Fall

 

 

Jag är trasig. Är sjuk igen, men det är väl mitt minsta problem just nu. Tillvaron är ett enda kaos och jag är vilsen. Jag trivs inte alls, inte med mig själv, inte med att inte ha nåt hem och inte så mycket med utbildningen heller. Så många andra har "hittat rätt" och är lyckliga. För en vecka sedan trodde jag att jag ville bli konditor, nu är jag inte lika säker längre. Rädslan att vara dålig övervinner det mesta. Dessutom verkar det svårt att bli konditor utan att ha gått Livsmedel på gymnasiet, vilket jag faktiskt sökte till och hade tänkt gå, men jag kom bara in i Falkenberg och inte hade jag kunnat sticka dit. Men livet hade helt säkert sett helt annorlunda ut om jag gjort det. Hade nog inte träffat och lärt känna älskling, men kanske mig själv. Och jag hade kunnat tillverka egna chokladpraliner att trycka i mig stunder som denna.

De negativa tankarna är mitt mantra, min trygghet. Jag upprepar dem av gammal vana, och det är inte alltid jag känner något negativt innan jag uttalat orden. Jag inbillar mig att om jag bara får ett hem och kanske någon vän, så blir allt bra. Men det kommer inte att lösa sig då heller va? Så länge jag inte står ut med mig själv kan ingen heller stå ut med mig, och ja, jag förstår dem.

Jag har lyckat vända nästa veckas Italienresa till något helt negativt, jag fokuserar på risken att planet kraschar innan jag kommer fram, i stället för på det roliga. Sådan är jag. Men ibland måste man tillåta sig att förlora kontrollen och falla handlöst. Jag måste släppa taget om de negativa tankarna. Och det har blivit bättre den senaste tiden, det är bara det att vanan att rabbla upp allt som skulle kunna ses som negativt inte försvinner, tankarna uppfyller mig sällan fullt lika mycket som förr, men jag uttalar ändå orden som får allt att rasa.

Jag ska gå nu.



2010-10-23 @ 14:18:22 Permalink Funderingar Kommentarer (3) Trackbacks ()



Mmm...

 

 

Vill ha choklad! Det är vansinnigt så sugen man kan bli på något så onyttigt! Pralinerna från helgen är slut, och julchokladen vill jag spara ett tag till. Som tur är så har jag ju världens underbaraste älskling som ger sig ut i kylan, med våra sista pengar, för att köpa lite choklad. Och nej, det blir ingen nyttig mörk choklad idag, utan jag är verkligen sugen på Marabous Frukt och mandel!

Vilken är Din favoritchoklad? Jag älskar i princip all, speciellt lyxiga praliner och mintchoklad. Vanlig, tråkig mjölkchoklad har jag dock inte mycket till övers för...



Ett stort tack och tusen pussar till min älsklingstuss!


2010-10-21 @ 21:02:13 Permalink Vardag Kommentarer (2) Trackbacks ()



Chokladfestival

 

 

Vilken härlig helg jag har haft! I fredags fikade jag med allra käraste Junie, tappade bort min portmonnä, men fick tillbaka den. Sedan gick jag på stan med min allra käraste broder och hjärtetussen. Dagen avslutades med middag på en kinesisk resturang tillsammans med Zigrid och Per. Jag lyckades då äta upp mitt tandsmycke igen (!) Känner knappt igen mig själv utan det, en oerhört läskig känsla. Det är ju verkligen som en del av mig.

I lördags åkte vi (jag, älskling, Zigrid, Per, Joel, Gudrun och Ellen) till Stockholm på Chokladfestival. Det blev en lång och intensiv dag. Jag provsmakade choklad för fulla muggar och handlade även en hel del. Det var rena himmelriket för en chokladälskare! Dessvärre så hade jag missat att de även var där från en konditiorutbildning som jag vill gå, det var lite synd. Vi åt underbar middag på en Italiensk resturang innan vi tog tåget tillbaka till Uppsala igen.

Igår hade älsklingen och jag 1½-årsdag, den blev inte som den skulle, men fin ändå på sitt vis. Vi tog även bilder på alla oss syskon innan Joel åkte hem till Jämtland igen, vår kära moder har nämligen önskat sig en sådan bild i julklapp :)

Här kommer lite bilder härliga chokladbilder, samt en på mitt fina örhänge. Samtliga foton är tagna av min älskling Thorbjörn Olsson!













2010-10-18 @ 21:38:25 Permalink Vardag Kommentarer (2) Trackbacks ()



Rätten till liv

 

 

Under dagens seminarium och diskussioner angående aborter kom vi på detta med rättigheter. En av författarna till de texter vi läst gjorde en distinktion mellan rättigheter och rätt till liv. Han ger i texten ett exempel med att plåga en kattunge jämfört med att döda den. Han menade att de flesta skulle tycka att det var ondsint att tortera den, men mer humant att döda den, medan en vuxen människa troligen skulle välja tortyr framför döden. Han tycktes då anse att kattungen har rätt att inte bli plågad, men inte rätt till liv, medan en människa har både rättigheter och rätt till liv.


Om jag har en rättighet att inte bli dödad, då följer att någon annan har en skyldighet att inte döda mig. Men inkluderar det även en skyldighet att rädda mig, exempelvis i det fall jag håller på att drunkna? Jag tycker nog inte att jag har någon rättighet att bli räddad, och därmed har ingen annan heller någon skyldighet att rädda mig. Det kan ju ändå vara något man bör göra, men jag anser det inte rimligt att man skulle vara skyldig till uppoffringar och att rädda någon i en situation man inte är skyldig till. Det är trots allt en skillnad mellan att uppsåtligt och aktivt döda någon och att låta någon död, därmed inte sagt att det ena egentligen är värre än det andra.

Vad tycker Du, har man en skyldighet att rädda andra människor i nöd och att göra uppoffringar? Hur stora uppoffringar bör man då göra?


Detta med skyldigheter gentemot andra fick mig att fundera på den oerhört tragiska händelsen här om dagen med den unge mannen som tog sitt liv i direktsändning. Till att börja med så tycker jag att det är något konstigt med att överhuvudtaget vilja göra sin död till en show på detta vis och det är svårt att förstå vad som rörde sig i hans huvud. Han tycktes inte vara särskilt deprimerad (känns inte riktigt som om man skulle göra på detta sätt då heller), men kände tydligen ändå att han ville dö.

Hade han då rätt att ta sitt liv? De flesta skulle nog anse att man har rätt att bestämma över sitt eget liv och sin egen kropp, och därmed lär följa att man även har rätt att avsluta sitt liv. Jag tycker att självmord är något så fruktansvärt och att alla borde få en uppriktig chans till hjälp innan det går så långt, men är nog ändå beredd att hålla med om att han hade en rättighet till att ta sitt liv. Men sedan kan man ju alltid spekulera kring skyldigheter mot andra, det är ju uppenbart att det inte är schysst mot någon annan att göra på det viset, så kanske är det en tveksam rättighet trots allt?

Jag har även funderat på detta med alla de som faktiskt satt och tittade på när detta hemska skedde, de hetsade honom och kläckte ur sig diverse dumheter. Kanske förstod folk inte att det var allvar, men innerst inne borde de nog ha förstått det, ändå satt de kvar och tittade (internets skuld i det hela tänker jag inte gå in på här). Vad är det för slags människor som vill se någon dö? Och varför i hela friden larmade ingen polisen på en gång? Var inte dessa personer skyldiga att upprätthålla hans rätt till liv (så som i att leva livet)? Hade de inga skyldigheter, var det rätt av dem att inte ingripa? Jag skulle i alla fall absolut inte se det som moraliskt försvarbart att bara sitta där och låta någon dö, (i alla fall inte i detta specifika fall), för även om det kanske inte är min skyldighet att ingripa så skulle det kännas så fel att inte göra det. Men, jag anar att något inte står riktigt rätt till hos de som tittade heller, för även om man inte visste att det var allvar, hur kan man ta risken?

Man skulle kunna säga till sitt försvar att "han ville ju dö, varför skulle jag då ingripa?", och kanske ligger det något i det, men man kan aldrig veta att han säkert ville dö. Kanske var det ändå ett rop på hjälp att göra det i direktsändning, kanske hoppades han innerst inne på att bli hindrad? Vill man verkligen ta sitt liv så gör man det, då ser man till att det inte finns några risker att misslyckas.


Vad väger egentligen tyngst, den unge mannens rätt till liv och därmed kanske även rätten att avsluta det, eller våran eventuella skyldighet att "rädda" honom, på grund av hans rätt till liv?



2010-10-14 @ 17:41:10 Permalink Funderingar Kommentarer (4) Trackbacks ()



Abort

 

 

Jag har i morgon ett seminarium i Etik och har de senaste timmarna försökt läsa in mig på ett par texter om abort, nämligen "Abortion and infanticide" av Michael Tooley och "A defence of abortion" av Judith Jarvis Thomson. Det är oerhört intressant, men ack så långtråkigt stundom. Det är så frustrerande att tvingas läsa så långsamt för att texterna är på engelska och det då blir svårare att hänga med i (de säkert ändå svåra) svängarna.

När jag läste dessa texter kom jag i alla fall att tänka på ett ämne jag tidigare bloggat om, nämligen när "själen" tillkommer, när en människa blir en "person". Detta är även något som diskuterades i texterna och det är ju en intressant aspekt när man funderar kring om och i så fall när aborter borde tillåtas. Mest diskuteras dock varför/varför inte aborter bör utföras och vilka moraliska skäl som finns för dessa ståndpunkter, utifrån ett Rättighetsetiskt perspektiv, med fokus på moraliska rättigheter.

Vem/vad har rätt till liv, när får man denna rätt och varför?

Det är väldigt svåra frågor och något enkelt svar tycks inte finnas. Kvinnans rätt att bestämma över sin kropp verkar enligt många skall komma i andra hand, till förmån för fostret som har rätt till liv, även om kvinnan riskerar att avlida till följd av graviditeten.

För mig är det en självklarhet att aborter skall få utföras, dock i ett så tidigt skede som möjligt! Ser man en abort som mord så borde man även se allt "slöseri" med ägg och spermier som det också. För även om de inte befruktats så hade de ju kunnat bli vuxna människor, såsom även ett foster ämnar bli. Jag måste medge att jag inte ser abort som något positivt, och jag vet att många missbrukar möjligheten och nyttjar den snarare som ett preventivmedel än som en nödlösning.

Man har ett ansvar att se till att man inte blir gravid om man inte så önskar, och är därför generellt sett moraliskt skyldig att behålla barnet, anser jag. Men jag är även väl medveten om att misstag kan ske, trots att man skyddar sig, och att man kan bli våldtagen etc. Då är det bra att möjligheten att göra abort finns, men någonstans tycker jag ändå att det känns lite fel att göra det, och jag personligen skulle nog inte vara kababel till det.

Det är hur som helst en svår och intressant filosofisk fråga och det är spännande att försöka sätta fingret på vad det är som avgör de synpunkter man har.

Nu är jag så trött, så trött och ska krypa ner i sängen!

Vad anser du om abort, är det ok att utföra dem eller skall de klassas som mord?


2010-10-13 @ 22:29:02 Permalink Funderingar Kommentarer (2) Trackbacks ()



Gratisbio!

 

 

Jag tycker att det är dags att ta tillfället i akt och tipsa mina goa läsare om Gratisbio ännu en gång! De har precis lanserat en ny fräsch version av sidan samt uppdaterat poängsystemet och kommit med en del nyheter, det passar därför extra bra att bli medlem just nu!

Det är så enkelt att utan särskilt stora ansträngningar samla ihop poäng som sedan växlas till biobiljetter, eller presentkort på valfri butik (det finns ett väldigt stort utbud av butiker att välja mellan). Poängen samlas genom att delta i tävlingar och undersökningar, shoppa eller bara klicka runt lite. Man får även poäng för all aktivitet på sidan, såsom gästboksinlägg, att lägga till en vän och att chatta.

Är inte helt säker på hur många poäng man som ny medlem får efter de ändringar som gjorts, men man får i alla fall ganska mycket och därmed en bra start!

Bli medlem i dag, genom att klicka här!


Här kommer min (fina) dikt om Gratisbio!



När man har nästan inga pengar kvar
och inte heller någon rik mor eller far
då är de bara att  göra spännande tester
istället för att gå på fester
besöka hemsidor och värva vänner,
släkt, bekanta, ja alla man känner

Det är lätt att samla poäng
även när man ligger i sin säng
som medlem på Gratisbio
får man snabbt ett presentkort på femtio
bli medlem du med
och bli din egen lyckas smed!



2010-10-13 @ 14:05:25 Permalink Vardag Kommentarer (0) Trackbacks ()



En sagolik afton

 

 

Hade en fantastiskt trevlig kväll igår må jag säga! Kulturklubben hade reccefest med sagotema. Jag var utklädd till Tingeling, men var dessvärre inte ensam om att vara fe, men så kan det ju vara. Det bjöds på riktigt god trerätters middag, och såklart en hel del alkohol till det. Sådana middag är ett av de få tillfällen då jag faktiskt dricker alkohol, det blir nog lätt lite tråkigt med alla dryckesvisor och skålningar annars, men jag skulle absolut kunna vara nykter ändå. Jag lyckades (till min stora fasa!) få sången tre gånger (!), men slapp som tur var att ta ton i alla fall, omusikalisk som jag är hade ju det kunnat sluta hur som helst.

Alla var utklädda, i mer eller mindre genomtänkta och kreativa dräkter, riktigt snyggt och roligt! Det är tveksamt om vi hade haft lika kul om vi suttit i kostym och finklänningar. Efter middagen (ca 23.30) drog vi upp på släpp för en annan sittning och dansade loss.

Älskling och jag lyckades sedan missa sista bussen hem, vänta förgäves i 40 minuter (mitt fel!) och sedan vid 02-tiden promenera hem i den mörka, kyliga natten, vilket även det tog 40 minuter... Det var verkligen skönt att få stupa i säng efteråt!








2010-10-12 @ 15:22:59 Permalink Vardag Kommentarer (1) Trackbacks ()



Trånande

 

 

En trånande, hungrande
längtan så stark
en dröm om en kärleksfull
famn så varm

En smärta och en sorg
så djup och så innerlig
i den kyliga, mörka
ensamma natten


Som tur är så behöver jag uppleva ytterst få sådana nätter så länge jag har min älskling! Tack för att du finns Thorbjörn Olsson, du är bäst och jag älskar dig mest!


2010-10-10 @ 17:18:33 Permalink Dikter/Skrivande Kommentarer (1) Trackbacks ()



Det är lika bra att sluta drömma...

 

 

Det går åt helvete i alla fall!


Man ska aldrig inbilla sig att det inte kan bli värre, för det kan det alltid!

Nån gång snart, typ på måndag..Då ska jag börja igen, att tänka positivt alltså. Men just nu känner jag mig så kränkt och trampad på att jag inte orkar.

Allt elände på grund av en affär på tradera som gick snett och en otrevlig köpare som hade mage att anklaga mig för massa skit trots att jag hållit god ton hela tiden och bara försökt lösa problemen. I ca två veckor nu har jag haft jätteont i magen varje gång jag öppnat min mail, och som om inte det var nog så ringde människan och skällde ut mig idag. Om hon bara visste hur mycket tårar och smärta hon orsakat! Varför ska alltid jag förlora?

Nåväl. Lite positiva saker har ju hänt sedan sist. Jag är nyklippt, och även nyfärgad i håret! Och, jag klarade tentan! Två saker mindre att tänka på, fantastiskt!

Nu ska jag dränka sorgerna i vin och ge mig ut på äventyr!

Puss på min tålmodige, underbara älskling, och på er som tror på mig och finns där!









2010-10-09 @ 20:43:58 Permalink Vardag Kommentarer (0) Trackbacks ()



Höstöga

 

 

En liten dikt till min underbara älskling, tack för att du finns, för att du är du, för att du står ut med mig, för att du är så snäll och för att du är så oerhört vacker! Jag älskar dig!




Höstöga, bor även sommaren i dig?
Fräkennos, är du lekfullheten?
Rödhår, är kärleken din vän?
Vackerälskling, får jag vara din?


2010-10-05 @ 21:21:39 Permalink Dikter/Skrivande Kommentarer (2) Trackbacks ()



Nemo ante mortem beatus.

 

 

Jag hade tänkt att bjuda på fina bilder från helgens äventyr med älsklingen, bland tjurar och i svampskogen. Men jag orkar inte. Faktum är att jag inte orkar eller vill något alls. Helst skulle jag sova hela tiden, och jag har även sovit större delen av denna dag.

Hur kan man ibland längta så innerligt efter något man är så oerhört rädd för? Hur kan rädslan bara försvinna och ersättas med längtan? Nej. Den försvinner inte, men den är inte lika påtaglig, utan gömmer sig i skymundan där den inte är lika synlig.




2010-10-05 @ 15:55:55 Permalink Vardag Kommentarer (0) Trackbacks ()



Dag 9 (0)

 

 

Idag är dagen då mitt positiva tänkande raserade. Det började bra i morse. Jag klev upp strax efter 05.00 redo att klara tentan. Det var, trots kylan,en härlig och vacker morgon. Jag trodde verkligen på mig själv. Väl på plats i tentasalen med tentan framför mig gjorde jag mitt bästa för att slappna av, ta det lugnt och gå igenom frågorna flera gånger. Men det var svårt minsann. Alternativen (ja, för det var en fleralternativsfråga, vilket borde vara superlätt, jag vet!) var mer snarlika än jag trott. Det var förstås flest logikfrågor också, jag som fullkomligt avskyr logik. Nu ligger mitt hopp i att jag har chansat rätt på 4 av de 12 frågor jag hade svårt för. Ja, idag tänker jag vara negativ, för det gör så ont i min mage!

Vill verkligen inte behöva göra om denna tenta. Omtentan är måndagen efter att jag kommer hem från Italien (1/11), så den lär kunna förstöra resan. Dessutom har vi en tenta 4/11 också. Klarade jag inte detta elände efter en veckas pluggande så lär jag knappast klara den med en dags plugg. Att jag har så svårt för logiken beror nog mycket på att vi fått lära oss hur saker skall lösas, men inte varför, vilket gör att jag har svårt att sätta in det i ett annat sammanhang. Jag kan och kommer ihåg väldigt mycket av det vi gått igenom och det jag läst, men det hjälpte inte när frågorna tog upp helt andra saker...

Önskar så innerligt att jag har klarat av att få godkänt! Vill inte genomlida detta ännu en gång!

Så. Nu har jag fått ur mig det negativa. I morgon börjar jag nog om på ny kula, med dag 1.


2010-10-01 @ 15:21:06 Permalink Vardag Kommentarer (3) Trackbacks ()