Yr

 

 

I torsdags sålde älskling och jag öronproppar på Storsjöyran. Det var riktigt roligt faktiskt. Man träffade folk och fick fika. Vi hann se det mesta av The Arks och Europes spelningar samt en del av några andra, så det var helt klart värt att springa omkring för det fria inträdets skull. Om inte yran krockar med Urkult nästa år så kommer vi nog att sälja igen.

Jag hade dock oerhört ont i hela kroppen och i mitt arma huvud när jag vaknade igår morse. Kan inte begripa att jag alltid ska känna mig så oerhört skruttig och jättebakis när jag inte har druckit en droppe, snacka om orättvist! Då det spöregnade mest hela dagen i går så tog vi det tämligen lungt. Träffade Junie, åkte karusell, skuttade runt i regnponchos och tittade på film bara.

Värt att nämnas är också att jag i Cirkus Sale-tältet fyndade 3 toppar för 60 kr, alltså 20 kr styck, riktigt gött!

Idag kunde jag ha följt med familjen på Frösö Zoo, men fattig som jag är så var jag tvungen att avböja. Men jag bad dem hälsa de sockersöta dvärgsilkesaporna från mig.






2010-07-31 @ 13:31:26 Permalink Vardag Kommentarer (0) Trackbacks ()



Unga föräldrar

 

 

Jag tänkte på detta med att skaffa barn. Jag älskar små, söta bebisar och jag blir alldeles varm inombords så fort jag ser en liten sötnos på stan. Vill verkligen ha egna, och ibland känns det som om jag vill ha dem omedelbart. Men efter att ha umgåtts ett tag med en 4-åring så inser jag att jag absolut inte skulle palla att skaffa barn än. Det är ju dessutom jag vill hinna med i mitt liv.

Och även om livet inte blir förstört bara för att man skaffar barn så blir det betydligt svårare att ta sig för saker, såsom att studera eller resa. Ens liv handlar inte längre i första hand om en sjäv, utan barnet måste alltid komma i första hand. Bajsblöjor och sömnlösa nätter är bara ett par av alla de saker som är jobbiga och svåra med ett barn.

Som förälder skall man ju dessutom uppfostra sitt barn (vilket verkar vara nog så svårt) och ge det alla de redskap det behöver för att bli en god människa. Man måste lära barnet skilja på rätt och fel samt alla de sociala normer som råder.

Detta för mig osökt in på unga, ensamstående mammor. Vad har de att lära ut till sina barn? Många av dem (absolut inte alla, men troligtvis fler än hälften) skulle kunna säga "oj, jag blev aspackad och råkade ha oskyddat sex". Hur kan någon som knappt kan ta hand om sig själv ta hand om någon annan och lära ut hur livet bör levas?

Så många under 20 skaffar barn, och få av dem har fasta förhållanden. De är starka som klarar av det och som vågar ta beslutet att behålla barnen, men är de verkligen redo? Många av unga jag känner som skaffat barn är de som alltid brukade vara fullast på fester och som var de barnsligaste. Skall man tro att de genast växte med ansvaret och blev ansvarsfulla vuxna så fort barnet kom ut?

Jag har verkligen förståelse för att man vill ha en söt liten bebis, men tänker man på att barnet växer? Det kommer inte alltid vara lika litet och sött, och inser man att man skall ägna de nästkommande 18 året åt att ta hand om och försörja barnet? Det är i alla fall delvis den tanken som hindrar mig från att skaffa barn än på några år.

Skulle jag då av "misstag" bli gravid så skulle jag inte kunna göra abort, det skall jag erkänna. Jag har inte mycket till övers för alla de som använder abort som något slags preventivmedel. Jag känner någon som innan sin 20-års dag gjort minst 6 aborter, det är ju helt absurt! Kan man inte skydda sig och se till att "misstagen" inte sker så borde man heller inte vara redo att skaffa barn. Det är inte alls svårt att använda preventivmedel och förhindra att bli gravid.

Jag menar inte på något vis att jag är emot unga föräldrar, för känner de sig verkligen redo så är jag glad för deras skull, jag önskar bara att fler skulle vara helt säkra på sin sak så att barn slapp fara illa. Jag har sett tonårsmammor både röka och drick alkohol med ammande barn i famnen... Detta kan förstås även förekomma bland äldre mammor, jag menar inte så.

Att ha en pappa med i bilden känns viktigt, även om det förstås varierar från fall till fall hur bra det funkar. Men att själv uppfostra ett barn måste vara oerhört svårt!

Jag vill kunna ge mina barn det bästa i livet och ge dem grundförutsättningen att bli starka och goda människor som kan stå på sina egna ben och förverkliga sina drömmar. Jag vill dessutom vara i ett stadigt förhållande där jag känner mig trygg och övertygad om att det kommer att hålla för alltid (även om det förstås kan komma att förändras med tiden, om man har otur) Mitt liv måste få vara bara mitt ett tag till innan jag vill låta någon annan styra det.

Jag nöjer mig med att få gosa och leka med mina syskonbarn, det duger så fint för mig tills det blir min tur!

Skulle vara intressant att höra hur ni läsare tänkt när ni skaffat barn, har ni känt er redo innan eller har det kommit efteråt, eller kanske inte alls?


Och lycka till alla föräldrar där ute, speciellt ni som är unga och ensamstående!


2010-07-28 @ 19:45:25 Permalink Funderingar Kommentarer (4) Trackbacks ()



Lost

 

 

Sommaren rinner iväg och jag har bara fått bocka av ett par av punkterna på min lista över saker jag mer eller mindre måste ha gjort för att sommaren skall ha varit bra. De saker som är kvar kostar pengar och/eller är beroende av vädret.

Det är inte bara sommaren som försvinner, utan även livet rinner iväg. Jag hinner inte ta tag i det och göra det minnesvärt, det bara rusar bort. Har firat min sista jul i huset där jag är uppväxt, och jag har sovit min sista natt i mitt rum, detta utan att ha haft någon aning om att det var de sista gångerna. Om bara en månad kommer jag inte ens kunna vistas i huset längre. Önskar inget hellre än att jag skulle ha råd att köpa det. Jag är inte redo att förlora mer nu!

De senaste två åren har jag förlorat så mycket, listan nedan visar bara några av dem.

- Min pappa
- En föredetta pojkvän som tog sitt liv
- En älskad skolkamrat som också tog sitt liv
- Två husdjur, varav det ena verkligen var en familjemedlem och en av mina bästa vänner
- Tog studenten från skolan som var mitt liv
- Förlorade därmed kontakten med många fina vänner
- Tappade inspiration och lust att skriva
- Lämnade ett flerårigt förhållande (förvisso för att stiga in i ett nytt, helt underbart)
- Mitt hem
- Min syster som nu främst är mamma åt sin lilla söta Ellen


2010-07-27 @ 11:11:01 Permalink Vardag Kommentarer (0) Trackbacks ()



Smultron

 

 

Så var jag hemma i Mattmar igen. Kom hit i tisdags och bakade och grejade då inför mina systrars ankomst. I torsdags kom Gudrun, Thomas och sockersötaste Ellen och igår kom Zigrid och Per. Dessutom har Joel Novalee, så det har varit riktigt fullt upp. Själv har jag ingenstans att ta vägen och känner mig mest överflödig och oönskad när det är så mycket folk här, men det är trevligt att de är hemma.

Idag skiner solen och jag hoppas att vi ska få några fina dagar. I morgon blir det släktträff, på måndag ska jag sälja saker på bakluckeloppis och på kvällen blir det krogstråket. På torsdag ska älskling och jag troligen sälja öronproppar på yran; vår enda chans att komma in, fattiga som vi är. Kommer sakna de nattliga hamburgarna och allt folk man träffar på campingen. Har aldrig varit i Östersund under yran utan att gå på den förut.

Nu ska jag bege mig ut i solen igen, och se om jag hittar några fler mumsiga smultron :D


Puss på min älskade tuss och på mina goa läsare!


2010-07-24 @ 12:30:19 Permalink Vardag Kommentarer (0) Trackbacks ()



Broken

 

 


Idag är det en mörk dag igen. Känner mig ensam och rädd. Vem finns egentligen där när man behöver dem? Min mamma vill inte prata med mig när jag är ledsen och säger bara åt mig att jag ska sluta. Jag vill inget hellre än att göra henne stolt; skaffa en hög utbildning och ett högavlönat jobb. Men jag är rädd och jag vet inte vad jag vill ägna mitt liv åt.

Jag hade sett fram emot att flytta till Uppsala, det har jag gjort i många år. Nu börjar det snart bli dags. Jag kom in på utbildningen, nu är det bara boende som saknas. Vi verkar dessvärre inte få tag på någon lägenhet trots många månaders sökande. Känns inte alls lika lockande att flytta längre. Älskling och jag kommer kanske inte kunna bo tillsammans och jag kommer inte ha någon att gå ut och roa mig med, eftersom Junie kommer att flytta. Jag som hade längtat över att få vara nära en av mina bästa vänner. Är förstås glad för hennes skull, men det känns som om hennes flytt kommer att ha väldigt stor inverkan på min framtida tillvaro. Om jag inte flyttar till Uppsala, vad händer då? Det är för sent för mig att plugga någon av de andra saker jag skulle kunna tänka mig.

En del av mig vill inget hellre än att redan nu öppna ett litet café, samt ägna mycket tid åt att fortsätta skriva på min bok. Men även det är skrämmande, stort, läskigt och kanske även ensamt. 

Jag är så less på ensamheten. Känns som om folk helt slutat att höra av sig frivilligt, som om ingen bryr sig ett dugg. Kanske är jag inte värd det.

Ville få ut så mycket som möjligt av denna sommar, men har fan inte ett enda jävla öre att göra något för, och det plågar mig dygnet runt. Jag har aldrig haft det såhär dåligt ställt, och jag har nog aldrig känt mig så misslyckad förr. Känner mig så vilsen, är inte hemma någonstans och kan inte slappna av.

Det finns bara en person som ständigt står vid min sida, ställer upp så gott han kan, torkar tårar och skänker kramar, och det är min älskling! Jag tror inte att han förstår hur tacksam jag är, det är svårt att visa det ibland när man bara vill krypa djupare in i mörkret.

Jag älskar dig, du har mitt hjärta och håller mig vid liv!


2010-07-18 @ 21:53:58 Permalink Vardag Kommentarer (3) Trackbacks ()



Tusselituss

 

 

Idag är det min allra käraste systers födelsedag, stort grattis till henne!

Älskling och jag åt dagens middag ute i det gröna, och matade vitkindade gäss och deras söta ungar med bröd. Det var tre små familjer, två som hade två ungar var, och en som bara hade en liten, liten gullig tuss! Så fantatisk fin!

Ikväll blir det Marité, för att se Governor Andy.






Just det 15% rabatt till alla mina läsare hos L8 Nyberg fram till 31 juli. Rabattkoden är FANCY. Besök den fantastiska butiken här!


2010-07-16 @ 20:35:43 Permalink Vardag Kommentarer (1) Trackbacks ()



Million lashes

 

 

Idag fick jag mig en trevlig överraskning på posten. Det visade sig att jag vunnit en Million lashes mascara från L'oreal Paris, det var mycket välkommet vill jag lova. Hade helt glömt bort att jag deltagit i tävlingen, men när jag tänker på det så kommer jag ihåg att jag kastade ihop nåt simpelt rim som motivering för någon vecka sedan.  Jag har vunnit några tävlingar genom att rimma faktiskt, det brukar kunna vara ett säkert kort.

Är i Mattmar ett par dagar nu, ska ordna lite här hemma och förhoppningsvis plocka lite smultron samt tjäna några kronor.

Någon som har provat denna mascara förresten? Vad tyckte du i så fall?


2010-07-14 @ 19:18:42 Permalink Vardag Kommentarer (6) Trackbacks ()



Mara

 

 

Har en smärtsam diskussion med Thorbjörn. Det började med att jag gjorde ett uttalande om att jag tycker att det är konstigt att på allvar tro på tomten, men inte alls lika konstigt att tro på spöken/andar. Jag anser att jultomten är en saga påhittad av någon, och jag kan inse att det inte är troligt att en man skulle leva så länge som tomten skulle ha gjort om han existerade, veta vad alla vill ha i julklapp samt resa runt hela jorden på en natt i en släde dragen av flygande renar. I det fallet är det vetenskapen som gör att det för mig verkar orimligt.

När det gäller andar så har jag dels personliga erfarenheter som stärker min tro, dessutom så finns det inga bevis på att de inte existerar. Jag mår bra av att tro att "jaget" i vissa fall kan lämna kroppen efter döden och förbli kvar på jorden av olika skäl. Av ren envisa kan somliga fortsätta leva en tid utan sin materiella kropp. Jag är heller inte ensam om att ha känt och sett saker som skapar denna tro, det är något som lever kvar sedan tusentals år tillbaka och som vi fortfarande inte kunnat förklara.

Detta förde oss in på ämnet religion, något som ingen av oss egentligen är så mycket för. Men jag ser dock ett samband mellan religion och vetenskap. Jag anser att på samma vis som en kristen söker svar inom kristendomens ramar och inom sig själv så söker vetenskapsmannen svar inom vetenskapen. De har båda ramar inom vilka de söker sina svar, lika inskränkta båda två. Man tillämpar dem båda där det passar genom livet och låter dem ge svar på livets frågor.

Vetenskapen är ju påhittad, någon har ju hittat på formlerna och det som vi idag ser som logik, på samma sätt som någon/fler personer skapade bibeln. Vetenskapen har fört utvecklingen framåt, men även skapat mycket dumt. Om det fanns vetenskapliga "bevis" för att homosexuella borde utrotas så skulle allt för många människor förlita sig på det, troligen fler än om "bevisen" var religiösa. Det finns ingen "sann" och allmängiltig logik, vetenskapsmannen anser vissa saker vara logiska, men den religiösas logik är en helt annan.

Både vetenskap och religion är nödvändiga ting, men anhängare av båda delarna borde försöka förstå varandra bättre. Jag är varken religiös eller något vetenskapsfreak, men min tro på det övernaturliga är viktig för mig, och vetenskapen har skapat många av de ramar jag lever inom. På ett sätt anser jag faktiskt att man borde se likheterna mellan religion och vetenskap och inte se dem som helt åtskilda, vilket älskling och säkert många med honom tycks ha svårt för. Att tro på något är livsviktigt och underlättar livet.

Man tror det man vill tro på, eller det man lärt sig att tro på. I vilket fall så bör man våga ifrågasätta inte bara andras, utan även sin egen tro!



Förresten. Man håller nu på med inspelning av den jämtländska skräckfilmen med mitt namn, Marianne! Namnet låter ju bra, och jag håller tummarn för att filmen blir bra den med!


2010-07-13 @ 22:27:23 Permalink Funderingar Kommentarer (3) Trackbacks ()



Ingenting

 

 

Idag är en mörk dag. En sådan dag då all världens sorger tynger mina axlar. Stannar i sängen/soffan hela dagen. Det regnar dessutom. Så typiskt! Vad ska jag göra med mitt liv?

Jag blev i alla fall antagen till Praktisk filosofi, så jag antar att det är vad jag kommer att studera till hösten. Det är bara en av alla de saker som framtiden har att bjuda på, och som för tillfället gör mig livrädd. Vill jag verkligen detta, kan jag klara av det? Skulle Inredare eller Copywriter passa mig bättre? Måste ju vänta ett helt år innan jag kan satsa på någon av de utbildningarna i alla fall..

Kan inte leva i nuet nu, måste tänka på framtiden. Har ingen jävla aning om hur jag ska klara ekonomin om jag inte får jobba nåt mer. Utan pengar kan jag inte göra något resten av sommaren, eller flytta till hösten eller..Nej, ingenting.

Utan hem och utan vänner, vad blir jag då? Allt raserar, alla försvinner. Jag måste ta ansvar för andra och glömmer bort mig själv. Jag är ingenting idag, kanske, kanske kan jag vara någon i morgon.


2010-07-13 @ 15:18:49 Permalink Funderingar Kommentarer (1) Trackbacks ()



Brädspel

 

 

Jag kom osökt att tänka på detta med brädspel. Det är något jag aldrig varit särskilt intresserad av, och de få gånger jag testat har min okunskap askräckt mig. Nu syftar jag inte på sådana simpla spel som Fia med knuff, eller Kinashack, utan snarare Shack och Backgammon. I mina ögon är det ett tecken på intelligens folk använder något av dessa eller liknande spel som tidsfördriv. Kanske är det egentligen inte särskilt svårt, utan något som till och med jag skulle klara av, men det är ändå något som gör att jag medvetet håller mig borta från dem. De är liksom lite nördstämplade också, denna typ av spel.

Hur som helst så har ja blivit lite nyfiken på Backgammon, kanske mest för att namnet låter så coolt (skämt åsido). Jag funderar uppriktigt på att ge det en chans, nu när ja ändå inte har något vettigt för mig om dagarna så kan jag ju lika gärna spela brädspel, eller hur?  Backgammon är även världens äldsta kända spel, med rötterna i Mesopotamien, det ni!

Vad tycker ni om brädspel, har ni några favoriter, några fördomar, åsikter?

Om du, liksom jag, är nyfiken på att börja spela Backgammon så kan du hitta mer information och reglerna här


2010-07-13 @ 15:01:16 Permalink Vardag Kommentarer (2) Trackbacks ()



Plus i kassan

 

 

Fattig och arbetslös som jag är så tar jag alla möjligheter att tjäna några kronor. På internet finns en hel del möjligheter till detta, en del bättre och lättare än andra. En av de sidor jag är medlem på och som jag tycker fungerar bra är Plus i kassan. Bli medlem genom att klicka på bannern längre ner på bloggen och få 20 kr direkt!



2010-07-11 @ 21:31:49 Permalink Vardag Kommentarer (6) Trackbacks ()



Fröjd

 

 

Igår åkte älskling, jag och Joel ut till Fröjdholmen på Sweden Mali Voices, med Kicki och Ronny. Vi betalade campingavgiften, som var högre än väntat, och satte upp våra tält när vi kom dit. Dock så blev det så att vi åkte hem mitt i natten istället, så kostnaden och slitet var förgäves. Jag har nu 100 kr kvar att leva på resten av sommaren.

Hur som helst så var det en mycket trevlig liten festival, men det var skamligt lite folk, typiskt surjämtar! Bäst var General Knas och Räfven. Till de sistnämnda dansades det hejvilt. I princip hela publiken dansade både långdans och vals, superroligt! Det var jättebra stämning, och trots att det var kyligt så höll vi oss ju varma.

Idag sov vi bort större delen av dagen. Var helt mörbultad när jag vaknade, som om jag varit i ett rejält slagsmål, sovit i tält och supit, men inget av det hade ju skett. Kändes verkligen som om jag var extremt bakfull, men det är en omöjlighet.

Ikväll har älskling och jag följt med hans far ut med båten och åkt till Frösön för att äta middag och umgås med en hel del av deras släkt. Det var trevligt, och de vi var hos hade ett jättefint hus!

Nu ska vi bara mysa i soffan.


2010-07-10 @ 22:40:50 Permalink Vardag Kommentarer (0) Trackbacks ()



Bananas

 

 

Igår var älskling och jag ute och grillade marshmallows och myste, supermysigt!

Saknar Hällefors vansinnigt mycket, eller ja, alla underbara människor!  Känner mig så ensam här hemma.

Jag hatar att det är rea överallt på stan bara för att jag inte har ett endaste litet öre över. Hade kunnat fynda massor av faktiskt nödvändiga saker, men icke! Nu får jag vänta och införskaffa dem mycket dyrare när jag har pengar.

Blev helt förälskad i dessa underbara salt- och pepparkar. Är de inte bedårande!? Vill ha dem så oerhört gärna att det gör ont i mig! Jag villvillvill! De finns på Hamngatan 10 för 259:- och kan även bestälas från Bluebox.se. Ge mig!



2010-07-05 @ 15:34:29 Permalink Vardag Kommentarer (3) Trackbacks ()



Sommarnatt

 

 

Nu är sommaren äntligen här. Det har varit några riktigt varma och härliga dagar nu. Jag kom in till stan i torsdags och överraskade älsklingen både med min oannonserade hemkomst och med middag. Fredagen spenderades i solen med trevligt folk. På kvällen förfestades det lite hos oss och sedan drog vi vidare till Marité. Det var en rätt ok kväll, den hade dock kunnat vara mycket bättre.

Idag mådde jag inte bra alls, bakfylla tänker ni, men det verkar orimligt. Drack inte alls mycket alkohol igår, utan däremot väldigt mycket vatten. Ändå hade jag olidligt ont i huvudet och var helt matt i kroppen när jag vaknade, men, men.

Älskling och jag har precis sett Hierro. Den var bra, men ingen superfilm. Det är alltså ingen större förlust om man missat den.

Förresten, om någon av er saknar svar på frågor/kommentarer så beror det på att det är något knas så att jag inte blir meddelad om mina nya kommentarer såsom jag ska.

Nu bär det av ut i sommarnatten och i morgon väntar nya äventyr!

Puss på tuss, och er andra!




2010-07-04 @ 00:11:06 Permalink Vardag Kommentarer (0) Trackbacks ()