Misery

 

 

Är det såhär livet skall vara? I så fall vill jag nog inte vara med!

Trots det faktum att jag själv valt att studera och att mina skoldagar är tämligen slappa, så ogillar jag denna tillvaro. När jag kommer hem från skolan är jag helt slut. När jag har lagat mat, ätit och duschat så stupar jag i säng. Helgerna sover jag bort, utmattad som jag är. Är det det här som kallas för liv? När skall man hinna leva då?

Det värsta är att vardagen lär bli ännu hårdare när man börjar arbeta heltid (vilket man ju förväntas göra!). Jag vill inte ha det såhär. Jag vill ta vara på den tid jag har och fylla den med vänskap, kärlek och glädje, inte med arbete och sömn. Nu har jag i alla fall möjlighet att gå hem till älskling på mina raster, men ändå så känns det som om jag knappt har någon tid för honom. Jag är sur och stressad när jag kommer hem på eftermiddagarna.

Jag må vara knäpp som inte vill leva något vanligt svenssonliv. Jag anser mig inte vara ett dugg bättre än någon annan, och jag begriper att man behöver pengar för att överleva. Ändå vill jag fly från alla de krav och måsten som finns i detta samhälle. Jag vill leva mitt liv så att jag blir tillfredsställd. Jag måste själv få välja vad jag vill prioritera. Mina egna mål och drömmar, mina nära och kära, det är vad jag värdesätter och vill ägna mitt liv åt. Kalla mig självisk och idiotisk, men låt mig inte behöva lida av era val!


Ja, när det gäller vissa saker så kan man faktiskt fatta egna beslut. Visst väljer vi alla fel väg ibland, misshandlar våra kroppar och ignorerar våra innersta önskningar, men så länge vi är medvetna om det så har vi möjligheten att sluta. Jag skall göra mitt yttersta för att hinna med det jag vill när jag kommer hem efter skolan och jag skall ägna massor av tid åt att låta de älskade veta hur mycket de betyder!



2009-08-30 @ 14:41:53 Permalink Funderingar Kommentarer (2) Trackbacks ()



Hamstrar och inredningsdesign

 

 

Det har hänt en del saker sedan jag sist bloggade. Älskling och jag tog en tur till Örebro i måndags. Det verkar vara en trevlig och fin stad med mycket härlig shopping att erbjuda, om man nu skulle råkat ha några pengar. Vi gjorde ett aningen udda inköp för våra sista slantar. Vi skaffade oss en liten bebis, en sockersöt dvärghamster, Hugo heter han. Han är jättego, men inte fullt så sällskapssjuk som jag skulle vilja, han föredrar att vara vaken bara på nätterna. Men vi älskar honom och gör allt vi kan för att han ska få det bra här hos oss :)

Igår började jag skolan (Inredningsdesign på Hällefors folkhögskola). Det känns inte riktigt rätt för mig. Det är tydligen väldigt viktigt att kunna visa sina idéer, det räcker inte att enbart beskriva dem med ord. Jag som inte är händig på en fläck kommer att få kämpa hårt. Visserligen så går jag ju utbildningen för att lära mig, enbart för min egen skull. Jag är inte där för att bevisa för någon annan än mig själv vad jag kan. Men ändå så känns det enormt jobbigt att vara sämst i klassen, för det är jag verkligen. Jag kan inte rita, pyssla och greja. Dagens undervisning påminde mig om en av högstadiets mardrömsliknande bildlektioner, och morgondagen lär bli värre för då ska vi skissa. Nej, så illa är det kanske inte, men tanken på att jag mest troligt kommer få uppleva sådana här hemskheter under hela året avskräcker mig lite. Inte nog med att jag lär göra dåligt ifrån mig (hur mycket jag än försöker och hur många positiva tankar jag än tänker!), vi skall dessutom alltid presentera våra projekt inför klassen. Fast jag tror mig ju verkligen vilja det här, så jag tänker försöka några veckor innan jag ger upp.

Vi har fortfarande inte fått särskilt mycket ordning i lägenheten. Det saknas massor av möbler och det mesta känns jobbigt. Jag är så glad att älskling följde med mig hit, även om inte han heller verkar trivas så bra. Tillsammans klarar vi det..Det måste vi!

Saknar min mamma, efter bara en dryg vecka här!


<3


2009-08-20 @ 20:07:41 Permalink Vardag Kommentarer (1) Trackbacks ()



Hällefors

 

 

Vad tusan har jag gett mig in i? Vad tänkte jag med? Jag har bott ungefär ett dygn här i Hällefors och vill redan härifrån. Nej, det är ingen vanlig flyttångest, det är panik och rädsla.

Att det verkar vara en liten håla är inte det största problemet. Lägenheten är stor och rätt ok, men skavankerna är en hel del. Det var inte riktigt städat när vi kom hit igår, våra lägenheter (förlåt, våra gamla lägenheter) är tusen gånger mer välstädade. Vi tycks vara de enda som bor i hela detta "bananhus". Nej, vi bor inte i en banankartong (även om det finns vissa likheter) utan i ett gult hus som är krökt som en banan.

Vi lyckades inte packa upp så mycket igår, då vi har för få möbler. Vi sov hyfsat gott vår första natt. I morse försökte vi komma på hur vi skulle ta oss någonstans för att inhandla mat. Bredbandet ville inte fungera så vi kände oss helt vilsna. Vi skulle hämta resten av nycklarna i Grythyttan, men hade ingen aning om hur vi skulle ta oss dit. Vi ringde till bostadsföreningen men fick bara flummiga svar på allt. Vi skulle inte behöva åka dit, utan skulle gå typ till nåt grannhus någon gång på måndag.

Trötta och hungriga begav vi oss ut på upptäcksfärd. Jag mådde lite bättre när vi hittade en loppis med det lite knepiga namnet  Kaloppis. Jag hittade en del jättefina saker som jag villvillvill ha. Priserna var mycket trevliga, så vi gör nog ett besök där i morgon igen. Vi åt hamburgare till frukost på vårt lokala hamburgerhak. Sedan traskade vi till en Ica-butik där vi inhandlade en massa mat.

När vi kommit hem igen råkade vi somna och sov bort några timmar. Klockan 19 vaknade vi igen och begav oss ner i källaren.  Där nere saknades det några dörrar, vilket gör att typ vemsomhelst kan ta sig in till förråden, vilka förövrigt såg ut att ha brutits upp ett antal gånger. Det känns väldigt otryggt, även om vi bara skall förvara kartonger där nere. Någon vaktmästare tycks inte existera. Vi vet inte ännu var tvättstuga, soprum och sådant är. Det känns tomt och läskigt i detta hus.

Bostadsområdet skulle kunna vara rätt ok, men det syns knappt till några människor och vi har utsikt över en elcentral där någon klottrat en gigantisk kuk. Hurra.

Jag är glad att jag flyttade hit tillsammans med min älskling, själv hade jag nog inte överlevt ens en dag här. Hoppas att det flyttar in mer folk snart, att jag trivs i skolan och att det händer nåt spännande (dock inte något såsom inbrott i lägenheten eller så, vilket jag befarar). Vill att någon ska komma hit och hälsa på oss snarast möjligt, men kanske har jag skrämt bort alla potentiella besökare. Så illa är det inte...


2009-08-13 @ 21:07:00 Permalink Vardag Kommentarer (5) Trackbacks ()



Le mots

 

 

Ord. Ingenting finns. Ord är bara ett påhitt, något människan tror sig ha skapat för att uttrycka sina tankar och känslor. Orden har ju ingen betydelse, de är bara bokstäver, vilka inte har något egentligt värde. Ändå så är ord något av det allra bästa jag vet. De kan beskriva så enormt mycket och har sådan kraft.  Ja, jag är väl lite kluven. Men ibland måste man ju försöka förlika sig med tanken att man lever här och nu (även om jag inte ens är säker på  att jag existerar) samt att man därför ska göra det bästa möjliga av sin tid på jorden, vilket jag gör med hjälp av ord.

Så länge jag kan tro på en djupare mening och något så mycket större än mig själv, jorden och universum så känns det också viktigt att kunna släppa de tankarna ibland för att bara vara och njuta av tillvaron.Filosofin är oändlig, men ibland måste jag försöka förminska den och göra den lätthanterlig, annars skulle jag nog bli tokig.

Visst känns det lockande att en dag som denna (då utstädning av lägenhet skall ske) kunna tänka att det faktiskt inte spelar någon roll huruvida jag städat eller inte, eftersom inget här är verkligt. Fast jag vet ju att en sådan småsak som ett välstädat hem faktiskt kan betyda mycket för somliga människor och göra deras liv bättre. Man måste vara ödmjuk och öppen, vilket jag verkligen försöker med.

Ord kanske är lite som pengar, något som många värdesätter jättemycket, trots att det mestadels ställer till med problem. Eller, vad tycker du?

Vilket ord tycker du mest om, och varför?


2009-08-10 @ 14:26:24 Permalink Funderingar Kommentarer (2) Trackbacks ()



Sky

 

 

I natt låg jag och älskling nakna på taket en stund. Fjäderlätta moln svävade på himlen vars djup fick mig att tänka på ett mörkt, oändligt djupt hav. Bakom molnen skymtade fullmånen och glittrande stjärnor. Det var enormt vackert och fridfullt. Hade nästan kunnat sova där, men vi återvände ändå till sängens värme och trygghet.

Idag har varit en totalt onödig dag då inte särskilt mycket blivit gjort, det är illa. Solade lite på älsklings tak, och när det sedan började spöregna så njöt jag av det med. Det är bara tre dagar kvar tills flytten, och än ska väldigt mycket göras. I morgon...I morgon ska det ske!

Längtar efter att få packa upp alla grejer och inreda lägenheten, samt efter att få införskaffa skolprylar såsom pennor, block, skrivböcker, almanacka.. Det blir så mycket roligare att plugga om man har färgglada och vackra redskap. Men, pengarna är slut och jag har ingen aning om hur vi ska klara oss den kommande månaden. Varför ska dessa pengar alltid ställa till det så? De har ju inte ens något egentligt värde, de är bara ett dumt påhitt som mest ställer till med besvär. Jag har lovat mig själv att aldrig låta min ekonomi påverka mitt liv allt för mycket, men det känns lite svårt just nu.


Aja. Jag och min älskade klarar nog allt tillsammans, det känns som om vi två är oslagbara och som om ingenting är omöjligt för oss! Älskar dig mitt hjärtegull!



2009-08-09 @ 00:02:09 Permalink Vardag Kommentarer (0) Trackbacks ()



Riga

 

 

De senaste två veckorna har varit riktigt underbara. Först var det Urkult som gällde. Bra musik, härlig stämning, trevligt folk och vacker omgivning, det var helt klart en hit och lär bli en återkommande favorit. Dock så är jag inget jättestort fan av att campa, det kändes lite ofräscht efter ett par dagar.


Jag har även hunnit med att fira Novalees födelsedag, ätit smaskig tårta, plockat smultron, blåbär och svamp. Jag älskar att vara ute i skogen, och att ta vara på allt det goda den har att erbjuda.


Nästan direkt efter den lilla resan till Näsåker var det dags att åka på kryssning. Jag, Junie och hennes föräldrar åkte först till Uppsala där Junies saker lämnades i hennes nya lilla lya och jag träffade min allra käraste syster och sockersöta Ellen.  Vi fortsatte till Stockholm där vi gick (eller ja, åkte) ombord på Cinderella. Det blev en superhärlig resa med mycket mat, dans och en del shopping (för mycket för min del). Vi träffade riktigt goa människor och njöt av friheten till havs. Att stå uppe på soldäck och bara blicka ut över vattnet och känna vinden i håret det måste vara livet, i alla fall en för mig viktig del av det.

Det var intressant att stiga i land i Riga. Det var smutsigt, grått och såg fattigt ut. Små söta, slitna tanter med hucklen och plastmuggar stod/satt lite här och var och tiggde pengar. Men det fanns även riktigt snygg arkitektur och imponerande byggnader, lyxiga varuhus och till synes välbärgade människor. Det fanns vakter överallt och man kände sig inte riktigt välkommen. Men, det var ändå en minnesvärd upplevelse. Vi fann en "sprit-outlet" där priserna var mycket låga, och där man dessutom fick provsmaka vissa drycker.

Borta bra, men hemma bäst. Det känns skönt att vara tillbaka i Östersund, även om det bara blir för några dagar. Snartsnartsnart flyttar vi ju.

Detta blev bara en tråkig, tämligen intetsägande lägesrapport, men det är ungefär det enda jag har ork till nu. Det är kokhett, jag är trött och har massor av packning och städning framför mig. Men, med älskling vid min sida går förstås allt.

Tack för en underbar sommar Junie, vi ses snart igen, det måste vi! <3


2009-08-07 @ 14:51:35 Permalink Vardag Kommentarer (1) Trackbacks ()