De omnibus rebus et nonnullis aliis

Glid pisk

 

 

Jag är oerhört less just nu. Tror att jag slog mitt huvud riktigt rejält när jag sprang in i en stolpe i onsdags, jag är jättetrött och har ont i det. Jag har även ont på massa andra ställen och i hjärtat.

Har förlorat massor av pengar, har tappat säkert 400 kr totalt. Eftersom jag nu börjar bli pank känns inte det särskilt bra.  Jag har dessutom massor att göra som jag bara skjuter upp till sista sekunden. Måste få iväg skolansökningarna i morgon, så är det bara. Hoppas verkligen att jag hinner få koden så att jag kan söka till Uppsala Universitet också! Tror nästan att kurserna där är de roligaste.

Hur mycket skit ska man behöva ta, hur mycket elände ska man stå ut med? När är det rätt att säga ifrån? Jag vill inte låta någon köra över mig, jag vill inte behöva känna mig värdelös! I vanliga fall tar jag sällan nån skit. Men nu försvarar jag hellre min älskade mamma än mig själv. I mitt hjärta sitter redan så många, djupt nerborrade knivar att det aldrig går att läka. Men mamma, älskade mamma, hur kan man vilja henne något ont? Jag skulle döda och själv dö för hennes skull, och för Gudruns såklart.


Det är tur att det finns goa människor som bryr sig och som ställer upp när man behöver dem. Synd bara att de är alldeles för få och för långt bort. Men de finns i alla fall, och det är guld värt. Just nu skulle jag verkligen behöva en famn att gråta ut i. I stället tänker jag tröstäta en av Gudruns jättefina och goda cupcakes <3



Puss och kram på er, speciellt på Eelajn och Thorbjörn.

2009-04-12 @ 21:55:54 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()