Smultron
Idag har jag förtärt lite av sommarens rara sötma, jag har nämligen plockat årets första smultron. Det tycks bli rikligt om dem i år och jag längtar efter att få fylla en hink och bara vräka i mig av de små sötisarna. Dock så behövs det mer solsken för att de skall få sin rätta rodnad. Och de är ju dessutom som mest underbara att avnjuta då de är solvarma.
För övrigt känns det som om jag sjunker. Ni som känner mig väl är medvetna om min vattenskräck, och just nu känns det som om jag befinner mig under vattenytan och kämpar förgäves för att ta mig upp. Att inte kunna känna någon botten under mig, att inte kunna stå stadigt, det är något av det absolut värsta jag vet. Du var min flytväst och jag tog ett svårt beslut när jag valde att släppa taget och ge mig ut på djupare vatten på egen hand. Jag är ju simkunnig, det är jag, ändå så kändes det underbart bra att ha någon annan att greppa tag i och klamra mig fast vid. Kärlek och trygghet håller mig flytande, samtidigt som det är lite skrämmande och tynger mig. Jag vill inte drunkna! Måste våga slappna av och ta mig i land, jag förtjänar det!
Jag är så vansinnigt less på folk som inte kan stava, som skändar det svenska språket, våldtar och lemlästar mina ord. Så många kan inte läsa heller, eller också skulle de aldrig frivilligt göra det. Om de bara visste vad de går miste om, de missar ju en alldeles underbar, helt personlig och unik fantasivärld! Det gör ont i mig att så få ids läsa mina verk, att dagens ungdomar skyr litteratur, speciellt poesi. Språket är vårt starkaste vapen, inte skall vi förlora det! Jag skriver för att jag kan, och tanken på de tankar och känslor jag kan väcka hos andra får mig att fortsätta. Visst, jag älskar orden och skriver mycket för min egen skull med, men det är läsaren som skapar poesi av mina ord!
Gör mig, (och framför allt dig själv!) en tjänst och köp min bok Järnvägsskrot!
2009-07-07 @ 20:35:28 Permalink Funderingar Kommentarer (1) Trackbacks ()
www.bloglovin.com/
www.l8nyberg.se/