Döden, livet och verkligheten

 

 

Läste lite i älsklingens kurslitteratur i Filosofi och fann mycket intressant och tänkvärt. Här följer några citat ur boken Döden, livet och verkligheten, som jag föll för. Läs och begrunda detta, och kika även på mitt tidgare inlägg som du hittar här. Skriv sedan gärna vad Du tror om döden.


"Att filosofera är, har det sagts, att lära sig att dö"

"Det råder en viss oklarhet om vad döden är för något. Rättare sagt: det råder delade meningar om under vilka betingelser man är död.  För det första har vi diskussionerna om  hjärndöd respektive hjärtdöd. Är man död när hjärtat har slutat att fungera eller hjärnans funktioner totalt och oåterkalleligt har fallit bort? Det ska jag inte lägga mig i. Folk är oense om detta, och ibland är de också oense om vad de är oense om. Är problemet juridiskt, medicinskt, moraliskt eller metafysiskt? Här finns stora möjligheter till förvirring"

"Många anser att döden är något ont. Somliga är rentav livrädda för döden. Vilken död är man då rädd för?  Den kroppsliga eller den personliga?  En närliggande ståndpunkt är att den kroppsliga döden inte är så mycket att vara rädd för om den inte medför personlig död. Men så enkelt är det inte. Om man skulle överleva sin kroppsliga död, så kunde det ju vara så att man skulle leva vidare i en helt annan sorts tillvaro än den man är van vid."

"Men när jag talar om "döden som sådan" syftar jag på på något som här antas gälla oss alla, nämligen det faktum att vi i framtiden kommer att vara döda- eller på själva övergången från att vara levande till att vara död. Det är alltså inte fråga om döendet, utan om det som döendet resulterar i, eller avslutas i, nämligen att man inte längre existerar, eller att man övergår till att inte längre existera."

"En gammal synpunkt på saken är följande. Den som är rädd för döden gör sig skyldig till en sorts tankfel, ty man kan inte gärna beklaga det faktum att man inte existerar efter döden, när man inte beklagar det faktum att man inte existerar före födseln. I bägge fallen är ju läget det, att man inte existerar. Varför skulle postum icke-existens vara värre än prental icke-existens?"


2010-01-25 @ 21:19:28 Permalink Funderingar Kommentarer (1) Trackbacks ()



Kommentarer

Postat av: Junie

För mig är döden när man är hjärndöd. Om jag skulle ligga på ett sjukhus med fungerande hjärta och ickefungerande hjärna så anser jag nu att jag vore död.



Jag gillar det första citatet, kanske för att jag inte riktigt förstår det. Kommer att fundera på det.



Det sista citatet gillar jag också, men det är mest för att det är precis så jag också tänker.



Hur som helst så är det väldigt spännande det där med döden, och samtidigt inte. Det är ju så naturligt, inga konstigheter, egentligen borde det inte vara något att ens fundera på eftersom det inte är... någonting. Ingenting.


2010-01-26 @ 15:10:24
URL: http://sockeriogat.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback