Att bli hundägare
Jag har tagit ett till synes livsavgörande beslut, och aldrig förr har jag fått så mycket kritik för ett val. Nej, jag är inte med barn, det hade troligen ingen protesterat mot. Jag skall däremot köpa hund. Inte vilken hund som helst, utan världens sötaste lilla Boston, en underbar liten valp som är helt oemotståndlig. Gång på gång har jag blivit påmind om vilket stort beslut det är och hur det kommer styra hela min tillvaro, krossa förhållanden osv. Ändå var det ett av de lättaste val jag gjort, det känns helt rätt i hjärtat.
Jag vet vad det innebär att ha hund, jag vet att det krävs mycket tid, energi och pengar. Men jag tvekade inte. Jag får någon att ta hand om, rutiner, en vän för livet, någon som får ut mig på promenader, etc. Jag behövde en förändring i mitt liv, och jag har den senaste tiden varit besatt av såväl hundar som bebisar, och denna gång blev det det förstnämnda.. För hur hemskt och svårt det än är, så finns faktiskt möjligheten att sälja/omplacera en hund om det inte skulle fungera. Jag inser att det krävs mycket styrka för att göra något sådant med en familjemedlem, men det viktigaste är att han får ett bra liv, och kan inte jag ge honom det så.. Jag är övertygad om att jag kan ge honom ett kärleksfullt liv, och vill oerhört gärna få livet som hundägare att fungera i vardagen.
Nej, jag har ingen aning om vad jag skall göra till hösten. Kanske flyttar jag för att studera, kanske blir jag kvar i Östersund och söker jobb, helst vill jag nog bara vara hemma med vovven... Oavsett så kommer jag göra mitt yttersta för att han ska ha det bra. För första gången på evigheter så är det jag som tänker positivt, jag som säger att "det ordnar sig".
Jag var tvungen att följa mitt hjärta denna gång. Det går ej att jämföra med impulsköp av kläder etc, jag kan aldrig tröttna på en liten söt hund, även om saker och ting inte går som jag tänkt mig. Visst kommer det att kännas jobbigt och tungt ibland, men jag har svårt att tro att något av de val jag kan tänkas ha gjort/göra skulle kännas helt rätt precis hela tiden. Det finns ingen perfekt tidpunkt att skaffa hund, förutom möjligen när jag är pensionär. Jag tar en risk denna gång, det är det värt.
Kanske fungerar det inte bra med min allergi, kanske får ni tvivlare säga "vad var det jag sade!", men då har jag i alla fall försökt, och jag behöver få göra och lära av mina egna misstag.
Jag längtar så oerhört mycket tills Boston får komma hit till oss, och vi får lära känna varandra. Han växer förhoppningsvis upp till en väluppfostrad och gosig krabat, och jag får världens finaste familj! Och jag hoppas att vänner och bekanta ställer upp när det är svårt, för jo, vi kommer behöva hundvakt någon gång, men det behöver väl inte vara en svaghet? Att behöva barnvakt är inget ni föräldrar kritiseras för...
Här har ni honom, föremålet för min kärlek (Foto: Marielle Forss)
2011-07-10 @ 20:46:49 Permalink Funderingar Kommentarer (6) Trackbacks ()