Är kärleken döende?

 

 

Jag kom att tänka på detta med kärlek. Par efter par i min omgivning gör slut, och jag tycker att detta är väldigt tråkigt. Jag kan inte låta bli att undra vad som hände med Kärleken (det största av allt). Har folk slutat att tro?
Det finns många som inte alls tycks vara i förhållanden, och det är förstås en sak de får avgöra själva. Men alla de som verkar så lyckliga och sedan plötsligt gör slut, vad är det egentligen som går fel, vad finns för gemensam nämnare för alla dessa par?

På film ändrar sig den ena parten plötsligt vid altaret på bröllopet, i verkliga livet tycks många förhållanden ta slut efter att paret fått barn. I båda fallen undrar jag om man inte vet vad man ger sig in på innan man gör det? Bestämmer man sig för att gifta sig eller skaffa barn med någon man inte älskar/litar på? Självfallet kan det alltid hända saker som drastiskt förändrar ens situation, och det är varje pars ensak vad separationen beror på. Men jag tycker ändå att detta är intressant att spekulera kring.
Jag är inte av den åsikten att kärnfamiljen är det enda värt att eftersträva, jag ser inget som helst problem med familjer som består av mamma, mamma, barn eller pappa, pappa, barn. Men just alla dessa par (bestående av man och kvinna) som bryter upp antingen vid graviditetens början eller när barnet är väldigt litet, vad är det som händer där? Man måste väl veta vad det innebär att skaffa barn? Ett barn behöver två föräldrar och gärna både manliga och kvinnliga förebilder. Jag säger inte att inte en ensamstående mamma eller pappa inte kan ge barnet en lika bra uppfostran. Men något har helt klart förändras i valet av tidpunkt i livet då man skaffar barn.
Jag ser allt fler unga par skaffa barn för att sedan bryta upp, och oftast förvånas jag inte ens. Om jag som utomstående kan se att det inte kommer att fungera, hur kunde de själva då ha missat detta? Självklart ska ingen leva i ett förhållande man inte trivs i. Men är det ingen som hittar rätt längre? Vart är alla de par som lever lyckliga tillsammans resten av sina liv?

Det är nog en lång process man går igenom innan man tar det säkert ofta svåra beslutet, att göra slut. Jag avundas dem som direkt kan bryta upp från ett "dåligt" förhållande. Men varför är det så många som hamnar i dessa, varför ser jag så få som hittat rätt? Det är hur som helst modigt och svårt att gå från ett "vi" och ett "dom" till ett ensamt litet "jag"

Är vi mer rädda idag, för att vara bundna till en enda person? Ger vi upp för lätt? Är vi så bortskämda att vi inte klarar nedgångarna i kärlekslivet? Eller kan vi helt enkelt inte hitta rätt? Har kärleken inget rosa skimmer längre?
Jag vet att förhållanden inte är helt igenom enkla och skimret finns inte alltid där, men efter regn kommer solsken och med gemensamma krafter och med kärleken som grund kan man tillsammans ta sig ur de flesta problem. Det är i alla fall det jag har fått erfara.

Jag är romantiskt lagd, och i mina ögon är kärleken fortfarande det finaste som finns. Jag känner mig så övertygad om att jag har hittat rätt (må jag bara inte sluta som så många andra som haft den känslan) och jag älskar min älskling mest i världen! Jag har alltid älskar fullt och innerligt, och det är inget man kan sluta med helt plötsligt.

PS. Jag hoppas att ingen tar illa vid sig av detta inlägg. Det handlar inte om någon särskild och jag menar inte att på något sätt klandra de som gör slut när det känns fel. Jag tycker bara att ämnet är intressant.


2011-02-04 @ 16:41:54 Permalink Funderingar Kommentarer (3) Trackbacks ()



Kommentarer

Postat av: e m m a

hejhej! :)

vad ska du göra i helgen då?

KRAM!


2011-02-04 @ 17:12:43
URL: http://emmalundkvistt.blogg.se/

Postat av: Ella T

var med i veckans blogg. det blir två vinnare så du kommer att ha större chans att vinna



(en direcktlänk)

http://frommiitoyou.blogg.se/2011/february/veckans-blogg-2.html#comment


2011-02-12 @ 22:56:13
URL: http://frommiitoyou.blogg.se/

Postat av: Lisa

Själv är jag ju alldeles för ung för att varken ha barn eller vara gift/skiljd, men många av mina vänner har skiljda föräldrar och det har fått mig att undra varför alla dessa förhållanden tagit slut efter att barnen har kommit. Fint inlägg!


2011-05-01 @ 17:42:29
URL: http://tidvatten.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback