Ingen kan vara nere med en ballong.

 

 




Usch. Min värld är utochinbakochframochuppochned idag, kaos!

Varför ska saker bara snubbla in och ställa till det? När man skall min tillvaro kännas perfekt? Kan den ens det förresten?


Extra kinkig har jag känt mig också.. Tårarna började rinna under filosofin, där vi även denna gång pratade om döden. Jag blir så ledsen när jag tänker på den, den stora, okända, mörka döden. Och en del människor verkar inte alls anse att man skall sörja varken andras eller sin egen död. Jag klarar inte av det, kan inte hjälpa att jag tar det personligt. Sorgen äter upp mig och den kommer vare sig jag vill det eller inte. Visst önskar jag ibland att jag slapp sörja, men är inte det något nödvändigt? Är inte det något som visar hur mycket man tycker om de som lämnat en? Jag är rädd för min egen död också men jag brukar ändå tänka att jag hellre dör än upplever fler av mina älskades bortgångar.  Eftersom jag inte vet vad det innebär att dö (även om jag ju har mina teorier) så ser jag det som något hemskt. För mig har ju döden hittills bara haft negativa konsekvenser. Kanske kommer min egen död som en räddning en dag,men det kommer jag ju inte att veta förrän det är för sent, om ens då.


Oälskad känner jag mig med. Nej, jag vet, jag är inte det. Men man kan inte styra över sina känslor? Det är som om en våg av värdelöshet sköljer över mig med jämna mellanrum, så att jag inte ska få för mig att jag betyder något, för någon.
Ibland kan det verka lönlöst att visa mig någon uppskattning, men ni som ändå gör det är guld värda, det är ni som håller mig vid liv. Fast att vara vid liv och att leva är väl inte samma sak...? Äsch!



2009-03-30 @ 21:06:06 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()



Cupcake

 

 



Såhär blev mina cupcakes... Inte så fina, men väldigt goda i alla fall! : )



2009-03-30 @ 11:20:28 Permalink Bilder Kommentarer (3) Trackbacks ()



Fylleri är frivilligt vanvett

 

 

Oj oj, vilken helg det blev!

När jag kom till lägenheten i lördags så blev jag glatt överraskad då jag fann att min kära broder diskat, burit ut soporna och till och med möblerat om lite här och var.  Vi åt pizza och gick sedan ut för att handla lite. Jag halkade då och flög bakåt, landade på isen med huvudet först, vilket inte var särskilt trevligt. Sedan var det synd om mig ett bra tag, ungefär tills jag fått i mig lite alkohol och trevliga människor började ramla in.

Jag känner att tiden rann iväg lite väl fort och att jag kanske inte hann vara så social som jag hade önskat, men jag hoppas att folk hade skoj ändå, det hade i alla fall jag! : )


Det är inte alla som har ett eget Narnia, men ryktet om min fantastiska garderob börjar tydligen sprida sig och folk från hela staden vallfärdar hit.



Ingen riktig fest om inte jag får dricka ur min nappflaska och ligga på golvet!





Får jag inte som jag vill så blir jag såhär vacker. Junie och Hanna är också jättevackra :)





- Vad äter du?
- Tåjta.
- Men den rör ju på sig?
-Julltåjta...


2009-03-30 @ 11:17:59 Permalink Fest Kommentarer (1) Trackbacks ()



In girum imus nocte et consumimur igni

 

 

Staden var kaotisk när jag skulle bege mig till skolan i morse. Poliser, vägarbetare och diverse stora maskiner och lastbilar blockerade min väg allt vad de kunde. Kajor och skator var extra störande och befann sig självklart i vägen hela tiden.  Det var enormt frustrerande vill jag lova. Som om hela världen hade bestämt sig för att vara emot mig idag.


När jag sedan på eftermiddagen kom hem till Mattmar så fick jag mig en rejäl nostalgi-kick. I jakt på mina gamla "My little ponys" så hittade jag massa gamla leksaker och konstiga pryttlar jag samlat på mig. Mina barbiedockor är ju söndertuggade och kissade på av råttor, vilket jag sörjt länge, men nu hittade jag massa andra saker som fick påminna mig om min barndom. Det är inte klokt så mycket saker jag har haft.. Mitt rum såg ofta ut som ett musem. Jag önskar att jag kunde ha min samling med porslinskatter (minst 25 st) framme, utan att det såg för pjullrigt ut. Försöker i alla fall att skapa lite ordning bland alla grejer. Men det är fortfarande massor som jag saknar. Kanske finns det i källaren långt under all annan skit?

Jag har bakat cupcakes också..Resultatet var inte direkt något att hurra över. Jag ska dekorera dem i morgon, och kanske bjuder på någon bild då också, om de blir ok.. Förhoppningsvis så smakar de bra i alla fall.





Åh, titta vilken underbar! Edward Scissorhands, i ponnyversion :D


Just det, om någon har nån My little pony i fint skick liggandes så är jag väldigt intresserad :)  


2009-03-27 @ 19:26:54 Permalink Vardag Kommentarer (2) Trackbacks ()



Adhuc neminem cognovi poetam qui sibi non optimus videretur

 

 

Jag är verkligen glad att ingen ser mig just nu. Jag har tillbringat timmar framför datorn, suktandes över underbara, sockersöta japanska prylar. Det värsta är att jag gråter som en tok när jag ser allt fint som jag så innerligt gärna vill ha, men aldrig skulle ha råd med.  Sanrio-figurer, cupcakes, körsbär samt massa andra underbara gulliga, rosa och fluffiga "kawaii"-saker! <3

Det finns så mycket fantastiskt! Allt från sexleksaker till köksredskap, elektronik och ja..allt, helt enkelt :D
Åh så mycket ögongodis, jag får snart en sockerchock! Det är ju bara att konstatera att jag inte skulle klara en sekund i Japan utan att storböla, jag skulle troligen inte överleva mer än en dag heller..


Huffa. Hemskt vad tiden sprang iväg nu då. Jag som skulle göra nåt vettigt...Äsch..






















2009-03-26 @ 18:51:36 Permalink Vardag Kommentarer (0) Trackbacks ()



Age quod agi

 

 

Jag är galen och jag är stolt över det!

Har pluggat hela kvällen och är inte särskilt nöjd med resultatet, men jag antar att jag måste vänja mig vid det. Förresten, är jag någonsin helt nöjd med något jag gjort, eller med mig själv? Jag kan faktiskt inte komma på något tillfälle då det inträffat.

Hunrig är jag också. Jaja, det är helt och hållet mitt eget fel eftersom jag inte har orkat handla någon mat. Nu skall jag lägga mig på min spikmatta och sedan sova, förhoppningsvis som en stock.



- Vad äter du på?
- Mojot.
- Men det knaprar ju inte.
- Jutten...







Inga rosaprickiga
paraplyn
i världen
kan
hålla regnet borta

Ingen varm choklad
med vispgrädde
i världen
kan
värma mig

Inga söta guldfiskar
i världen
kan
hålla den stora
ensamheten borta


Sådeså.










Puss på er goingar!



Och förresten... Vi ses väl på lördag? : )






2009-03-25 @ 22:34:06 Permalink Dikter/Skrivande Kommentarer (3) Trackbacks ()



Memento te mortalem esse

 

 

If my life were a fairytale...





Det var en gång för inte alltför länge sedan en ung kvinna vid namn Marianne. Hon bodde mitt i den djupaste av skogar i ett rött hus, tillsammans med sin ömma moder. En tidig morgon när Marianne vaknade så fann hon att marken var alldeles täck av sockervaddsfluffig pudersnö. Hon visste direkt att det skulle innebära akrobatiska morgonövningar samt hårt arbete för att bereda en väg åt sin moder.  Dessutom hade ett hårt täcke av is lagt sig över marken samt över nödvändiga ting, så hon fick använda all värme hon hyste i sitt hjärta för att smälta den. Därmed kom hon att frysa enormt mycket hela dagen, ända in i själen. Men det var det värt såklart. 


Marianne färdades lång väg för att sedan utmattad och frusen lägga sig att sova. Skönhetssömnen var hennes bästa vän och fick hennes läppar att le ett strålande leende som med ens värmde upp hennes lilla kropp. Efter att ha drömt söta drömmar om cupcakes och gulliga kattungar var hon därför varm igen och redo att bege sig ut på nya äventyr.


Den eftermiddagen kom Marianne att möta döden. Hon tvingades ta ställning dess innebörd och existens. Döden svepte sin svarta kappa över henne och tatuerade in sitt namn i hennes hjärta. Hon ville se på döden som en dessert efter livets måltid, en sockersöt dessert som väckte mättnad och välbehag. Det var inte lätt att försöka behålla den synen efter att ha mött honom och insett att han besitter all makt samt förmågan att rycka bort de mest älskade människorna. Marianne med sitt varma, goda hjärta hade mycket svårt att hata, men döden väckte sådan ilska hos henne. Hur skulle hon kunna älska något som tog ifrån henne allt det positiva hon visste av? Nej, det gick inte. Han ägde henne och vetskapen om att han när som helst kunde föra med sig henne till sitt rike fick henne att leva återstoden av sitt liv fullt ut.


2009-03-23 @ 21:03:42 Permalink Dikter/Skrivande Kommentarer (1) Trackbacks ()



***************

 

 

I helgen har jag lekt mycket med lilla prinsessan. Vi har byggt kojor och busat i snön. Också har jag, Madde och Mimmi  varit på MusikDirekt samt suttit på News och "smetat" samt druckit lite. Det var trevligt och mysigt. Något som däremot inte var trevligt alls var när jag igår skulle ta på mig mina favoritskor och fann att de helt plötsligt var 2 storlekar för små. Jag måste alltså ha fått med mig fel skor hem nån gång och jag kan inte komma på när senast jag hade dem. Attans!

För tillfället  är jag alldeles tårögd efter att ha tittat på Mulan 2. Den var inte särskilt bra, men jag är så rysligt mesig när gäller kärlek och romantik. Troligen beror det på att jag själv lider av romantikbrist. Jag blir inte bara rörd över fina saker, jag blir också ledsen när det känns som om jag själv aldrig kommer att få uppleva dem.







Hur många gånger
kan man
falla och
sedan
åter
resa sig?

Hur mycket
smärta
kan man
uthärda
innan
hjärtat brister?

Hur många tårar
kan man
gråta
utan att
kroppen
torkas ut?

Hur många gånger
kan man viska
förlåt
utan att
ordet förlorar
sin mening?


2009-03-22 @ 20:29:21 Permalink Dikter/Skrivande Kommentarer (1) Trackbacks ()



Nemo

 

 

Idag har jag inte varit på så värst bra humör. Jag vaknade tidigt och kunde inte somna om. Kände mig dessutom värdelös och oälskad. När jag sedan kom till skolan så visade det sig att jag inte direkt hade nåt där att göra. Men men. Jag har äntligen inhandlat två par skor! Ett par till balen och ett annat par som jag bara var tvungen att ha. Hoppas verkligen att jag valde rätt balskor..Ett par fantastiska som jag valde bort kommer till i rött till hösten så då ska jag köpa dem, intalar jag mig som tröst.


När jag gick hem från bussen var jag småsur över det jäkliga vädret och hoppade på alla dumma iskanter som kom i min väg, så att isen krackelerade. Sen började det blåsa jättemycket, precis när jag befann mig i en glashal nedförsbacke. Det bara gled ganska långt och började småfnissa för mig själv, det var ju så roligt! Jag behövde dock inte gå så mycket mer, för sen kom min kära moder och plockade upp mig. Novalee var med också, och då kunde jag ju omöjligt låta bli att vara glad.

Den lilla prinsessan har klamrat sig fast vid mig och varit en "faster-gris" idag. Hon förgyller verkligen tillvaron med sin närhet. När vi var och handlade på Coop så skrek hon högt till ett gäng barn/ungdomar "Ska vi busa!?", så gulligt!
I bilen sjöng hon för mig, "Du heter Isak, du heter Isak, du heter Isak" Hon var jättebusig och började sedan skrika. När hon blev åtsagd att vara tystare så sa hon

"Du dum. Skrjka mitt öja, då göj e ont" "Neeeeh! Du inte dum, mi dum, skjika fassers öja, pappas öja, fammos åsså, ont"


Älskar!


2009-03-20 @ 21:51:04 Permalink Vardag Kommentarer (0) Trackbacks ()



Quantum materiae materietur marmota monax si marmota monax materiam possit materiari?

 

 

Denna dag blev ju inte direkt som jag tänkt mig. Jag var på väldigt bra humör när jag traskade till skolan i morse, dock så gick det över då jag kom fram. Jag har tappat ett av mina finafinafina rosa örhängen! Varför tappar jag alltid de bästa!? Sedan på engelskan så skulle vi skriva en argumenterande text, det gick sådär. Jag tycker inte alls om att skriva på beställning, men jag hoppas verkligen att det blev bra.

Efter lunchen hade jag problem att få igen min jacka, och så hoppade knappen ur på mina byxor. Innebär det att jag har gått och blivit tjock!? Hur som helst så kändes det deprimerande. Då tröstade jag mig genom att gå och sukta över de underbara skorna jag förälskade mig i igår. Den trevliga tjejen på DNA är verkligen bra och hjälpsam. I dag tipsade hon till och med om en handväska hon sett som jag borde gilla, vilket jag såklart gjorde! Fler sådana människor tack!

Jag, Madde och Junie har sedan varit hos mig och jobbat med projektet i ett par timmar. Det var spännande och gick riktigt bra, vi tog oss verkligen framåt. Självklart blev det skoj också, det är svårt att ha tråkigt med de töserna. Jag tror för övrigt att Madde är lite förälskad i mig "Jag känner fortfarande dina fingrar på min rygg!" "vad fin du ser ut!", det sistnämnda sades samtidigt som hon klappade på min handled (oroväckande länge :P)


Just det..Jag har fått ca 15 små rivmärken på ryggen av min spikmatta, stackars mig! Dock så tycker jag att den är väldigt skön att ligga på och meditationen till bilden på baksidan var underbar.


2009-03-19 @ 17:45:49 Permalink Vardag Kommentarer (1) Trackbacks ()



Nihil agere delectat

 

 



Det blev en trevlig kväll hos Thilda igår. Vi drack massor med vin och åt crepês och tunella, eller oj Nutella heter det visst , hihi. Det är tur att jag är så lättroad, jag hade riktigt kul iaf! Som väntat var jag inte särskilt pigg i morse och det var ganska kämpigt att ta sig upp till skolan.

På eftermiddagen tittade jag på skor, jag behöver ett par fina vita till balen/studenten. Fick enormt mycket hjälp av den superschyssta tjejen på DNA. Hon plockade fram några par skor som jag nu är fullständigt förälskad i. Nu gäller det bara att ta ett beslut, vilket är lättare sagt än gjort! Jag vet verkligen inte hur jag ska göra. Det finns tre par vita som jag älskar också är det ett svart par som jag bara måste ha.  Finns det något underbarare än skor? Iiiiiiih!


Har försökt vänja mig vid min spikmatta, men än så länge gör den mest ont. Senare ikväll ska jag istället ägna mig åt dess baksida och meditera, det ska bli härligt!


2009-03-18 @ 17:28:32 Permalink Vardag Kommentarer (1) Trackbacks ()



Saepe creat molles aspera spina rosas

 

 


Så var jag hemkommen från Uppsala. Någon klänning fick jag inte med mig, då det bara var fodret som blev färdigt, på grund av den bråkande symaskinen. Men jag har haft det ganska trevligt ändå, med min allra käraste syster. Jag vill också ha en bebis i min mage! Här sitter allra käraste systeryster och klipper ut mönstret till min balklänning :) <3








Här är en liten bit av Gudrun och Tottes fina lägenhet. Också en bild på en glad jag på skolan typ i onsdags.


Jag fick kliva upp gristidigt för att hinna med tåget i morse. Jag hade en jättebra plats, ett ensamt säte som stod för sig själv, vilket innebar mycket utrymme. Men så satt det en kvinna där och hennes barn satt på sätena framför. Hon bad att få byta plats med mig och jag kunde såklart inte säga nej till det. Så kom det sig att jag hamnade bredvid en mycket pratglad man. Det var väl ganska trevligt, dock så ogillar jag lite att bli pratad med när jag sitter och läser eller lyssnar på musik.  Vi pratade om Östersund, Uppsala, Åre, Melodifestivalen,bebisar etc. Det hör inte direkt till vanligheterna att folk startar konversationer bara sådär, så jag blev lite skrämd till en början. Men eftersom han inte tycktes ha några planer på att sluta prata med mig så insåg jag att det var lika bra att börja prata tillbaks :P Det är ju faktiskt härligt med spontanitet och att kunna träffa nya människor bara sådär. Varför är vi svenskar så oerhört dåliga på att ta kontakt? Vi blir misstänksamma och rädda när någon tilltalar oss, eller bara när någon ler. Ibland kan min dag räddas av ett leende eller ett vänligt ord från en främling! Jag hoppas kunna sprida min glädje, de gånger då jag är glad. Ett leende är väl det minsta man kan ge någon?






Ingen tågresa utan godis! :D














Dagens ord: Gitarr, föreslaget av Junie :)



Dagens dikt


Fattig är den
som ingenting
äger
den som
ingen musik
i sitt
hjärta
hyser

men han
som alltid
sin kära
gitarr
med
sig bär
han är
evigt rik

hon som
sjunger
med
silkeslen
stämma
vet så väl
var kärleken
bor

aldrig ska de sörja
de båda
för de har
en melodi
den mest
värdefulla
av skatter
att följa




2009-03-15 @ 19:01:09 Permalink Dikter/Skrivande Kommentarer (2) Trackbacks ()



Puto deus fio

 

 



Nu är jag i Uppsala hos min allra käraste syster. Vi har inte hunnit så mycket som vi borde idag, och det är så klart mitt fel. Jag och mitt shoppingbegär! Kom billigt undan när det gällde tyg och så till balklänningen, så då shoppade jag ju massa kläder istället. Men jag har köpt en del våriga, pastellfärgade plagg, och det känns ju liksom nödvändigt.

Min klänning kommer att bli jättefin. Dock så går det inte så värst bra eftersom symaskinen bråkar jättemycket. Vi får nog ge upp de optimistiska planerna om att bli klara i helgen..Vette tusan om vi ens kommer få ihop fodret. Men men, den som lever får se..

Jag är glad ändå, för jag har känt den lilla bebisen sparkai Gudruns tjockmage. Längtar tills han (ja, för det blir nog en pojke) kommer så att jag har nån att köpa små gulliga kläder och leksaker åt :)


2009-03-13 @ 22:52:26 Permalink Vardag Kommentarer (0) Trackbacks ()



Pisces natare oportet.

 

 

Sedan jag skrev sist har jag haft två härliga dagar med många skratt och värmande solsken.  Igår lärde jag mig om Marmeladvetenskapen- läran om syltning i människans inre, sockermängd etc. Det är en mycket avancerad vetenskap kan jag tala om, det är absolut inget att leka med. 


Igår kom jag och Junie på att vi vill ut och resa, så när jag har skaffat ett pass så kommer vi nog att åka till Kroatien :)
Blir det av (vilket jag hoppas!) så kommer vi att ha skitkul!

Nu ska jag skutta i väg till tåget och bege mig till Uppsala, och min allra käraste syster! <3


2009-03-12 @ 16:28:04 Permalink Vardag Kommentarer (1) Trackbacks ()



Nemo enim fere saltat sobrius, nisi forte insanit

 

 

Vi är lyckligt lottade som har så bra sjukvård här i Sverige, många är de som har det tusen gånger värre. Ändå efterlyser jag de läkare/sköterskor som tar patienter och deras besvär på största allvar, går till botten med saker och gör uppföljningar, de som engagerar sig och i alla fall inger en känsla av värde hos patienten. Visst har de flesta av de läkare jag varit i kontakt med haft någon bra egenskap, men jag har också lidit mycket i onödan, och så har även många med mig.

Det är så lätt att välja den enkla vägen och skicka hem patienten med lite värktabletter, och om man har tur ett recept. Så många har gått hos samma läkare en längre tid utan att få någon riktig hjälp eller klarhet, så byter de och får direkt veta vari felet ligger och hur det ska behandlas. Så visst finns det de som är riktigt duktiga på det de gör, men andra tycks ha för bråttom.

Om det inte var för slarv, nonchalans,okunnighet, brådska, stress och girighet så hade jag kanske mått mycket bättre nu, och sluppit lägga massa pengar på mediciner. Och framför allt, om saker och ting sköts bättre så hade kanske min pappa varit vid liv. Vi hade i alla fall sluppit möta läkare som mest av allt verkade vilja att han skulle dö, eller som inte tycktes bry sig.


Vård är så enormt viktigt och det borde knappt finnas några begränsningar för hur mycket resurser som skall ägnas åt det. Det gäller liv och död, både här i Sverige och runt om i världen!







2009-03-10 @ 21:55:51 Permalink Funderingar Kommentarer (1) Trackbacks ()



Nemo me impune lacessit

 

 


Guuuuuuuud så pinsamt! Jag har precis varit på Apoteket för att inhandla medicin mot en väldigt genant biverkning jag fått av pencillinet. Som om det inte vore jobbigt nog att köpa produkten i fråga så var det dessutom en kille som satt i kassan, vilket gjorde det mycket värre.  Jag brukar inte reflektera särskilt mycket över folks tankar kring mina inköp, men idag hade jag bara lust att säga något käckt och förklara varför jag köpte det jag köpte. Jag gjorde inte det såklart. Däremot så köpte jag även en annan vara, vars kostnad jag misstagit mig om, den kostade ungefär 50-60 kronor mer än jag väntat mig. Efter att nervöst ha grävt i min portmonnä kunde jag konstatera att jag hade 5 kronor för lite! Jag ville bara försvinna. Hade jag handlat vad som helst förutom den aktuella formen av medicin så hade jag löst det, men nu var det extremt pinsamt. Dock så var kassören vänlig nog att säga att jag kunde betala de kronorna nästa gång jag handlar där.  Det värsta var inte det att pengarna saknades utan att jag fick stå kvar i en evighet (kändes det som) och skämmas, samt att jag tvingades se honom i ögonen.




Nu till något helt annat. Jag hade lite svårt att somna i natt och låg därför och funderade. Då kom jag osökt att tänka på Lisbeth Salander, denna underbara karaktär. Vad är det som gör henne så älskad? Hur kan en fiktiv person kännas så verklig och hur kan hon ha en så stor beundrarskara?

Är det kanske hennes styrka? Hon gör precis som hon vill, när hon vill. Hon har upplevt så mycket hemskt och är full av hat. Hon agerar och gör något åt sina känslor. Hon gör saker vi alla skulle vilja, men inte vågar. Hon hämnas. Hon krossar bilden av kvinnor som svaga varelser, även om hon förstås liksom alla människor, har svaga punkter.

Jag är förälskad i Lisbeth Salander. Jag skulle vilja känna henne, eller ännu hellre, vara henne.  Hon är svåråtkomlig och asocial. Hon är svartklädd, tatuerad och går emot många kvinnliga normer. Hon är dessutom en fantastiskt duktig hacker, har bildminne och är (nästan ondskefullt) genialisk.

Det sägs att Stieg Larsson inspirerats av sin brorsdotter och deras mail-konversationer när han skapade sin romankaraktär. Hur som helst så är Lisbeth en bra förebild och jag anser att alla som inte läst Millenium-triologin ska göra det, omedelbums! Böckerna är så (ursäkta svordomen) jävla bra och man kommer betydligt närmare Lisbeth än vad man gör i filmen, som inte riktigt ger henne rättvisa.




Lisbeth Salander-fakta från Wikipedia

Lisbeth Salander, född 30 april 1978, är en fiktiv karaktär skapad av författaren Stieg Larsson och medverkar i hans Millennium-trilogi. I  filmen Män som hatar kvinnor spelas Salander av Noomi Rapace. Salander har en tvillingsyster som heter Camilla, men systrarna har ingen kontakt. Flickornas mor hette Agneta Sofia Sjölander (f. 1960) och avled i slutet av romanen Män som hatar kvinnor. Salanders far heter Alexander Zalachenko och är en före detta sovjetisk spion. Zalachenko utsatte flickornas mamma för misshandel och vid ett tillfälle när Zalachenko misshandlat Lisbeths mor tände Lisbeth Salander eld på sin far med hjälp av ett mjölkpaket som hon fyllt med bensin, efter detta hamnade hon pa S:t Stefans barnpsyk. Salander framställs som ett geni - hon är en framstående hacker och löser det klassiska matematikproblemet Fermats gåta. Samtidigt är hon omyndigförklarad, officiellt p.g.a. händelser under uppväxten, men egentligen för att skydda sin fars verkliga identitet.


2009-03-10 @ 14:22:07 Permalink Funderingar Kommentarer (1) Trackbacks ()



Quidquid latine dictum sit, altum videtur

 

 

Förresten... Jag tycker ju inte att Junie är en kossa, det var bara ett exempel med vilket jag försökte förklara min tankegång.. :) Och hade hon varit en kossa så hade hon såklart varit den allra bästaste!

Muuuuuuuuuuuu!


Men, vad är detta? En struts!? :O










Och vad i hela friden är det här för snygging!? Kolla in de läpparna, visst ser de inbjudande ut? xD


2009-03-09 @ 19:24:06 Permalink Bilder Kommentarer (4) Trackbacks ()



Scio me nihil scire

 

 

Ja, jag är tillbaka. Ni slipper mig inte helt och hållet än. Jag måste trappa ner långsamt, hihi och nej Junie, jag är inte beroende :). Förresten, skam den som ger sig! Jag är ju faktiskt inte typen som ger upp i första taget, så jag ger väl detta en andra chans, kanske främst för att jag anser mig ha något tämligen vettigt (eller nej, snarare ovettigt) att säga idag. Dessutom så är det faktiskt några personer som har bett mig att fortsätta, och kan jag bygga upp en liten trogen läsarskara så är det ju värt det. Dock så fortsätter jag bara under förutsättning att ni som läser också försöker att lämna kommentarer, synpunkter och respons! Jag vill ju ha er hjälp att föra resonemang och jag vill veta vad just Du anser om saker och ting.

Nåväl, det som fick mig att känna att jag skulle återuppta bloggandet så snart igen var dagens filosofilektion, vars diskussioner om exempelvis matematik, det gyllene snittet, begreppet "perfekt" och konst utmynnade i en mycket speciell och intressant konversation om subjektivitet och kossor.

Jag påstod att Junie är en kossa, eller ja, snarare att kossor och Junie ser lika ut och är synonyma. Detta kom jag såklart inte undan med utan att förklara mitt tänk (vilket är lättare sagt än gjort!). Jag hävdade att Junie och kossor i mina ögon är samma sak, men att det för den sakens skull inte måste vara så för alla andra. De fysiska skillnaderna blev ifrågasatta, hur skulle jag förklara det faktum att jag skulle kunna få plats med Junie i ett kylskåp, men inte en ko? Jo, jag anser det inte vara något problem. Får jag in Junie i ett kylskåp så gäller självklart det samma för en kossa, och vice versa. Sådana saker som storlek, färg och form är ju subjektivt! Två meter för mig kanske inte alls är lika långt som du uppfattar det. Vi skulle kunna uppfatta dessa saker helt olika, blått för mig kanske inte alls stämmer överrens med din bild av färgen.


Hur definerar jag då en kossa/Junie? Jag känner att jag bör undvika en defination, då den ändå inte kommer ha någon betydelse i någon annans ögon. Därmed använder jag mig av ne.se, vars tolkning skall ge någon slags allmän/generell bild (vars innehåll såklart ändå kan vara olika beroende på betraktaren)



ko, vuxet hondjur av nötkreatur och övriga oxdjur samt älg. Benämningen ko används i allmänt språkbruk även synonymt med nötkreatur.



nötkreatur (av fornsvenska nöt, ett gemensamt germanskt ord med grundbetydelsen 'egendom', och fornsvenska kreatur 'skapelse'; 'varelse', av latin creatu´ra 'skapelse'), ko, tamko, nötboskap, tamboskap, Bo´s taurus [tau´-], art i hovdjursfamiljen slidhornsdjur, underfamiljen oxdjur. Arten anses ha uppkommit genom att människan domesticerat och förändrat uroxen så att den passade hennes behov. Uroxen var större och hade längre horn än den tidigast kända tamformen, och människan måste på kort tid ha fått fram en mindre och mer fridsam boskapstyp. Man delar vanligen in nötkreatur i tre grupper: långhorniga, korthorniga och sådana med puckel. Korthornsboskap har ibland fått eget artnamn (B. brachy´ceros eller B. lo´ngifrons), liksom den indiska puckelförsedda sebun (B. i´ndicus). Här följs uppfattningen att alla nötkreatur hör till arten B. taurus. Jfr uroxe.



När jag tänker på en kossa så skulle jag kunna se Junie framför mig, så som hon ser ut i mina ögon.  Junie har fyra ben, är korthornig, hårig och idisslar all den vegetariska föda hon förtär.

Är jag galen? Kanske!

Det jag ville komma fram till var i alla fall att jag inte tror det existera någon allmängiltig sanning rörande någonting, i varje fall ingen som vi kan vara säkra på.





Vilken söt kossa!                                                          Junie ligger och solar?


2009-03-09 @ 18:59:28 Permalink Funderingar Kommentarer (2) Trackbacks ()



Ne omittas solum ambulantem

 

 

Okej. Nu är det såhär: jag har knappt några läsare på min blogg! Jag är inte särskilt förvånad förvisso, jag hade ju inte direkt förväntat mig att någon skulle läsa. Men nu har jag i alla fall gett bloggandet en chans.

Mitt liv är inte händelserikt nog, eller så är det jag som är för feg för att visa mig "naken" inför allmänheten och världen. Jag vill ha mitt privatliv och min integritet, det är ju trots allt mänskliga rättigheter. Jag har inte heller haft någon energi till att skriva om intressanta ämnen. Det jag vill dela med mig av till mina vänner och bekanta talar jag om för dem när vi ses, eller tar över en msn-konversation. Det finns ingen anledning till att blotta sig inför hela världen, eller hur?

Det sociala livet har nästan helt förflyttats till Internet känns det som, och det är ju helt vansinnigt! Våga lämna datorn och gå ut och umgås istället!


Jag är helt enkelt ingen bloggare. Härmed har jag nu beslutat att ge upp bloggandet.

Tack för den här tiden, du eventuella läsare.








2009-03-05 @ 19:11:22 Permalink Vardag Kommentarer (4) Trackbacks ()



Licentia poetica

 

 

Lov och tiden bara springer iväg, såklart. Pluggandet har jag inte gjort några framgångar med, men jag har däremot ätit bra och promenerat tämligen flitigt. Var till doktorn igår, och det visade sig plötsligt att de har en speciell öronläkare i Hallen. Så efter tre veckors lidande har jag nu äntligen fått pencillin, och det är redan bättre. Känns skönt att snart må som vanligt igen.

Tänk så mycket bättre man bor av lite solsken! Har varit så sköna och soliga dagar nu, och det har varit en fröjd att vara ute och gå. Längtar innerligt till våren då solens strålar omfamnar en ännu hårdare och värmer gott.


Har på allvar börjat fundera kring vilka utbildningar jag ska söka, och jag får sådan ångest! Jag vet ju att jag vill bo i Dalarna, men utbildningen jag helst vill gå är i Fucking jävla kuk Älmhult (bara Åmål hade varit värre...) Har hittat ett jobb jag ska söka nu i alla fall, men vet inte om jag vill/har tid/orkar jobba nu. Fan, det är inte lätt! Sommarjobb verkar det lönlöst att söka, det finns ju inga! Vill ju ha pengar så att jag kan åka till Frankrike i sommar...


Ikväll blir det bio, Män som hatar kvinnor. Jag hoppas verkligen att den är bra. Böckerna är ju helt fantastiskt underbara och jag är livrädd att min bild av karaktärerna skall förstöras när jag ser filmen, ändå kan jag bara inte låta bli att se den..


2009-03-04 @ 14:40:47 Permalink Vardag Kommentarer (2) Trackbacks ()