Farsdag
Idag är det farsdag och alla har en pappa, utom jag. Det känns som om alla i evigheter har pratat om vad de ska ge sina pappor. Själv har jag inte ens någon möjlighet att sätta ett ljus på graven.
Denna dag har alltid varit ångestladdad. Jag ville alltid göra pappa glad, men han var inte typen som uppskattade uppvaktning. Gav man honom något ätbart så åt han det om man hade tur, fick han en trisslott så skrapade han den men vann oftast inget, fick han en slips så hamnade den längst in i garderoben. Det var sällan man fick något "tack" och när man väl fick det var det bara av ren artighet. Jag tror/hoppas att han var tacksam även om han inte visade det. Jag skulle ha velat laga en god middag åt honom idag.
Nu har de hämtat hans kameror också. Allt det som var han försvinner bort. Hans liv suddas ut. I våra minnen och i våra hjärtan finns han alltid kvar, men ibland är det skönt med något mer påtagligt. Kamerorna var hans stora passion, nu ska de säljas allihopa. Det gör så oerhört ont. Vi kan inte påverka var de hamnar och får inte ett öre för dem själva. Han skulle vrida sig i sin grav om han visste hur det gick till. Ingen verkar bry sig om att försöka heller. Jag känner mig så maktlös. Hade jag bara haft pengar så hade jag köpt hela samlingen.
Mitt hjärta är ömt, jag är stressad och längtar hem till mamma. Helst av allt skulle jag vilja vrida tillbaks klockan till den tid då den största sorgen som fanns i mitt liv var när Gudrun åkte hemifrån efter att ha varit på besök. Ibland kunde jag vara ledsen i veckor, så inte var det roligt, men nu har jag upplevt sorg av helt andra slag, som inte är lika lätt att hantera.
Jag skulle behöva en stor kram och en burk Ben and Jerry's.
2009-11-08 @ 16:25:03 Permalink Funderingar Kommentarer (1) Trackbacks ()
www.bloglovin.com/
www.l8nyberg.se/