Medmänniska!
Om jag var en av de bloggerskor som dagligen hade tusentals läsare, då skulle jag inte skriva om allt jag shoppat eller göra videoinlägg där jag visar hur jag sätter upp håret. Nej, hade jag så många läsare så skulle jag passa på att sprida något viktigt, något som verkligen spelar någon roll. Dock så verkar det som om man måste skriva meningslösa och ytliga inlägg för att bygga upp en trogen läsarskara, det känns väldigt synd. Förvisso så händer det tämligen ofta att jag skriver saker utan större innebörd, men då förväntar jag mig inte att folk skall läsa och kommentera.
Nåväl. Idag tänkte jag tipsa om en bok jag nyligen läst, Medmänniskor av Stefan Einhorn. Den finns att köpa här för en mycket billig peng. Som titeln avslöjar så handlar den om medmänniskor och allas våran roll som sådana. Det är en jätteviktig bok som alla borde ta del av, för ibland så har vi svårt att inse hur viktiga vi är och hur mycket ett vänligt ord kan göra, det kan rentav förändra en människas liv för alltid!
Denna bok fick mig faktiskt att gråta floder. Den är uppbyggd av korta historier om olika människor och deras relationer, såväl till nära vänner som till främlingar. Här finns mycket lärdom att hämta och man kan finna kraft att utvecklas som medmänniska.
Jag tänkte citera några saker som jag fastnade lite extra mycket för
"Att sträva efter att vara en bra förälder är ingen bonusuppgift utan hör till våra grundläggande skyldigheter som medmänniskor. När vi väl har skaffat barn är det vår plikt att se till så att dessa barn, som aldrig bett om att få bli födda, ska få ett så bra liv som möjligt. Ansvaret att försöka vara en god förälder är därmed oändligt."
Detta ser jag som en självklarhet, men jag råkar veta att så inte är fallet för alla. Det finns många som misshandlar och plågar sina barn, såväl fysiskt som psykiskt. Dock så är det inte alltid dessa personer medvetet gör detta, också kan man ju ha olika uppfattningar om vad som rätt och vad som är en bra uppfostran osv. Men med lite kärlek kommer man väldigt långt! Jag skulle älska mina barn villkorslöst och verkligen göra mitt allra bästa för att de skulle få bra liv, utan att vara allt för överbeskyddande.
"Vi är aldrig hjälplösa offer för vår inre värld. Det är ingen liten utmaning, men vi kan ta kommandot över våra tankar och våra känslor. När vi står och retar oss på långsamma människor i kön framför oss, kan vi lära oss att tänka om och respektera att alla inte är lika snabba. När vi blir irriterade och arga på människor som inte tycker som vi, kan vi försöka se problemet ur deras perspektiv och då ofta upptäcka att deras åsikt inte var så dum ändå. Det är vi själva som väljer mellan den goda och den mindre goda synen på våra medmänniskor"
Ovanstående ord finner jag vara mycket tänkvärda, därmed inte sagt att det är enkelt att tänka om, men somliga av oss borde verkligen försöka! Livet blir ju så mycket bättre för oss själva om vi inte irriterar oss på småsaker som långsamma människor, och för de människorna i fråga så skulle det nog vara skönt att slippa höra djupa suckar från de som står bakom i kön.
"Det är också visat att vi faktiskt njuter av att göra gott för andra. Forskning med så kallad magnetkamera har påvisat ett intressant fenomen som äger rum i våra hjärnor när vi till exempel bestämmer oss för att donera pengar till välgörande ändamål. Då aktiveras nämligen ett belöningscentrum i hjärnan som är kopplat till upplevelser av njutning. Detta så kallade mesolimbiska system blir stimulerat av bland annat god mat, sex och narkotika- och av att vi gör något gott för medmänniskor som vi inte ens känner. Det är också visat att denna region i hjärnan blir mer stimulerad av att vi ger en gåva än av att vi får en."
"Men det finns också en annan sanning, värd att lägga på minnet. Att vara människa innebär nämligen att vi någon gång då och då tvingas göra saker som inte applåderas och beundras av omgivningen. Handlingar kan vara medmänskliga trots att de väcker negativa känslor hos andra människor. Detta kan vara den högsta formen av givande, när man inte får uppskattning tillbaka och ibland också får uppleva negativa reaktioner."
Jag har funderat en hel del på om vi människor kan göra någon gärning som är helt och hållet god och osjälvisk. När vi gör något för andra så är det kanske inte enbart för deras skull utan även för den känsla av välbehag som väcks inom oss. Finns det då några helt osjälviska handlingar? Kanske spelar det ingen roll, bara andra människor blir glada av dem också. Men jag anser det vara värt att fundera kring.
2010-01-31 @ 13:39:47 Permalink Funderingar Kommentarer (4) Trackbacks ()
www.bloglovin.com/
www.l8nyberg.se/