöva en famn att gråta ut i. I stället tänker jag tröstäta en av Gudruns jättefina och goda cupcakes <3



Puss och kram på er, speciellt på Eelajn och Thorbjörn.


2009-04-12 @ 21:55:54 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()



Bitter långfredag

 

 

Jag har ont överallt och en bula i mitt stackars huvud. Jag försöker förtränga onsdagen, trots att den var bra och rolig, just då. Dock så etsar sig somliga saker ändå fast på minnet, medan andra är som bortblåsta. Jag blev ju förbannad, vilket aldrig slutar bra.. Eller jodå..Kvällen slutade ju hos Thorbjörn, så det kunde ha varit värre.


Min allra käraste syster, Zigrid och Per är här nu, så det är fullt hus. Idag har vi varit i Bleckåsen på middag. Novalee,Stina och Oskar har lekt som bara den, enormt högljutt. De är sockersöta, även om de ger mig huvudvärk ibland.

Har provat min balklänning. Den är helt underbar, om än lite stor... Jag ser ut som en Disneyprinsessa i den, har jag fått höra :) Åh, den är verkligen så himla fin!

Det är långfredag idag. Pappa dog på långfredagen förra året. Nedstående palm spelades på begravningen, och om jag inte missminner mig så var det just den som var förmärkt i pappas psalmbok... Den får mig fortfarande att gråta.




1.  Lär mig, du skog, att vissna glad
En gång som höstens gula blad:
En bättre vår snart blommar,
Då härligt grönt mitt träd skall stå
Och sina djupa rötter slå
I evighetens sommar.

 


2.  Lär mig, du fåglars glada tåg,
Att draga hän med fröjdfull håg
Mot obekanta stränder.
När allt är vinter här och is,
Jag till ett evigt paradis
Från köld och töcken länder.

 


3.  Lär mig, du fjäril vingad, lätt,
Vad Herren ock åt mig berett,
Där du mot höjd dig svingar.
I går dig puppan inneslöt,
I dag du glad ditt fängsel bröt:
Min själ skall ock få vingar.

 


4.  O Jesu Krist, som ur din grav
Stod upp med evigt liv och gav
Det ut åt världen vida,
Giv mig ditt liv, att även jag
Må efter bitter långfredag
Min påskdagsmorgon bida.


2009-04-10 @ 23:25:53 Permalink Vardag Kommentarer (0) Trackbacks ()



Bambi

 

 


Igår delade två små flickor på tre flaskor vin, det var spännande! Jag hade faktiskt jättetrevligt och hoppas att Junie också hade det. Elin däremot hade det troligen inte...Vi gick ut på stan för att hitta människor. Jag hjälpte otacksamma skåningar att flytta, och hittade en kille som körde oss hem sen. Att vara ute och springa visade sig inte vara någon jättebra idé....


Kvällen har varit dryg.. Jag känner mig ensam och är jättekramsjuk! Har ingen lust med någonting heller..Känns inte som om jag har något att se fram emot den närmaste tiden. Huffa.




- Vad bär du på?
- Jöj.
- Men varför ramlar du omkull så ofta?
- Stupjöj...



Bambis mamma
är död
mördad
skändad
lemlästad
oidentifierbar


Korpar kalasar
girigt
ivrigt på
rådjursinälvor
sliter och glufsar
festmåltid


Verkligheten är inte vacker


Puss på er!  <3


2009-04-07 @ 23:43:01 Permalink Dikter/Skrivande Kommentarer (1) Trackbacks ()



Fiiisk

 

 

I morse vaknade jag av mitt eget skrik. Jag drömde att pappa ropade på mig och jag svarade därför. Dock så var mamma precis påväg ner och trodde att jag ropade på henne, så allt blev skumt och jag var jätteförvirrad. Undrar om pappa vill mig något... Han ropade så sällan på mig när han var vid liv...


Jag är trött och har ingen ork alls. Det mesta känns jobbigt. Självklart har min lilla prinsessa Novalee gjort saker och ting bättre, dock så har hon en förmåga att störa när jag ska göra viktiga saker. Fast vad är egentligen viktigare än att leka och få ett barn att skratta tills hon kiknar? Älskar gullungen och vill inget hellre än att hon skall vara lycklig!




Fick så fina bilder av Junie igår. Hon tycks ha blivit ganska nöjd med bilden på mig och Eelajn..Och ja, en av oss är ju söt iaf : ).   Den andra fina bilden föreställer en "fiskehylla" på Hemköp. Jag fascinerades över det och tyckte att det borde heta "fiskhylla" istället, om det nu var så att det var där de förvarade fisk och dylikt. Såg framför mig hur man fick gå fram till hyllan och fiska... Full i skratt blev jag dock först när jag såg att det inte alls bodde fisk i hyllan, utan ost och grejer.. Kanske bör tilläggas att jag var allt annat än nykter just då..



2009-04-05 @ 19:47:15 Permalink Bilder Kommentarer (1) Trackbacks ()



Kom hem

 

 

För ett år sedan var det en av de sorgligaste och hemskaste dagarna i mitt liv, bara 21:a april förra året var värre. Jag förstår inte hur världen kunnat fortsätta snurra, hur himlen undgått att ramla ner och hur i hela friden det kommer sig att jag ännu är vid liv. För ett år sedan begravdes min älskade pappa. Jag finner inga ord för att beskriva hur fruktansvärt det var. Jag har förresten namnsdag idag också. Det påminner mig om att folk på pappas begravning gratulerade mig på namnsdagen, det kändes så fel och vansinnigt. Jag menar, vad tänker man på då? "Den stackars faderslösa tösen blir säkert glad om vi gratulerar henne på namnsdagen, då glömmer hon nog allt elände"? Nej, jag vet att de menade väl..Men ändå.


Om det inte hade varit för min älskade, familjen, Novalee och vännerna så hade jag knappast suttit här idag, beredd att ta studenten om ett par månader. Det var ju för övrigt något jag skulle göra så att pappa skulle bli stolt över mig. Kunde jag ta studenten med höga betyg så skulle han se på mig med andra ögon, önskade jag. Nu kommer han inte finnas där. Men jag intalar mig ändå att han kommer vara där med mig och glädjas, jag hoppas så innerligt att det är så. Annars förlorar det mesta mening.


Till pappa:

Så många gånger

har jag viskat

skrikit,

och vrålat,

gråtit

saknat

och längtat

efter dig

pappa, kom hem!


Så många nätter

har jag vridit mig

kvidit,

och svettats

i drömmen

hoppats och önskat

att du skall

finnas kvar

pappa, kom hem!



Så många gånger

har jag återupplevt

din bortgång igen

och igen

hatat cancer

och världen

dött inombords

av sorg

pappa, kom hem!



Så många gånger

har jag tänkt

på dig

kommit ihåg dig

som den du

var innerst inne

och du finns

för alltid i mitt hjärta

pappa, du är hemma!






2009-04-04 @ 20:53:01 Permalink Dikter/Skrivande Kommentarer (2) Trackbacks ()



Helg

 

 

Usch. Jag har mått extremt mycket bättre än jag gör just nu. Gårdagen var riktigt kämpig, och det har satt sina spår.  Var jättetrött igår morse och höll nästan på att somna på skolan. Tror minsann att någon har dåligt inflytande på mig...


Åkte hem till Mattmar för att göra något vettigt, men det orkade jag såklart inte. En vän till familjen kom på besök, det var väldigt trevligt. Hon är övertygad om att allt kommer gå bra för mig i framtiden, säger att jag är vacker och att jag absolut ska passa på att roa mig nu. Hennes ord kan ha påverkat mammas uppfattning en aning. : )

Trots att jag var så extremt trött så åkte jag in till stan igen och kalasade. Kvällen blev inte så jäkla bra som den kunde ha blivit om jag inte hade behövt anpassa mig efter någon annan. Men jag försöker att vara en bra vän först och främst, mina egna behov spelar inte lika stor roll. Tråkigt dock att jag knappt fick prata med någon, och inte dansa. Hade gärna gått och lagt mig tidigt, men jag fick vackert stå ut med massor av "inte nuuu!", "snaaart!".

Har slagit mig rejält också, men fick köttbullar och mos, vilket är en riktigt bra tröst : )

Sov knappt 3 timmar inatt, sedan var det dags att ta en buss hem till Mattmar. Usch!

Önskar att Du hade varit här, tänk så bra det hade kunnat bli då. <3


Puss


2009-04-04 @ 18:31:45 Permalink Vardag Kommentarer (0) Trackbacks ()



Cherry

 

 

Livet är komplicerat, men det behöver inte alltid vara det. Jag skulle kunna ha ångest över hur mycket pengar jag spenderade igår, men istället så försöker jag tänka på hur trevligt jag hade. Det här ska vara den bästa tiden i mitt liv och då måste jag få umgås med de människor som kan hjälpa en bit på traven, kosta vad det kostar vill. 

Jag och Junie var på bio igår, vi såg Marley och jag. Den gjorde mig inte direkt på bättre humör, utan fick mig att gråta floder, vilket jag inte var ensam om. Usch, så sorlig den var! Saknar mina vovvar... Självfallet behövde vi en flaska vin att trösta oss med efter filmen, så vi drog till News. Vi fick sen sällskap av trevliga människor och drog vidare till O'learys.

Idag sov jag till klockan 16, så nu är jag helt väck i huvudet..Orkar inte göra något vettigt, trots att jag verkligen borde. Ska ta en dusch och sen kila över till Eelajn. :)



2009-04-02 @ 19:21:11 Permalink Vardag Kommentarer (0) Trackbacks ()



Hoppjerka

 

 

Meningslöshet. Tomhet. Mörker. Saknad. Ångest.

Fem ord som beskriver mitt liv såsom det känns just nu. Jag vet inte riktigt varför allt känns så hopplöst men plötsligt så tycks allt och alla vara emot mig. Jag är extremt nedstämd för tillfället.

Det positiva som sker och de underbara människorna jag har i mitt liv räcker liksom inte. Inte idag. Och inte igår. Inte förrän jag får vara närmast.

Jag känner mig utmattad och ja, tom. Som om ingenting spelar någon roll längre.


Jag har strosat omkring i evigheter. Känns som om jag inte har någonstans att ta vägen, som om jag inte hör hemma någonstans. Skulle kunna sitta i timmar och bara stirra, eller gå och gå tills benen inte bär mig längre.


Förhoppningsvis så kommer ett biobesök med Junie få mig på bättre humör och förgylla min kväll.



- Vad sitter du på?
- En stol.
- Men du darrar ju.
- Elektjisk...









Puss på er som alltid finns där, ni är guld värda.






2009-04-01 @ 14:22:47 Permalink Funderingar Kommentarer (1) Trackbacks ()