Längtan till stjärnstoftshimmel
och lyckorus
till väggar som
hört mitt skratt
och
min gråt
till välbekanta golv som
knarrar av välbehag
av mina nakna fötters dans
Längtan till en andningspaus
och hjärtefrid
till ett galleri
av minnesbilder
och
dofter av
ett förflutet som
jag har drömt om
att återse och omfamna
hemlängtan
Eftersom smärtan i lungan aldrig ger sig var jag på mitt hundrasjuttioelfte läkarbesök idag. Kan ju inte direkt påstå att något blev bättre av det. Läkaren lyssnade på mina lungor, men det hörs fortfarande inget konstigt där. Jag fick även lämna blodprov och göra EKG, men även där tycktes allt vara i sin ordning. Det är bra förstås, men det är så frustrerande att inte veta vad det är för del, ovisshet är något av det värsta jag vet. Det har ju hänt förr att läkare missat tydliga tecken på exempelvis cancer.. Men nej, något sådant elände ska jag minsann inte ha, inte än på ett tag i alla fall!
För jag vill leva, jag vill leva och vara lycklig, inte spänd, orolig och stressad som jag varit väldigt mycket den senaste tiden. Jag ska försöka ta tag i mitt liv. Men motivationen hinner försvinna så fort när den väl dyker upp, och rädslan lyckas liksom segra.
Jag ska kämpa, och jag ska visa att jag kan!
Vid din sida är jag,
finns jag, kanske
rentutav behövs
jag
men går du
upplöses min själ
och jag vill
aldrig
någonsin
släppa taget
om din kärlek
En trånande, hungrande
längtan så stark
en dröm om en kärleksfull
famn så varm
En smärta och en sorg
så djup och så innerlig
i den kyliga, mörka
ensamma natten
En liten dikt till min underbara älskling, tack för att du finns, för att du är du, för att du står ut med mig, för att du är så snäll och för att du är så oerhört vacker! Jag älskar dig!
Höstöga, bor även sommaren i dig?
Fräkennos, är du lekfullheten?
Rödhår, är kärleken din vän?
Vackerälskling, får jag vara din?
Jag har idag ställt mig frågan om varför folk är så rädda för poesi. I enighet med mitt nya tankesätt dök även frågan om hur jag ska kunna göra något åt detta upp. Är det så att folk tror att det är något svårt och djupt, och därmed blir skrämda? Eller är det alla de tankar som kan uppstå när man läser en dikt? Jag vet faktiskt inte, men har fått uppleva att folk förväntar sig att man skall vara på ett visst sätt för att man är poet, man ska vara djup, sorgsen och gärna dricka mycket rödvin.
Har även hört ett par stycken personer som inte alls tyckt om poesi säga att mina böcker varit bra och ändrat deras syn; det är något jag vill eftersträva! Jag vill göra poesin mer lättillgänglig, för den kan faktiskt ge så mycket. En dikt är mer kort och koncis än en roman, men kan ha samma budskap. Jag försöker att använda ett lätt och ledigt språk när jag skriver, det är inga högtravande eller särskilt svåra och djupa dikter jag skriver, utan jag skriver ofta väldigt rättframt, precis vad jag menar alltså. Många verkar också ha den uppfattningen om att poesi alltid ska rimma, det är något jag gör ytterst sällan då det ofta känns väldigt platt och opersonligt då.
Vad är din åsikt om poesi?
Låt din längtan aldrig dö
låt aldrig hoppet fly sin kos
håll hårt i dina drömmar
och lev helhjärtat idag!
Att gå är svårt
när tårarna är nära
och hjärtat vill stanna kvar
med blytunga fötter
börjar jag min flykt
undan kärleken
Bortom drömmarna
finns en
djup och mystisk
sanningssjö
den som badar däri
kommer med
sannolikhet
att dö
Det blev visst en dikt idag ändå. Inte alls något så märkvärdigt som det underbara jag försöker beskriva, nämligen hur jag och älskling (eller, i alla fall jag) känner för varandra, men ändå.
Älskar dig Thorbjörn!
Det vi har är
ingen fånigt
fragil romans
inget som går
att förinta
med knutna nävar
eller snubblande
misstag
och förrymda ord
Nej, vi har
något så mycket
bättre och större
som inte
går av för hackor
eller sanningar
vi har den största
okrossbara kärleken
i våra hjärtan
Dagens ord är Kakeltomte och kommer från min älskling. Dagens dikt blir en korvdikt, för att utmana mig själv ytterligare. Den blev visst tokig och inte särskilt sammanhängande, men så går det ibland ;)
Regnet tystar ropen
när roliga
ankor rymmer
rätt till lyckan
Någon nynnar
rofyllt, troget
tills sommaren
nu underbart tittar runt
Tokig, grön, nykär
rymvarelse erövrar
rund dimant
ty yngre enhörningar rasar
Rak kakeltomte
envisas som mysig
groda aldrig gör,
ritar rimfrost
Nu får det faktiskt vara nog, nu är det dags att jag skärper mig! Jag har ju inte skrivit någon "Dagens dikt" på evigheter. Det ska jag minsann ändra på.
Dagens ord är slumpvis utvalt ur en ordbok, och det blev Gullregn. Dagens dikt blir kort, men men. Den är tillägnad min älskade sjuktuss! <3
Bland liljor och gullregn
leker vi tittut
pussas i smyg
under stjärnhimlen
springer
nakna ut
mot evigheten
Dags för en dikt igen! Nu får det bli en gammal, som beskriver en stor längtan just nu! Ni kan ju börja fundera över dagens ord, så kommer det en till dikt senare! :)
Ge mig festivalsommar
stekande solsken
och
tusentals kroppar
tryckta mot varandra
Ge mig musik
som dånar
rytmer som får kroppar
att slungas i dans
Ge mig sockervadd
och
nygrillade hamburgare
i natten
Ge mig svettiga nätter
i kvava tält
och
avslagen öl
till frukost
Ge mig berusade ungdomar
längtan, glädje
och
förväntan
Ge mig dårskap
lite mindre kläder
och
mer gemenskap
Ge mig festivalsommar!
Idag var jag i Länstidningen. Hade dessvärre inte blivit meddelad om det, trots att jag skulle bli mailad när de visste när det skulle publiceras. Så det var ju tur att någon hade läst det och kunde tala om det för mig. Jag gick genast in på nätet och läste artikeln. Den var helt ok, förutom att det står att jag bor i Hällesjö! Journalister verkar ha väldigt svår att skriva något som är helt och hållet rätt. Hoppas dessutom att dikterna inte är så ihoptryckta i pappersversionen av tidningen som de är här, det ser ju förj*vligt ut.
Nåväl. Ni kan i alla fall läsa artikeln här
Fick i uppdrag av en läsare att skriva en dikt om henne, svårt då jag inte känner henne, men jag ser det som en utmaning och gör därför ett försök! Ni hittar henne här. Dikten är baserad på det lilla jag vet om kvinnan i fråga, hon verkar vara en stark och trevlig person!
Annelie, du vet väl
att världen
ibland behöver
någon som du
någon som säger
vad hon tänker
kämpar för sin sak
och lyser upp
med sitt rosa hår
och smittande leende
Annelie, du vet väl
att världen
ibland kräver insatser
hårt arbete
mod och styrka
samt ömma hjärtan
som sprider
kärlek till alla
som vill
ha den
Annelie, du vet väl
att världen
ibland önskar
att det fanns
fler som dig
som vågar
och som bara
är sig själva
hur svårt
livet än råkar vara
Dagens ord är öppningsavgift, och kommer från underbaraste Junie. Som vanligt är jag för trött för att tänka till (jag borde verkligen försöka skriva dikterna tidigare på dygnet!)
Jag skulle vilja
säga dig
så många saker
men
min mun förblir
stängd
Jag skulle vilja
säga dig
hur underbar du
är
och att jag älskar
dig
Jag skulle vilja
säga dig
så många saker
men
jag stoppas av en
öppningsavgift!
Dagens ord blir Scharlakansröd, från Kristin (ditt ord var bra också Junie, men för rättvisans skulle blev det Kristins idag :P) Som vanligt hade jag en vision i huvudet och tänkte att det här, det här kan bli bra. Så blev det dessvärre inte, men det blev i alla fall något, och det är ju det som är vitsen! Jag har i alla fall en tanke med dikten.
Du blandar ihop
färgerna på min
palett
mitt livs kulör
förvandlas
till bistert brunt
men smärtans
färg är odödligt
scharlakansröd
och den
kan du aldrig
ta i från mig!
Dagens ord valdes ut på så sätt att jag tog älskling tjocka ordbok, bläddrade tills han sade stopp och sedan lät fingret vandra över sidorna tills han återigen stoppade mig. En underbar slump gjorde att fingret stannade på det största och vackraste som finns; ordet blev kärlek, otroligt men sant. Tänkte först att jag skrivit tusen dikter på det ordet och att det kändes tråkigt, men jag måste ju faktiskt göra det igen nu när ödet (?) har valt det åt mig. Dagens dikt blev därmed klyschig och inte alls någon av de bättre, men jag menar inte mina ord mindre för det, älskar dig älskling! <3
Kärlek är att räkna
dina födelsemärken
och dina fräknar
Kärlek är gropen
vid dina nyckelben
där jag vill bo
Kärlek är dina ögon
där jag kan försvinna
på äventyr
Kärlek är dina läppar
då de kysser bort
allt det onda
Kärlek är att
titta på stjärnor
en kylig majnatt
Kärlek är att bära
någon hela vägen hem
efter en lång kväll
Kärlek är att ligga
sked och bara vara
i din närhet
Kärlek är du
du är kärlek!
Dagens ord blev Hallonkärnor, från Junie. Dagens dikt blir även den något ihopkastat, men ja, jag gör ju detta just för att öva mig i att skriva på beställning. :) Men damn, det är svårt, jag har något vackert i mitt huvud, men jag får inte ut det..Istället kommer här något klyschigt.
Den sommaren var
midsommarregn
lyckodans
och kittlande tungor
Den sommaren var
hallonkärnor
skogsdoft i hår
och stjärnskådning
Den sommaren var
nakenbad
het asfalt
och smultronfräknar
Den sommaren var
den bästa i mitt liv
och du var min
sommarpojke!
Kom på att jag varit slarvig med att lägga ut "dagens dikt" den senaste tiden, så jag tänkte att nu ska jag minsann skärpa mig. Så här kommer den, denna dags dikt (den är dock inte så seriös eller välskriven, men så är den också hopkastad på två minuter) Jag vill dedikera den till min älskling, för att han kan förvandla monster till fjärilar!
Det bor ett monster i min mage
ett troll i mitt bröst
det bor spöken i mitt huvud
men du ger mig tröst
Det bor fjärilar i min mage
det bor en hundvalp i mitt bröst
det bor en fågel i mitt huvud
för du ger mig tröst!
Idag har det varit en väldigt jobbig dag, liksom de flesta andra dagar den senaste tiden. Skolan är bara pest och pina och jag känner mig värdelös. Det spelar ingen roll vad man gör, ingenting duger ändå, och instruktionerna ändras hela tiden. Nu har jag bara en dag på mig att bli klar, och det kan ju bara gå åt helvete. Min grundidé är dessutom förbrukad av någon annan, så jag ska helst komma på ett helt nytt koncept också. Jag vill bara gråta, skrika eller bara säga ifrån på skarpen när jag blir nertryckt. Men nej då, jag vill inte göra mig ovän med någon, så jag tar bara åt mig all skit och lagrar den inom mig. Det är ju alltid bra att kunna plocka fram allt det negativa en grå och dyster dag som denna, när man kan behöva känna sig extra liten och dålig.
Nej, nu är jag väl lite väl negativ. Jag ska försöka vara duktig i morgon, men det är mycket annat som ska ordnas då också. Måste ju packa, städa och ordna lite praktiska saker innan älskling och jag åker hem till Jämtland! Vill bara hem till mamma nu! Men som vanligt blir det väldigt intensivt då det är massor som ska hinnas med under vår vistelse. Jag måste köpa massa tråkiga saker och kommer göra av med onödigt mycket pengar. Usch!
Dagens dikt blir en även den än gammal sådan, då jag inte direkt känner för att skriva just nu.
Livet är ett lidande
Livet är ett lidande,
en uppförsbacke
till synes utan slut
Ännu en morgon gryr,
ytterligare en ångestfylld dag
förväntas du klara av
Mörkret faller inom dig
redan vid gryningens begynnelse,
du lyckas aldrig fly
Drömmen om lycka är naiv
sanningen är, en helt annan
och tiden räcker inte till
Det är oundvikligt
att allt en dag tar slut
då ingen livslust finns
Moder jord sviker inte,
det är du som förstör
enbart genom att leva
Ta vara på livet,
njut av att lida
eller plågas i oändlighet
Du ska dö en dag,
det ska även jag
men än finns smärtan kvar
Vad som väntar vet vi ej
vi kan gå framtiden till mötes
eller enfaldigt springa
Livet är ett lidande,
en uppförsbacke
till synes utan slut
men kanske, kanske
vänder det en dag
Idag är det tisdag. Det måste ju ändå vara en av de allra drygaste veckodagarna. På måndagarna kan man alltid trösta sig med minnen från helgen, men tisdagar är trista och grå. Just denna tisdag så vräker snön ner här i Hällefors och den ljuva våren känns plötsligt väldigt avlägsen igen.
Skolarbetet har inte gått så mycket framåt idag, men vi har i alla fall haft möte och diskuterat lite. Slutredovisningen inför kunden blir efter lovet och jag är verkligen rädd att jag inte skall hinna klart. Det är hopplöst när man själv inte kan kommunicera direkt med kunden. Vi vet ju inte de mest grundläggande saker vi behöver veta än, så det går trögt. Men i morgon kommer förhoppningsvis Karin på skolan i alla fall, och då bör det gå bättre!
Idag fick jag de utskrivna bilderna från fotograferingen i Gåsborn och jag är mycket nöjd med resultatet! Bilderna gjorde sig faktiskt riktigt bra då de var utskrivna.
Dagens dikt får bli en gammal sådan, om hur man som singel kan känna det när det är vår. Dock så känns den ju som tur är inte så aktuell för mig personligen i år. :)
Det är vår och
de kärleksfulla paren
visar sig allt oftare offentligt
jag stannar inne
för att slippa lida
blommorna knoppas
för att slå ut i full blom
jag förblir en sluten knopp
en tistel
med taggarna inåt
www.bloglovin.com/
www.l8nyberg.se/