Vila i frid Kia!
Hade tänkt skriva om hur min vistelse i Jämtland varit hittillls, men kom av mig när jag loggade in på facebook. En av mina skokamrater under gymnasiet har tagit sitt liv. Den starkaste, gladaste och spralligaste människan jag visste. Hon har sagt så mycket fint till mig och jag hoppas att hon visste att ingen någonsin kommer kunna mäta sig med henne och hennes fantastiska sångröst! Det gör så jävla ont! Aldrig mer kommer hennes sång att röra mig till tårar!
Vi hade inte haft nån kontakt det senaste året, men nu önskar jag verkligen att vi hade det. Troligen hade jag ändå inte kunnat göra någon skillnad, men det får jag aldrig veta nu. Jag hade ingen aning, verkigen ingen aning! Nog visste jag att hon under sin ständigt glada yta inte alltid mådde så bra, men inte trodde jag att det var så illa! Hon som alltid muntrade upp mig när jag var deppig, om än med sina något cyniska kommentarer. Hon var den som hade kunnat lyckas med allt här i världen. Och jag hoppas verkligen att hon har det bättre där hon är nu, var hon än är. En sak som är säker är att hon inte lämnat världen obemärkt och att ingen av oss som mött henne kommer att kunna glömma henne, hon var en sådan stark personlighet!
Hoppas verkligen på att kunna åka på minnesgudstjänsten på söndag. Då ska jag skriva en dikt till henne, eller det ska jag ändå, det är jag skyldig henne och jag vet att hon tyckte om mina verk
Vila i frid Kia, saknaden är stor!
2010-03-27 @ 17:27:25 Permalink Funderingar Kommentarer (3) Trackbacks ()