Karga rimfrostlandskap
Idag tycks verkligen hela världen vara emot mig! Inget går som det ska. Jag drömde mardrömmar och sov på tok för länge, vilket resulterade i huvudvärk, som i sin tur leder till att jag inte kan tänka eller koncentrera mig ett dugg på uppsatshelvetet. Det hann även bli för mörkt för att jag skulle hinna ta en uppfriskande promenad. Så fort jag har skrivit klart ett blogginlägg så dör datorn. Dessutom saknar jag så att ha en famn att krypa ihop i när allt känns så här. Jag blir så oerhört less på allt och arg på mig själv. Är jag inte klar med uppsatsen i morgon så vet jag inte om jag kan förlåta mig själv.
"I en svartvit värld
där inga ljusglimtar
släpps in
låter hon sig
blundandes ledas
genom mörkret
tårarna bränner
under de ständigt
stängda ögonlocken
döden håller hennes
magra hand
i ett stadigt grepp
leder henne mot smärtan
vill ge den blinda synen åter
att inget se
då inget värt att skådas
finns kvar"
Detta var en dikt jag skrev igår och som jag gärna vill få konstruktiv kritik på. Vill också veta hur den tolkas. När jag skrev den tänkte jag på alla de människor som blundar och låter sig ledas för att det känns tryggast. De går då döden till mötes genom att inte göra några medvetna val. Men idag får den mig att tänka i andra banor...
2009-01-10 @ 19:56:05 Permalink Dikter/Skrivande Kommentarer (1) Trackbacks ()
www.bloglovin.com/
www.l8nyberg.se/