Att vara en fisk

 

 



Jag kände att det var dags att blogga, trots att inspirationen tryter. Jag mår inte så bra idag, känner mig hängig, som om jag är på väg att bli sjuk. Jag är dock inte särskilt orolig för svininfluensan, jag är ju inget svin.

Thorbjörn och jag har varit i Uppsala över helgen, det var mycket trevligt. Vi hann med att gå ut och rocka loss på Orange's dansgolv, äta jättegod asiatisk buffé, shoppa, kika på fina grejer, sova, gosa med underbaraste lilla Ellen och fika mumsigt fika. Ja, av någon anledning har just maten en förmåga att stanna kvar i mitt minne. Jag älskar mat :D

Var inte särskilt länge på skolan idag, utan beslutade att arbeta hemifrån. Dessvärre har inte så jättemycket blivit gjort, då jag ju som sagt inte mår så bra. Men jag har i alla fall läget under kontroll, känns det som just nu..



Vart går gränsen mellan vanligt trevligt "bry sig om" och kvävande "bestämmande" över någon annans liv? Hur mycket av sin medkänsla, oro, etc vågar man visa innan det uppfattas som att man lägger sig i?

Jag skulle helst låsa in alla de jag älskar och bryr mig om i vadderade rum där inget ont kan nå dem. Nej, kanske inte riktigt så.. Man måste få lära sig av sina egna misstag (till viss del!) och leva sitt liv såsom man vill. Men om inte för sin egen skull, så för andras, kan man väl vara försiktig? Nej, man skall inte heller vara rädd för allt. Att våga är en förutsättning för utveckling och lycka.

Jag vill aldrig bli en sådan som kväver. Jag vill stödja mina nära och kära, och finnas där för dem när än de behöver mig. Men jag tycker ändå någonstans att det finns en gräns. Vissa saker vill jag inte veta av, för att de är så totalt vansinniga och dömda att leda till betydligt värre saker (nej, det är inte meningen att någon skall känna sig träffad här, även om det kanske skulle kunna uppfattas så)

"Sköt dig själv och skit i andra" Vill man leva så? Vill man verkligen inte att någon ska bry sig?

Jag vill i alla fall att folk ska bry sig, vara uppriktiga och ärliga, men absolut inte försöka fatta beslut åt mig och säga att jag gör "fel". Tips och råd kan vara välkomna, det kan de verkligen. Ibland behöver man (i alla fall jag) någon som öppnar upp ögonen för mig och visar vad det är jag håller på med. Jag kan göra tokiga saker, vara medveten om att jag gör dem, men ändå inte ta tag i dem förrän någon annan påpekat det.


Det finns nog inget facit när det gäller sådana här saker, de lär vara väldigt individuella. Men jag tycker i alla fall att man skall tänka till en extra gång innan man anklagar någon för att lägga sig i, kanske är det bara lite välment (om än kanske ouppskattad) omtanke.



Dagens ord: Glödlampa


Dagens dikt


Man önskar ibland
att livet
var annorlunda
att jorden var platt
och att havet och
himlen bytte plats
att rätt fick vara fel
och att godis
var nyttigt
kanske önskar man
även ibland att man
kunde få en sådan där
riktigt bra idé
då det dyker upp en
starkt lysande glödlampa
ovanför ens välfrisserade huvud
som för att markera att
här, här finns ett
riktigt geni





Ge mig ett nytt ord till nästa gång!


2009-09-07 @ 17:30:44 Permalink Dikter/Skrivande Kommentarer (4) Trackbacks ()



Kommentarer

Postat av: junie

Lite träffad kände jag mig allt ;P Men ja, jag har förstås inget emot att folk bryr sig om mig. Jag tycker inte att du har gått över gränsen, men du vet samtidigt att jag inte gärna gör som andra säger åt mig att göra... men det där om var gränsen går någonstans, det är ju väldigt olika från person till person! Men du, oroa dig inte för att jag ska bli arg eller så... du är min vän och du får gärna bry dig <3

Vänta dig dock inte att jag ska lyssna hehe ;)<3


2009-09-07 @ 18:51:16
URL: http://sockeriogat.wordpress.com

Postat av: junie

jag ger dig ordet snöstorm :)


2009-09-07 @ 19:08:48
URL: http://sockeriogat.wordpress.com

Postat av: Hanna

Hmmm, kan inte precis känna igen mig i det du säger. Är nog raka motsatsen. Får dåligt samvete över att jag kanske bryr mig för lite. :c

Rolig dikt i alla fall. Den kkänner jag igen mig i.


2009-09-09 @ 20:01:39

Postat av: Ramona

När kommer du till Sthlm och hälsar på mig mig och ger mig mina signerade böcker min kära?



Saknar dig! <3


2009-09-14 @ 19:36:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback