Vilse

 

 

Nu var det länge sedan jag skrev igen, tänk så slarvig jag börjar bli. Men det har varit väldigt fullt upp den senaste tiden. Jag har hunnit med att plocka smultron, vara i Havsnäs, bada, fiska, leka, shoppa loss på IKEA och en massa annat. De närmaste veckorna är fullspäckade. Flyttkalas i morgon, sen blir det Urkult, kryssning och akutstädning innan vi flyttar.

I kväll har Thorbjörn och jag varit på bio. Vi såg Public enemy. Den var inte alls lika fantastisk som jag hoppats på, men liksom allt med  underbara Johnny Depp så var den helt klart sevärd, och inte tråkig en sekund. Efteråt gick vi förbi krogstråket. Plötsligt kom ångesten flygandes. Jag känner mig så gammal och tråkig.

Måste man vara ung och dum? Måste man njuta av att supa sig aspackad, trängas i folkmassor, ha sex med så många som möjligt etc? Ibland önskar jag nästan att jag inte tänkte så mycket, att jag kunde vara dum. Kanske njuter man mer av livet då. Jag vill ha ut så mycket som möjligt av mitt liv och har satt upp mål som jag troligen aldrig kommer att nå. Kanske hade det varit bättre om jag bara eftersträvade fyllor och sex. Nej, jag får inte tänka så. Men att kunna slappna av, dansa och njuta av umgänge med massa folk skulle vara trevligt. Det är något jag får öva på, jag vet att jag har det inom mig. Jag kan ju inte ska behöva vara så vettig jämt, ibland måste man få glömma allt för att sedan bli påmind om vad det är som verkligen betyder något här i världen.


För övrigt så tycker jag att alla som läser detta ska köpa min bok Järnvägsskrot, som innehåller mycket tänkvärt. Jag skriver för att jag vill, kan och måste. Det är min plikt att dela med mig av mitt inre för att hjälpa andra och få dem att känna sig mindre ensamma.

Nu ska jag sova, det blir en lång och förhoppningsvis rolig dag i morgon. Hoppas att det kommer mycket folk på festen, men det är många som lämnat återbud, kanske är jag inte värd att säga hejdå till.


Puss.


2009-07-25 @ 00:56:01 Permalink Funderingar Kommentarer (1) Trackbacks ()



Träna

 

 

Det blev en riktigt härlig dag idag.  Vi klev upp tämligen tidigt och gick ner till gymmet. Det var länge sedan jag tränade, men det var väldigt skönt och det känns bra att komma igång igen. Efter träningen bastade vi lite innan vi gick och köpte supergoda mackor som vi åt till frunsch (frukost/lunch alltså). Sen råkade det visst bli lite slappande innan vi tog oss ner på stan för att uträtta en del ärenden.

Tiden rann iväg, så som den så gärna gör denna sommar. Det blev en sen men smaskig middag, bestående av en hemmagjord pizza med mycket grönsaker på. Fruktsallad till efterrätt blev det också, mums!

Jag har funderat mycket på inredningen av lägenheten. Är så rädd att den skall vara ful, så att jag inte får någon bra grund att utgå från. Jag har en vision av hur jag vill ha det, men är rädd att det inte kommer bli genomförbart. Det största problemet är väl dock att vi inte har några pengar. Det blir extremt svårt att köpa möbler! :/



Pussss


2009-07-09 @ 23:30:01 Permalink Vardag Kommentarer (1) Trackbacks ()



Smultron

 

 

 

Idag har jag förtärt lite av sommarens rara sötma, jag har nämligen plockat årets första smultron. Det tycks bli rikligt om dem i år och jag längtar efter att få fylla en hink och bara vräka i mig av de små sötisarna. Dock så behövs det mer solsken för att de skall få sin rätta rodnad. Och de är ju dessutom som mest underbara att avnjuta då de är solvarma.

 

För övrigt känns det som om jag sjunker. Ni som känner mig väl är medvetna om min vattenskräck, och just nu känns det som om jag befinner mig under vattenytan och kämpar förgäves för att ta mig upp. Att inte kunna känna någon botten under mig, att inte kunna stå stadigt, det är något av det absolut värsta jag vet. Du var min flytväst och jag tog ett svårt beslut när jag valde att släppa taget och ge mig ut på djupare vatten på egen hand. Jag är ju simkunnig, det är jag, ändå så kändes det underbart bra att ha någon annan att greppa tag i och klamra mig fast vid. Kärlek och trygghet håller mig flytande, samtidigt som det är lite skrämmande och tynger mig. Jag vill inte drunkna! Måste våga slappna av och ta mig i land, jag förtjänar det!

 

Jag är så vansinnigt less på folk som inte kan stava, som skändar det svenska språket, våldtar och lemlästar mina ord. Så många kan inte läsa heller, eller också skulle de aldrig frivilligt göra det. Om de bara visste vad de går miste om, de missar ju en alldeles underbar, helt personlig och unik fantasivärld! Det gör ont i mig att så få ids läsa mina verk, att dagens ungdomar skyr litteratur, speciellt poesi. Språket är vårt starkaste vapen, inte skall vi förlora det! Jag skriver för att jag kan, och tanken på de tankar och känslor jag kan väcka hos andra får mig att fortsätta. Visst, jag älskar orden och skriver mycket för min egen skull med, men det är läsaren som skapar poesi av mina ord!

Gör mig, (och framför allt dig själv!) en tjänst och köp min bok Järnvägsskrot!

 

 

 


2009-07-07 @ 20:35:28 Permalink Funderingar Kommentarer (1) Trackbacks ()



Skroteliskrot

 

 

Stress, ångest och pengapanik, sådant som hör ungdomen till I guess... Så, jag passar på att göra lite reklam för min nya poesibok, Järnvägsskrot. Den finns att köpa på Adlibris, och jag tycker självfallet att alla skall köpa den. Nej, dessvärre tjänar jag inget på de som säljs via adlibris, men det viktigaste är att jag får sprida mina ord till omvärlden! Läs och njut vettja!

Nu ska det packelipackas och grejas, och mysas framför tv:n.


Puss på alla!


2009-07-06 @ 22:50:37 Permalink Vardag Kommentarer (1) Trackbacks ()



Spunnet socker och förväntningar

 

 

Mycket har hänt sedan jag sist skrev något här. Jag skulle vilja påstå att hela min värld vänts uppochned och att jag hunnit med både rosa moln- svävande och smärtsam vals på rosentaggar.

Jag är glad, väldigt glad, väldigt jätteglad faktiskt. Men jag är också  en aning rädd och nervös.

Thorbjörn och jag skall flytta till Hällefors. Vi har fått tag på en lägenhet som verkar underbar, och jag längtar efter att börja inreda den. Att flytta ihop är ett ganska stort steg, men det känns helt naturligt och självklart nu, som nästa steg i livets svindlande trappa.  Jag vill skapa ett hem fullt av kärlek. Hemma är förvisso alltid där min älskade är, men för mig är det även viktigt att bostaden används till att spendera tid med vänner och familj, först då kan det kännas riktigt som ett hem. Så jag hoppas att nära och kära här uppifrån kommer ner och hälsar på, och såklart att vi träffar mycket nytt spännande folk.

Tänk om jag inte trivs i skolan! Jag är faktiskt livrädd att jag skall komma att hata den, vad händer då? Vi kan inte direkt flytta på en gång. Antar att jag blir tvungen att bita ihop. Men så farligt kan det väl inte behöva vara? Ett år, nej, inte ens det. Det är inte lång tid, jag kan klara av det.

Varför oroar jag mig så? Livet leker, jag borde slappna av och bara låta mig berusas av nuet! Just precis nu så ska vi bege oss ut på möbeljakt, det skall bli spännande vill jag lova. Pengabristen är ett stort problem, men mitt oerhört starka ha-begär övervinner oftast all världens svårigheter.





Puss på er goingar! Saknar!
<3





2009-07-02 @ 10:47:01 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()