Nemo ante mortem beatus.

 

 

Jag hade tänkt att bjuda på fina bilder från helgens äventyr med älsklingen, bland tjurar och i svampskogen. Men jag orkar inte. Faktum är att jag inte orkar eller vill något alls. Helst skulle jag sova hela tiden, och jag har även sovit större delen av denna dag.

Hur kan man ibland längta så innerligt efter något man är så oerhört rädd för? Hur kan rädslan bara försvinna och ersättas med längtan? Nej. Den försvinner inte, men den är inte lika påtaglig, utan gömmer sig i skymundan där den inte är lika synlig.




2010-10-05 @ 15:55:55 Permalink Vardag Kommentarer (0) Trackbacks ()



Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback