Höstmörker
Tänk att man märker så fort vilka av ens så kallade vänner som är något att ha. Att bryta ett aldrig så litet löfte kan åsamka stor skada för den drabbade, i detta fall mig. Det är så få personer som finns där när man behöver dem som mest. Men de som aldrig avviker från ens sida, de är guld värda! De andra fyller nog en viktig funktion de med, även om de så ofta får mig att känna mig utnyttjad och alldeles för snäll. Men jag försöker ju i alla fall verkligen att vara en god vän, för vänskap är det viktigaste som finns! Utan våra vänner är vi ingenting!
Idag har vi varit och tittat på en sommarstuga tillhörande en tjej i klassen. Vårt nya projekt går ut på att lägga fram förslag på hur den kan göras om. Det var ett jättehärligt hus med massor av färger, fräna gamla tapeter och 50-tals möbler, dock så gav allt detta ihop ett tämligen rörigt och gräsligt intryck. Jag har redan massor av idéer för hur jag vill styla samt bygga om. Problemet är bara att jag till följd av min starka vilja och stora visioner har valt att arbeta individuellt istället för i grupp, vilket får till följd att jag även måste göra allt det hemska, svåra alldeles själv.
Vi skall börja med en planlösning i 2D och sedan göra en i 3D i Sketch Up, ett program som jag aldrig använt tidigare. Jag vill ju starta upp med mina stylingidéer direkt och få göra något jag är någorlunda bra på och älskar.
Jag tänker i alla fall behålla nästan alla möbler, måla dem svarta och vita, samt måla alla väggar ljusa (alltså, detta är saker jag kommer att göra i mitt huvud, på riktigt skall jag inte göra något annat än att föreslå det för "kunden") Mitt syfte är att skapa en lantlig, charmig stil, men med lite mer maskulina inslag. Lite shabby chic blandat med svart romantisk stil. Är livrädd att alla andra skall ha liknande visioner, så att jag bittert skall få ångra att jag valde att arbeta ensamt.
Jag har ångest och längtar bara bort från allt, framför allt från mig själv. Det var riktigt länge sedan jag kände mig så ful, äcklig, fel och enormt dålig. Om det nu mot all förmodan skulle finnas någon Gud så måste han hata mig. Visst är jag en självömkans drottning ibland, trots att mina I-landsproblem inte är särskilt mycket att komma med när det gäller topplistan i lidande. Men jag kan inte göra något åt klumpen i bröstet och den otur som ständigt förföljer mig. Det går utför.
2009-10-19 @ 22:49:51 Permalink Vardag Kommentarer (0) Trackbacks ()
www.bloglovin.com/
www.l8nyberg.se/